Hösthaiku

Torra torra löv

Torra torra torra löv

Prassel prassel vind

- John Espling

Jyckarnas fredsvals - Karin Liungman

Jag är en vanlig enkel jycke
och det är något som jag vill ha sagt
jag talar nu för flera stycken
och vår förening heter jyckemakt

nu har vi sprungit efter våra herrar
och viftat svansarna i många år
men nu anamma gör vi rycket
nu är det dags för oss att säga vårt

när man är ung och hund
och älskar frihet
och hela livet är en lång allé
då har man faktiskt rätt att ta för givet
att det ska bli en dag imorgon med
så därför sitter vi på era näsor
och talar om för era att ni har fel
nu har vi andra kommit överens om
att nu ska alla vapen läggas ner

ja vi ska pinka i era kanoner
och gräva ner varenda låda krut
och tugga i oss era uniformer
fast alla knappar ska vi spotta ut
vi ska störa era vaktparader
och gå i otakt och sjunga fel
sen ska vi skrämma alla generaler
och skälla ut dem tills de sitter ner

ja vi ska samla oss i miljoner
och våra ungar ska få följa med
när man är ung och hund och älskar jorden
då vill man ha den kvar i evighet
vi ska förfölja er med våra valser
tills ni har fattat vad det är ni hör
för vi är många här i jyckemakten
och allihop är med i samma kör

ja vi ska pinka i era kanoner
och gräva ner varenda låda krut
och tugga i oss era uniformer
fast alla knappar ska vi spotta ut
vi ska störa era vaktparader
och gå i otakt och sjunga fel
sen ska vi skrämma alla generaler
och skälla ut dem tills de sitter ner

Nananalalananalala

175

Summum jus, summa injuria. - Majoriteten är den bästa vägen, ty majoriteten är något synligt och sitter inne med makt att garantera lydnad. Den representerar emellertid de minst upplystas synpunkt.
Hade det varit möjligt, skulle vi ha lagt makten i rättfärdighetens händer. Men makten låter sig inte hanteras som vi vill, ty den är en handgriplig egenskap. I motsättning härtill är rättfärdigheten lagd i maktens händer, och därför kallar vi det som vi är förpliktigade att iakttaga för rättfärdigt.
Härav avleds svärdets rätt, ty svärdet ger en verklig rätt.
I annat fall skulle vi få se våldet på ena sidan och rättvisan på den andra. (Slutet av tolfte provinsialbrevet.)
Av samma skäl är fronden en orättfärdig sak. Den sätter nämligen sin föregivna rättfärdighet mot den lagliga makten. Något liknande finner vi inte i kyrkan. Där finns en sann rättvisa och inget våld.

Summum ... "Högsta rätt, högsta orätt" (Terentius)

- Blaise Pascal

Askar - Svarväsker

Asken har följt med i knallens fässing troligen sedan 1500-talet. Daterade askar finns bevarade från början av 1600-talet. Asken kom efterhand att tillverkas i flera modeller i stora kvantiteter. År 1771 förtullades 43 818 askar år 1772 något fler, 46 142 stycken. Fyra huvudmodeller av askar kan urskiljas, varav tre nya modeller etablerades under skålknallens storhetstid i mitten och slutet av 1700-talet. Här kommer de olika modellerna att kallas A, B, C och D.
Askarna svarvades nästan alltid i rödbok. Eftersom råvaran var färskt virke var det viktigt att lock och botten krympte likartat. Därför svarvades dessa i samma ämne.

Ask modell A

Modell A är den äldsta modellen, från början helt cylindrisk i sin form med ett platt eller något välvt lock. Under 1700-talet blev lockets kant ofta svagt rundat, något utbyggt över botten. Storleken varierade, den minsta asken som registrerats är 6 cm i diameter och den största är 35 cm i diameter. De riktigt stora askarna svarvades i ek. De allra minsta och de största askarna är är ovanliga. 

Svarvar träask modell A.

Mestadels svarvades denna modell med en diameter på 10-15 cm. Då kallas de vanligen för smöraskar. Storleksförhållandet mellan höjd och diameter är oftast i förhållandet 1:2. Den äldsta daterade asken i undersökningen är från år 1600. Modell A blev seglivad, den tillverkades in på 1800-talet. 

De flesta askarna av modell A såldes omålade. De odekorerade askarna blev efter försäljning i många fall dekorerade av lokala bygdekonstnärer någonstans i Sverige eller i Norge. Därför finns askar som är svarvade i Sjuhäradsbygden bevarade med dekorer som är typiska för andra bygder i Skandinavien. Det var inte alltid som utsmyckningen blev av i anslutning till inköpstillfället, det kunde ske upp till femtio år senare. Uppstod det ett behov av exempelvis en målad och dekorerad friargåva kunde man ta till vad som fanns. Då kom den omålade asken, som inte användes, väl till pass att dekorera med en vacker målning med årtal och initialer.

När skålknallarna/svarvarna i slutet av 1600-talet började tillverka snibbskålar, rödfärgades dessa och streckmålades. Troligen vid samma tid började skålknallarna att dekorera en mindre del av de svarvade askarna. Dekoren blev en utveckling av snibbskålarnas streckmålning, med en dekor i svart och många gånger även gult över en röd bottenfärg. Streckmåleriet kompletterades här ofta med en dekor av urgamla symboler. Flera av dessa symboler har sina rötter i förhistorisk tid och är unika som dekor på allmogeföremål från den här tiden. Några av symbolerna kom med kristendomen och kan uppfattas som skyddssymboler för asken och dess innehåll.

Magiska symboler har följt människan i tusentals år men hur dessa symboler uppfattades av den svenska allmogen på 1700-talet är svårt att veta. Var den mystiska symbolens egenskaper eller dekorativa effekten det väsentliga? Bönderna i Sjuhäradsbygden använde samma symboler som grekernas krukmakare eller stenristarna på Irland för upp till femtusen år sedan. Uppfattade de symbolerna på samma sätt? De skålknallar/bönder som tog upp dessa bilder som dekor på askar, vilken kunskap hade de om förkristna symboler? Det är frågor som vi aldrig kommer att få svar på. När det gäller de förkristna symbolerna var troligen den dekorativa uråldriga formen det väsentliga, inte det antika budskapet, även om skålvästgöten var mer upplyst än allmogen i gemen. Gårdfarihandlarens många och långa resor innebar att de fick se och uppleva mycket som inte var vanliga bönder förunnat. De besökte högmässan i olika kyrkor på söndagar, de kom i kontakt med olika människotyper. Kontakter som utvecklade deras eget vetande. Det bekräftas av domkyrkosysslomannen Petter E. Lindskog 1814, som bland annat skrev om allmogehandlarna i Rångedala pastorat: -Genom det att Folket mycket reser och idkar handel, har det blifvit mera upplyst, hyfsadt och speculativt.-

- Svening Svenningson

Mark

Jacob Dahlgren

Pierre Olofsson

Lottie Ringström

Maria Manuela Vintilescu 

Verkligheten kräver (WS)

Verkligheten kräver
att också det blir sagt:
livet går vidare.
Det gör så Cannae och Borodino,
på Kosovo Polje och i Guernica.

Det finns en bensinstation
på det lilla torget i Jeriko,
det finns nymålade bänkar
invid Vita Berget.
Det skickas brev
från Pearl Harbour till Hastings,
det körs ett flyttlass
under överinseende av lejonet i Chaironeia,
och mot de blomstrande trädgårdarna i trakten av
Verdun
drar sig obönhörligt en högtrycksfront.

Det finns så mycket av Alltet
att Intet är så väl skylt.
Från lustjakterna vid Actium
hörs musiken spela
och i solen på däcken dansar paren.

Så mycket händer hela tiden
att det måste hända överallt.
Där det fanns en sten,
där fanns en kärra med glass,
belägrad av barn.

Där Hiroshima fanns
finns Hiroshima på nytt
och många saker tillverkas
för dagligt bruk.

Inte utan lockelser är denna hemska värld,
inte utan gryningar,
värda att vakna för.

På fälten i Maciejowice
är gräset grönt
och gräs är ju gräs
så daggen lyser klar.

Kanske finns inga andra ställen än slagfältet,
de man ännu minns,
de man redan glömt,
skogar av björk och skogar av ceder,
snö och sand, kärr i regnbågens färger
och svarta nederlagsraviner,
där man gör sin tarv
på huk under en buske.
Vilken moral rinner upp i detta - väl ingen.
Det som faktiskt rinner är det snabbtorkande blodet
och alltid flyter några floder, svävar några moln.

I det tragiska bergspassen
rycker vinden hattarna från huvudena
och det kan inte hjälpas -
den anblicken skrattar vi åt.

- Wislawa Szymborska

Maciejowice, ort vid Wista, söder om Warszawa; här besegrades Tadeusz Kościuzkos styrkor av ryska armén 10 oktober 1794; därefter delades Polen helt. Ö.a.

Blickarnas brunnsborrare (TT)

hon lever på den fina vingen där avgrundens osäkra makter
spinner
hon fruktar inte elden hos de levande löven
inte heller slingorna av en vind
och inte guldet
från de djupa sagorna om fullständig vila
det är sorlet från städer med åror av ängarnas ögon
övergivet mitt ibland sjöarna
det hemskt svidande såret i väggarnas hölje
förtvivlan hos en gräsmatta alltför grön alltför naken
för att en synbild där ska uppnå fruktan
en järnstol ställd i dess öga
den levrade grönskan hos nyckeln till saligheten
manen på en annan häst en död kedja
det oförutsedda luftskeppet
en annan trollmakt hos lågans baksida
det är inte längre en blick som tecknar sanddynerna åt oss
enligt de långsamma och blanksläta havens princip
vesslan i skorstenen med törst efter blyblommorna
som växt upp i luftdraget
i kedjan av levande röster
på balkongerna av ruttna jöklar
de eviga dimmorna av mögel och mjölk
och bina - bina reder ut luftens trådar
rutorna flyter och fönstren rinner av denna vetets kropp
som rör sig under kupan
så finns också de vitglödgade klunkarna av alkohol
i imman från metrouppgångarna
älgens snedspråk har inte nått skogen
eller bänkarnas tänder mellan dörrarna som slår
så finns den mördande inuti mördaren
som lyser röntgen-genomskinlig
sömnen törnar mot skuggans pelare
skuggans grova knytnävar
bergkrönens oskuld
när elden slickar galningarnas Eufrat och pilarna av smaragd
kondorernas overkliga pladder
i gevärens flinta
frukternas värme
rösternas speglar en dag på vildsvinsjakt
i en dal nedsänkt i ett hungerns land
törsten sömnlösheten hos trädstammarnas altstämma
mossans brokad bland bergens spetsade öron
surret från läpparna som simmar över den från bergstopp
till bergstopp spända hinnan
varför håller jag inte i ovädret mina lagtima ting
väldiga riken av dagar och vindar som dreglar i ökennatten
varför äger jag inte fingersnön som pianot finpudrar med
korta rim
över glorian kring dynamons hjul - jag talar om ögon
jag tänker på en ny kraft på föremålens rörelse i ögonen
och upplivar bålets lågor - o torka
o majregn och tusen heta unga strupar
musklerna kommer dock för alltid att stuvas på gatan
och dörrarnas baksidor hos de älskade kvinnorna
som man bara kan ana sig till längst ut i blånaden
levande eller livlösa
och inte röra sig och inte skrika
när man kliver på ljuslågornas toppar
med skrattens mynt

än finns det sol över den morrhårsprydda kattnosen
och än kommer det att finnas sol i klänningarna och
i hårsvallet som väns på landet
vid stranden av en bäck vars klarhet ska byras i blod
medan lövverk och smak vänds i fördärv

- Tristan Tzara

Mandrom

tänk
den som inte var lat ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är flitig han har det bra
han går och är flitig varenda dag

men mandrom som är så jävla lat
jag får slita för jämt
för att få nån mat
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa

tänk
den som inte var feg ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är modig han har det bra
han går och är modig varenda dag

men mandrom som är så jävla feg
jag får slita för jämt vilket satans kneg
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa

tänk
den som inte var dum ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är klok han har det bra
han går och är klok varenda dag

men mandrom som är så jävla dum
jag får slita för jämt för att få någon hum
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög
dum som en planka ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa

tänk
den som inte var ond ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är go han har det bra
han går och är go varenda dag

men mandrom som är så jävla ond
jag får slita för jämt som en satans hund
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög
dum som en planka ond som en apa ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg

- Olle Adolphson (Almqvist)

Marzanna Bogumila Kielar 2 - Hon

Hon som är ett hus i mig med dubbel hud av glas.
Som lägger mig mot läpparna likt en frusen flod.
Slickar svett från stenarna.

Hons om har läppar som vitnat av anstormande kastbyar,
i ögonens stålljus, bort till horisonten.
Hon som har vargens päls tar livet av sina skadeskjutna
ungar, tittar på
hur jag kryper ner i vattnet -

det skarpa skinande havet slår mot stranden
och splitter av liv fastnar som skum på graniten;
minnet, denna bränning, bär inom sig lösa
ruiner: spillror, skärvor
stoft.

Molnen
ovan detta blod.
Himlen, som blir och förgår, flyter ut i den tomma, det frusna.

Hon som har mitt ansikte från före födelsen.

Hon som kväver syret.
Öppnar mig längs en söm som växer ihop,
skottar bort snön i mig - hon i vars dröm jag finns. Kniv utan fäste.

Andedräkten från lavinen som föder mig.

Hon. Är det.

Rossa

Olle Baertling

Fernandez Arman

Mats Åkerman

Wilhelm von Kröckert (f d Ernst Billgren)

172

Visdomen hänvisar oss till barndomen: Nisi efficiamini sicut parvuli.

Nisi... "Om I icke... bliven såsom barn..." (Matt. 18:3)

- Blaise Pascal

Hatet (WS)

Titta bara vad styv han är,
vad bra han klara sig
i vårt sekel, han hatet.
Hur lätt han tar alla hinder.
En barnlek för honom - ett språng, ett hugg.

Han är inte alls som övriga känslor,
både äldre och yngre på samma gång.
Han alstrar själv orsakerna
som väcker honom till liv.
Sover han så är det aldrig den eviga sömnen.
Sömnlöshet get honom inte mindre ork, bara mer.

Religion eller inte -
bäst att ligga på knä i startgroparna.
Fosterland eller inte -
bäst att rusa iväg.
Först går det rätt bra för rättvisan också.
Sen springer han där ensam.
Hatet. Hatet.
Hans ansikte förvrids till en grimas
av kärleksfull extas.

Ack, dessa övriga känslor,
så orkeslösa, krassliga.
Sen när kan broderskapet
räkna på massans stöd?
Har medkänslan nånsin
kommit först i mål?
Och hur många villiga hänförs av tvivlet?
Det är bara han som hänför, för han vet.

Läraktig och duktig, ytters arbetsam.
Behöver vi nämna alla sånger han komponerat.
Alla historiesidor han har paginerat.
Alla folkmattor han har brett ut
på alla torg och idrottsarenor.

Låt oss hålla oss till sanningen:
han kan skapa skönhet.
Härligt är hans eldsken i den svarta natten.
Tjusiga krevaderna i den rosa gryningen.
Det är svårt att frånkänna ruinerna patos
och kolonnen som robust sticker upp
en sorts rättfram humor.

Han är kontrasternas mästare
mellan larmet och tystnaden,
mellan röda blodet och vita snön.
Men först och främst tröttnar han aldrig
på motivet med den prydlige bödeln
vid det besudlade offret.

Alltid redo för nya uppgifter.
Måste han vänta så väntar han.
Det sägs att han är blind. Blind?
Han har prickskyttens snabba blick
och ser oförskräckt framtiden an
- bara han.

- Wislawa Szymborska