Jag trodde att jag var mig själv,
att jag bestod av kropp och själ.
Det visade sig att jag var av elljus
som stängs av i timmar,
av ändlös väntan på en tvättmaskin,
med könummer 583/81
(gäller säkert fortfarande),
av rädsla för rädslan
och rädsla för modet.
Det visade sig att den bättre bråkdelen av mig
bestod av ett antal vänner,
några böcker, händelser, gravar
som fällts i mig som en dom
och det tunga rökmolnet över den tusenåriga staden,
som Leninverken smular sönder till stoft.
I går köpte jag rödvitrutiga gardiner
när jag upptäckte att en censor arbetar i mig.
Ständigt stryker han något, ständigt hotar han med...
Alltså försäkrar jag: jag tål inte den främmande friheten,
jag är av andra fel och avarter.
Här finns det för mycket choklad och familjelycka,
och rosa undulater i gyllene burar,
och vänsterhänta som skriver under med vänster hand,
och systemfrämmande välstånd.
Det är kvavt utan Krakows unkna luft,
men de närsynta grabbarna häver öl
och rättar till den röda dimman över ögonen.
(Mars 1982, Holland)
Lojalitetsförsäkran, en s.k. -lojalka-, var ett dokument under undantagslagarna i Polen på 80-talet. Det var vanligt att säkerhetstjänsten tvingade medborgare att skriva på en sådan försäkran för att få resa utomlands. (ö.a.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar