gungor eller gnisslande karuseller
god drink till vettigt pris
ta rishögen ända fram till porten
promenera sen skrattande ljus
vin på bänken eller cigaretter
billig kjol stund på solariet
oväntat oönskat besök
tupplur efter lunch med snapsar
kall dusch i främmande badrum
samtal som ingen kommer ihåg
hasselkvistar aska på lakanen
avbrutet samtal ogiltigt dokument
raring det var inte heller min plan
nattapotek nattklubb ballad som
slutar lyckligt i discoversion
onsdag 28 september 2016
162
Människans natur är alltigenom natur, omne aminal.
Det finns inte en reaktion som inte är naturlig. Det finns ingenting naturligt som vi inte låter gå förlorat.
omne... "Vart djur älskar sin like..." (Pred. 13:19)
- Blaise Pascal
Det finns inte en reaktion som inte är naturlig. Det finns ingenting naturligt som vi inte låter gå förlorat.
omne... "Vart djur älskar sin like..." (Pred. 13:19)
- Blaise Pascal
söndag 25 september 2016
svensken ogillar
bröd
människor som festar i grupp med människor de inte känner/inbjudna
nedskräpning
att ha öppet
artiga samtal (artighet kan utövas i tystnad)
omuttergalna
snålhet
generositet
asymetri
galopp
uppfostring
tidsoptimister
pungar
bögar
blondering
den som inte dansar, samma
den som talar om tro
att avbryta den ständige talaren
den som viskar
jeppe på berget
sjömänn
mohammed
kristus
pyromaner
badvakter
halmstad
vargar
laktosintoleranta
i Sverige är frågan fri
och vi säger oftast absolut
människor som festar i grupp med människor de inte känner/inbjudna
nedskräpning
att ha öppet
artiga samtal (artighet kan utövas i tystnad)
omuttergalna
snålhet
generositet
asymetri
galopp
uppfostring
tidsoptimister
pungar
bögar
blondering
den som inte dansar, samma
den som talar om tro
att avbryta den ständige talaren
den som viskar
jeppe på berget
sjömänn
mohammed
kristus
pyromaner
badvakter
halmstad
vargar
laktosintoleranta
i Sverige är frågan fri
och vi säger oftast absolut
fredag 23 september 2016
VARG - savage street poetry
Shininkagemusha
Spegel spegel på väggen där
eller En hälsning till Ricky Rodriguez
Kalla mig gärna blodtörstig
om du vill
Kalla mig gärna hämndlysten
om du vill
Kalla mig mordisk, rå, farlig, våldsam
Om du vill
Skillnaden mellan mig och Ricky Rodriguez
-eller, för att vara noga;
skillnaden mellan mina handlingar och hans är
motivationsnivån
och, kanske färre ärr i empatin
Jag har tänkt onda tankar
varit nära handlingar jag
säkert skulle ångra
gjort saker jag faktiskt ångrar
men det står jag för
Jag har lärt mig hat
Jag har lärt mig rädsla
Jag har lärt mig att ibland
är det bäst att slå först
Jag har lärt mig att fly fort
ha upp garden, lyfta skölden
när det känns
Och jag har lärt mig att jag inte är ensam
Jag har lärt mig att värme finns att få
(utan att det bränns)
Jag har lärt mig att ibland är det bättre att inte slå alls
att ibland är smärta en del av livet
och jag har lärt mig att jag inte dör av att det gör ont
och visst sitter vissa läxor bättre
visst glöms vissa läxor lättare bort
Och jag saknar dig Ricky, fast vi aldrig har träffats
Jag hade gärna tagit en öl med dig
stått på barrikaden bredvid dig
kanske till och med laddat din pistol
och du kanske skulle ha laddat min
men Ricky?
Jag hoppas att det skulle varit sena nätter med
katharsisdikter och erkännande av svärtan
så den inte stannar kvar
gråt och kramar och efteråt en skön renhet
För även om min barndom inte var din
så känns det som jag känner igen mig
men du dog
jag lever
Och ni kan kalla mig vad ni vill
Ni kan kalla mig vad du vill
bara ni lyssnar
lyssnar, läser
och förstår
- Ulf Hasselbäck ur diktsamlingen VARG - savage street poetry
tisdag 20 september 2016
Synen (PE)
till Benjamin Péret
Vid den tidpunkt då de första symtomen på sinnets änkestånd
visar sig
Kan man se en neger ständigt samme neger
Utmanande hissa en röd slips
På en mycket trafikerad gata
Han är ständigt klädd i samma gulbruna hatt
Hans ansikte är elakheten själv han ser ingen
Och ingen ser honom
Jag älskar inte vägar inte heller berg och skogar
Jag står likgiltig inför broarna
Deras valvbågar är inga ögon för mig jag vandrar inte över
några ögonbryn
Jag går i kvarter där det är fullt med kvinnor
Och då intresserar jag mig bara för kvinnorna
Negern likaså ty när ledan och tröttheten
Tar herraväldet och gör mig likgiltig för mina begär
Och för mig själv
Då möter jag honom alltid
Jag är likgiltig han är elak
Hans slips kunde vara av smidesjärn målat med mönja
En falsksmidets eld
Men är han där av elakhet
Lägger jag märke till honom bara av sysslolöshet
Ett påtagligt behov att ingenting se driver skuggorna
Men kvällen lämnar raglande sitt näste
Vad är det för signal dessa nödsignaler dessa stormklockor
Man förvånas en sista gång
Kvinnorna tar av sig sina linnen av ljus när de går
Från mål till mål ett enda mål och ingen förblir
När vi inte finns där mer blir ljuset ensamt
Den karmosinröda vinden har vrår av jade
Och av jaspis om ögat inte tillåter pärlemor
Munnen är blodets mun
Flädern sträcker fram halsen för knivens mjölk
En flinta har skrämt den stormiga natten
Den barnsliga risken får djärvheten att snava
Hos stenen på stubbåkern hos fåglarna på takteglet
Det går vind i skörden i brösten
Lek med den nattliga andhämtningens frömjöl
Slipat av vindarnas godtycke leker vattnet nedstänkt
Dagens prakt tänds i vågornas krön
Och i sitt svarta snörliv förför en död
Tordyvlarna i gräset och de förtorkade grenarna
Mitt ibland alla dessa som passerar förbi
- Paul Eluard
Vid den tidpunkt då de första symtomen på sinnets änkestånd
visar sig
Kan man se en neger ständigt samme neger
Utmanande hissa en röd slips
På en mycket trafikerad gata
Han är ständigt klädd i samma gulbruna hatt
Hans ansikte är elakheten själv han ser ingen
Och ingen ser honom
Jag älskar inte vägar inte heller berg och skogar
Jag står likgiltig inför broarna
Deras valvbågar är inga ögon för mig jag vandrar inte över
några ögonbryn
Jag går i kvarter där det är fullt med kvinnor
Och då intresserar jag mig bara för kvinnorna
Negern likaså ty när ledan och tröttheten
Tar herraväldet och gör mig likgiltig för mina begär
Och för mig själv
Då möter jag honom alltid
Jag är likgiltig han är elak
Hans slips kunde vara av smidesjärn målat med mönja
En falsksmidets eld
Men är han där av elakhet
Lägger jag märke till honom bara av sysslolöshet
Ett påtagligt behov att ingenting se driver skuggorna
Men kvällen lämnar raglande sitt näste
Vad är det för signal dessa nödsignaler dessa stormklockor
Man förvånas en sista gång
Kvinnorna tar av sig sina linnen av ljus när de går
Från mål till mål ett enda mål och ingen förblir
När vi inte finns där mer blir ljuset ensamt
Den karmosinröda vinden har vrår av jade
Och av jaspis om ögat inte tillåter pärlemor
Munnen är blodets mun
Flädern sträcker fram halsen för knivens mjölk
En flinta har skrämt den stormiga natten
Den barnsliga risken får djärvheten att snava
Hos stenen på stubbåkern hos fåglarna på takteglet
Det går vind i skörden i brösten
Lek med den nattliga andhämtningens frömjöl
Slipat av vindarnas godtycke leker vattnet nedstänkt
Dagens prakt tänds i vågornas krön
Och i sitt svarta snörliv förför en död
Tordyvlarna i gräset och de förtorkade grenarna
Mitt ibland alla dessa som passerar förbi
- Paul Eluard
söndag 18 september 2016
Seven cups of tea
碗喉吻润， 碗破孤闷。
yī wǎn hóu wěn rùn, èr wǎn pò gūmèn
三碗搜枯肠， 惟有文字五千卷。
sān wǎn sōu kūcháng, wéi yǒu wénzì wǔqiān juàn
四碗发轻汗， 平生不平事，尽向毛孔散。
sì wǎn fā qīng hàn, píngshēng bùpíng shì, jìn xiàng máokǒng sàn
五碗肌骨清， 六碗通仙灵。
wǔ wǎn jī gǔ qīng, liù wǎn tōng xiān líng
七碗吃不得也， 唯觉两腋习习清风生。
qī wǎn chī bùdé yě, wéi jué liǎng yè xíxí qīngfēng shēng
The first bowl moistens my lips and throat;
The second bowl breaks my loneliness;
The third bowl searches my barren entrails but to find
Therein some five thousand scrolls;
The fourth bowl raises a slight perspiration
And all life’s inequities pass out through my pores;
The fifth bowl purifies my flesh and bones;
The sixth bowl calls me to the immortals.
The seventh bowl could not be drunk,
only the breath of the cool wind raises in my sleeves.
- Lu Tong
lördag 17 september 2016
Return the gayze
Promise me that I will matter if I don’t shave.
Promise me that I will matter if I don’t wear a dress.
Promise me that I will matter if I don’t wear makeup.
Promise me that I will matter if I am not fabulous.
Promise me that I will matter if I am not visible.
Promise me that I will matter if I am ugly.
Promise me that I will matter if I’m not articulate.
Promise me that I don’t have to have been “born this way”
Promise me that I don’t have to always have known
Promise that I don’t have to modify my body to matter.
Promise me that you will not assume what it was like for me to grow up.
Promise me that you will not repost all of the articles about how we shouldn’t assume gender (and then still do it).
Promise me that you won’t call me by my pronouns and then treat me by my body.
Promise me that I don’t have to perform white femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform cis femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform upper class femininity to matter.
Promise me that you see the femme in my hairy body.
Promise that you see the femme in my brown body.
Promise that you see the femme in my messy, uncouth, dirty, scarred body.
Promise that you understand that my gender is not just a hobby or a politic.
Promise me that you understand that I wasn’t just assigned male at birth, I am assigned male every day I walk outside the house.
Promise me this is a form of street harassment.
Promise me this is a form of gender violence.
Promise me that you’ll say something when they call me ‘he.’
Promise me that you understand that I am hurt.
Promise me that you understand that I am scared.
Promise me that you understand that sometimes I prioritize my safety over your binary.
Promise me that you will allow me to narrate the story of my body.
Promise me that you won’t love me like a man, kiss me like a man, fuck me like a man.
Promise me you won’t forget that when you bring me home.Promise me you won’t forget that when you tell your friends about me.
Promise me you won’t forget that when you’re horny.
Promise me that they will not look back on my life and call this a phase.
Promise me that you believe me when I tell you this not a phase.
Promise that I will matter when I am too tired to prove my gender to you.
Promise me that I will matter if I don’t wear a dress.
Promise me that I will matter if I don’t wear makeup.
Promise me that I will matter if I am not fabulous.
Promise me that I will matter if I am not visible.
Promise me that I will matter if I am ugly.
Promise me that I will matter if I’m not articulate.
Promise me that I don’t have to have been “born this way”
Promise me that I don’t have to always have known
Promise that I don’t have to modify my body to matter.
Promise me that you will not assume what it was like for me to grow up.
Promise me that you will not repost all of the articles about how we shouldn’t assume gender (and then still do it).
Promise me that you won’t call me by my pronouns and then treat me by my body.
Promise me that I don’t have to perform white femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform cis femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform upper class femininity to matter.
Promise me that you see the femme in my hairy body.
Promise that you see the femme in my brown body.
Promise that you see the femme in my messy, uncouth, dirty, scarred body.
Promise that you understand that my gender is not just a hobby or a politic.
Promise me that you understand that I wasn’t just assigned male at birth, I am assigned male every day I walk outside the house.
Promise me this is a form of street harassment.
Promise me this is a form of gender violence.
Promise me that you’ll say something when they call me ‘he.’
Promise me that you understand that I am hurt.
Promise me that you understand that I am scared.
Promise me that you understand that sometimes I prioritize my safety over your binary.
Promise me that you will allow me to narrate the story of my body.
Promise me that you won’t love me like a man, kiss me like a man, fuck me like a man.
Promise me you won’t forget that when you bring me home.Promise me you won’t forget that when you tell your friends about me.
Promise me you won’t forget that when you’re horny.
Promise me that they will not look back on my life and call this a phase.
Promise me that you believe me when I tell you this not a phase.
Promise that I will matter when I am too tired to prove my gender to you.
(Or don’t.
I’m used to it.)
I’m used to it.)
fredag 16 september 2016
Krystyna Miłobędzka 2
inskrivet i dopbeviset, uppskriven på elevlistan,
tillskriven borstar och tvättmaskin, struken, utskriven (varifrån?)
dotter mamma hustru, söndagsförfattarinna, mun efter bokstaven,
bokstav efter munnen
(antecknar hon på använda manusblad och på bak-
sidan av gasräkningen, hon tror inte att det räcker längre än
framsidan, men hon skulle äntligen vilja läsa nåt sant
om sig själv)
tillskriven borstar och tvättmaskin, struken, utskriven (varifrån?)
dotter mamma hustru, söndagsförfattarinna, mun efter bokstaven,
bokstav efter munnen
(antecknar hon på använda manusblad och på bak-
sidan av gasräkningen, hon tror inte att det räcker längre än
framsidan, men hon skulle äntligen vilja läsa nåt sant
om sig själv)
156
Tankar. - In omnibus requiem quaesivi. Om vår lott verkligen vore lycka, så vore det inte nödvändigt att avstå från att tänka på den för att vi skulle känna lycka.
In omnibus ... "I allt har jag sökt ro" (Pred. 14:11)
- Blaise Pascal
In omnibus ... "I allt har jag sökt ro" (Pred. 14:11)
- Blaise Pascal
söndag 4 september 2016
Ridå ridå
På årstidernas ambulerande teatrar spelade man mitt liv
inför mina visslingar
I förgrunden hade man ordnat med en fångcell där jag
kunde vissla
Med händerna mot gallret såg jag mot bakgrunden av
mörk grönska
Hjältinnan naken till midjan
Hon som tog sitt liv i början av första akten
Stycket fortsatte helt oförklarligt i takkronan
Scenen höljdes så småningom av dimma
Och jag grät ibland
Jag slog sönder vattenkrukan man givit mig och många
fjärilar flög upp ur den
De fladdrade vilt upp mot ljuskronan
Under förevändningen av ett mellanspel envisades man att
utföra ännu en balett av mina tankar
Jag försökte då att öppna pulsådrorna med några klumpar
mörk jord
Men det var landskap jag gått vilse i
Omöjligt att finna den röda tråden för dess färder
Jag var skild från allt genom solens bröd
En av rollerna gick omkring i salongen den enda som rörde
sig smidigt
Och han bar en mask med mina anletsdrag
På det avskyvärdaste tog han parti för den oskyldiga och
för skurken
Ryktet menade att allt varit arrangerat som maj juni juli
augusti
Plötsligt djupnade grottan
I de ändlösa korridorerna irrade blombuketter i handhöjd
Det var knappt jag vågade glänta på min dörr
Alltför mycket frihet beviljades mig med ens
Frihet att fly med sängen som släde
Frihet att återkalla till livet de varelser jag saknade
Stolarna av lättmetall flockades kring en glasskiosk
Över vilken en ridå av dagg gick upp med fransar av blod
som blivit grönt
Frihet att jaga undan de verkliga företeelserna
Källarvåningen var fantastisk med en vit mur där min siluett
framträdde med eldpunkter och var genomborrad i
hjärtat av en kula
- André Breton
inför mina visslingar
I förgrunden hade man ordnat med en fångcell där jag
kunde vissla
Med händerna mot gallret såg jag mot bakgrunden av
mörk grönska
Hjältinnan naken till midjan
Hon som tog sitt liv i början av första akten
Stycket fortsatte helt oförklarligt i takkronan
Scenen höljdes så småningom av dimma
Och jag grät ibland
Jag slog sönder vattenkrukan man givit mig och många
fjärilar flög upp ur den
De fladdrade vilt upp mot ljuskronan
Under förevändningen av ett mellanspel envisades man att
utföra ännu en balett av mina tankar
Jag försökte då att öppna pulsådrorna med några klumpar
mörk jord
Men det var landskap jag gått vilse i
Omöjligt att finna den röda tråden för dess färder
Jag var skild från allt genom solens bröd
En av rollerna gick omkring i salongen den enda som rörde
sig smidigt
Och han bar en mask med mina anletsdrag
På det avskyvärdaste tog han parti för den oskyldiga och
för skurken
Ryktet menade att allt varit arrangerat som maj juni juli
augusti
Plötsligt djupnade grottan
I de ändlösa korridorerna irrade blombuketter i handhöjd
Det var knappt jag vågade glänta på min dörr
Alltför mycket frihet beviljades mig med ens
Frihet att fly med sängen som släde
Frihet att återkalla till livet de varelser jag saknade
Stolarna av lättmetall flockades kring en glasskiosk
Över vilken en ridå av dagg gick upp med fransar av blod
som blivit grönt
Frihet att jaga undan de verkliga företeelserna
Källarvåningen var fantastisk med en vit mur där min siluett
framträdde med eldpunkter och var genomborrad i
hjärtat av en kula
- André Breton
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)