Stil: 2017

någon måste gå tills hjärtat stannar
jesus är en påminnelse
någon måste gå

vart steg för dig från din rädsla
och subtraherar någon annans möda
fly och greppa hesigt djärvt

romantiken gavs till de starkaste som luktsaltsprivilegium
en stunds melankoli för de svaga stunder utom synhåll
vi inte tillåter oss, mer ärligt hinner med

min syster är det över, denna press som faller ner
jag söker ingen famn, inget stopp eller ljud från trumman
bara sluta be att jag ska falla

under bunkarna och vingarna viskas det
alla säger sanna hjältar sjunger ingen om
självklart måste det vara så

syster sök inte min blick och följ inte min skugga
de är överallt och jag är inget
de kan se mig i din blick

myopian är lurade romankaraktärer
som irrat ut ur prosan driven av den ondska
vi kallat i vår skuld "du måste finnas"

vissa skakar loss jag ser de vill avfyra sina jag
självförverkliga på reklampelarnas hjässor
kastar sig som distraktion och letar nya svepskäl

mina hjältar är just dessa, de som snavar
de som sätter sig buddeskt i blickfång och pratar om nåt annat
så att jag kan gå

ensam ror jag genom stan och ler
du vet, när stunderna försvinner spårlöst
tomma gator, svarta himlar, evigheten vit

på landet stirrar inga hus och jag dansar
sjunger högt mot skyn och finns för mycket
slösar tid och snabba händer

magin sker däremellan, hållplatser
bussar och affärer
fiendens mark! där klafsar jag i blod!

/ j p u

Jag jobbade och fick problem med social fobi och fick träffa en väldigt bra psykolog och terapeut via jobbets sjukförsäkring
Sen tog jobbet bort sjukförsäkringen för det kostade dem för mycket oxh jag hamnade hos allmänpsykiatriska och av nån anledning tyckte de efter ett år att jag var psykotisk och skickade mig till psykosläkare
Hände mycket saker i mitt liv då och jag hade sagt upp mig från jobbet
På mitt andra möte med psykosavdelningen fick jag frågan om jag ville bli inlagd och jag hade inte haft pengar i sex månader och hade knappt ätit så jag sa ja för jag tänkte iaf i psyket kan jag äta var väldigt hungrig de sa jag skulle bara vara inlagd några dagar
Efter en vecka i psyket frågade jag när jag skulle få komma därifrån jag fick inte ens gå utomhus hade frivilligvård och de sa jag måste vara där ett tag för utredning
Fick panik och började bli stökig när de sa så och som den idiot jag var sa jag till dem att jag hörde röster strax därpå fast jag hade obehagliga tankar några dagar och trodde det var röster läste senare att röster är nånting man hör som riktiga personer pratar med en fast ingen finns där har aldrig i hela mitt liv hört röster när jag sa så till läkarna kom de fram till att jag har schizofreni
Och en dag slängde jag en fåtölj och då fängsla de mig och jag fick tvångsvård var inlagd ett och ett halvt år den gången var ett helvete
Sen har jag haft ett jobbigt liv ett tag och ibland slutade jag äta och mådde skit för det men aldrig haft nån psykos och blev inlagd igen några gånger och hamnade i bråk med en polis på stan en gång och de körde mig till psyket
Fick en second opinion en gång och han sa att jag inte hade schizofreni och de ändra min diagnos och när de skulle sätta diagnos frågade de mig istället för att själva utreda mig frågade mig vad de skulle sätta för diagnos jag visste inte vad jag skulle säga och bara sa sätt psykos och fick den diagnosen och blev inlagd senare efter det och var en riktigt rutten avdelning och alla bråkade med personalen där och jag också och eftersom jag bråkade mycket tyckte de jag var allvarligt sjuk och satte diagnosen paranoid schizofreni men den läkaren som satte diagnosen är och var helt störd och alla hatade honom

Jag har varit dum och oerfaren och idag vet jag bättre medans jag varit i psyket har jag träffat många som inte varit sjuka fast fått massa allvarliga diagnoser och de matar dem med massa mediciner

Medicinerns jag fått ta genom åren har varit
Zyprexa mest
Clozapin tror jag det heter hemsk medicin man måste ta blodprov en gång i veckan för den kan sabba levern tror jag
Det var en jävla läkare som sa att det är den medicin jag skulle ge mitt barn om han var sjuk och jag trodde den var bra
När man tar den somnar man efter tio min
Sen fick jag ett par andra mediciner jag aldrig ens visste vad de hette
Och senast cicordenol som sprutor som är helt värdelös
Och olanzapin som är som zyprexa men en billigare variant
Olanzapin ger mig enorm huvudvärk och ger ryckningar i kroppen när man försöker sova om nätterna omöjligt att sova på den
Men ironiskt står det på paketet att jag ska ta den för psykotiska symtom och för att kunna sova

Läkarna tror jag tar olanzapinen men har inte tagit den sen jag blev utskriven för två tre år sen en gång tvinga de mig ta ett blodprov och då tog jag den i en månad innan provet för att de skulle se ut som jag tog den och hade huvudvärk varje dag och låg i sängen och ryckte varje natt sen fick man ont i hjärtat av den efter blodprovet slutade jag med den på en gång

Nyligen ville de jag skulle ta blodprov igen men jag hade inte då nån tvångsvård så jag vägra ta blodprov kan liksom bestämma själv då

Har haft en skitstorm i många år av olika anledningar en gång hade jag fått så mycket nog av psyket så jag åt runt 50 psykos tabletter för att ta livet av mig blev så trött att jag la mig i sängen för att sova och fick då en bild av min mamma och mormor när jag blunda att jag hoppa upp och ringde 112 och de skicka en ambulans och skicka mig till akuten och jag var där fem dagar tror jag med dropp och massa elektroder kopplade på bröstet jag hade en blackout när de kolla elektroderna men när jag vakna till satt det massa grejer på mitt bröst och mage de hade rakat mitt brösthår
Var ett helvete överdosera aldrig på mediciner det är verkligen ett helvete jag var inlagd på den tiden och hade tvångsvård och tänkte nu kommer mina läkare döda mig men när jag kom tillbaka till avdelningen var min läkare jättesnäll och tog bort tvångsvården och släppte mig då hamnade jag inte i en avdelning på åtta år tror jag
Bodde hos min mormor ofta hälsa på alltså i runt två år
När man försöker ta livet av sig blir man väldigt mörk sen brukade alltid vara glad och skämta mycket men nu har jag väldigt svårt för det
Det var nära min födelsedag också tror jag fyllde 27 och min mamma kom till psyket med tårta när jag kommit ut ur akuten och det var nog min skummaste födelsedag
Bestämde mig för att aldrig försöka ta livet av mig igen tänkte om jag gör det igen gör jag det på ett sätt så jag är säker på att jag dör av det
Tar man mediciner och inte dör är det otroligt obehagligt kissade tom på mig i byxorna i akuten och fick sjukhuskläder och halva kroppen syntes i kläderna och jag kunde inte röra på armarna för att stänga igen kläderna bara låg där i sjukhussängen halvnaken det var hemskt

*

I början gick det väldigt bra på jobbet sen blev jag otroligt kär i en sommarjobbare där funkade inte med henne när jag kom tillbaka från semestern var hon borta och jobbet började kännas meningslöst
Och folk på jobbet började behandla mig som skit på jobbet inkl chefen ingen pratade med mig jag fick jobba ensam ofta innan jag träffade den här tjejen var det lite småproblem på jobbet men jag sa aldrig ifrån efter henne började jag ta hand om mig själv och sa ifrån på nästan allt plötsligt brydde jag mig och varje gång jag sa ifrån blev det mycket värre och till slut gick det inte att jobba kvar där
Jag tog tjänstledigt och började plugga på komvux och det borde jag inte gjort men träffade några de få månader jag pluggade som jag fortfarande springer på i stan och pratar med det här var 2003 jag pluggade o runt två månader och vissa ämnen gick bra försökte få gymnasiepoäng för jag hadd hoppat av i andra ring
Anledningen till att jag plugga var att min teraupet sagt jag borde plugga inte för att jag själv ville inte så smart
Jag fick ryck och en dag packade jag en ryggsäck köpte en europeisk tågluffarbiljett för mina sista pengar på mitt kreditkort och tänkte jag drar till europa och kommer inte tillbaka mer blev rånad på min tågbiljett och pass och rygsäck och skor i spanien valencia medans jag sov i en park och dan därpå gick jag runt utan skor och pengar men efter en minut träffa jag en hemlös man som prata engelska med mig och fråga om jag ville ha skor och han hade flera par och gav mig ett par gratis och de passade perfekt tror gud var med mig om det inte vore för honom hade jag fått gå runt barfota hade inte ens strumpor tror strumporna var i min väska
Jag var en vecka i Valencia utan pengar och åt mat jag hittade här och där sov i sovsäck i en park en natt kom en spansk man mitt i natten med en schäfer och väckte mig och han började smeka mig i magen var rädd för hunden men till slut gick jag därifrån var ett helvete i Valencia men underbar stad jag visste när jag skulle få pengar och hade kvar min plånbok och mina kort efter mannen med schäfern bestämde jag mig för att åka tillbaka till sverige igen
Skulle få studielånet men var inte hundra på om jag skulle få det jag fick det till slut och och köpte en ordentlig måltid och tog bussen till madrid och var där några dagar madrid är min favoritstad i världen sen tog jag tåget till Paris berlin danmark och sverige det roliga är mina pengar räckte exakt till tågresan från malmö till stockholm efter det var mina pengar helt slut
Jag bodde hos min mormor några dagar sen hos min mamma och det var ett misstag att bo hos mamma funkade inte alls
Hade kvar min lägenhet i uppsala men innan jag åkt hade jag skickat mina nycklar till min mamma med ett brev att hon skulle ta alla mina möbler för jag ville inte att kronofogden skulle ta dem hade inga planer på att återvända från Europa
Det sket sig totalt när jag kom tillbaka från Europa hade jag ingen aning om vad jag skulle göra sökte olika folkhögskolor i stockholm och hittade en lägenhet nära där min mamma bodde som ville byta med min lägenhet i uppsala jag hade kvar mitt jobb och pendla till uppsala ofta för möten med facket och jobbet min chef ville inte ha mig på jobbet pga en konflikt hur som helst hamnade jag i uppsala igen soc hjälpte mig få mina möbler hem och jag sa upp mig från jobbet fick inga pengar från fackets a kassa i sex månader jag sålde saker jag hade hemma för att ha råd med hyran och kanske 500 i månaden för mat fick ibland pengar från soc men inte så ofta och jag var hungrig jämt brukade gå och plocka äpplen från ett äppelträd nära där jag bodde det var min frukost lunch och middag ett tag
I december 30:e 2003 blev jag inlagd tror jag för jag ville bara ha mat var så hungrig fick en person som hjälpte mig med ekonomin och han fixa pengarna från a kassan och pengar från försäkringskassan de vägrade också ge mig pengar på den tiden
Sen var jag inlagd i ett och ett halvt år

Brände faktiskt ut mig på jobbet jag jobbade väldigt mycket och när de behandlade mig illa blev det bara för mycket har haft problem med utbrändhet i många år det är inget som går över lätt kan ta många år

- Ali

Stil

måndag 31 juli 2017

Bjarne

måndag 24 juli 2017

Ornament

lördag 22 juli 2017

Blodriskor

tisdag 18 juli 2017

Svenska haikuregler

onsdag 17 maj 2017

Like Rachel

torsdag 27 april 2017

DN

torsdag 30 mars 2017

Vakuum

torsdag 2 mars 2017

Välgörare

onsdag 22 februari 2017

Hungrig