Till René Crevel
Dygden denna lyckans strut med ödets lotter
Som benämns Kallelse Uppskattning Ambition
Och rakar de mötandes huvud
Varför inte istället beväpna sig
Mot den genombläddrade sykomoren och kniven
I sin bedövade rustning
I sin rustning som inte ljuder utan falsk blygsamhet
Förrän efter sista kyssen
Piraten som inte har någon fjäder i hatten
Han som retar korparna att skälla
Piraten som är ledan avskyn väntan i regnet
Väckarklockan med en nunnas ansiktsuttryck
Och med olja till innehåll
Väckarklockan som hyvlar den sovande till spånor
Och bara ger honom tid att inte klä sig
Veckor och månader och år av sådd
Över vägar som man inte rör vid ens med en käpp
En hjärna sönderfrätt av ovillighetens groddar
Man gråter inte och om man inte gråter
Är det för att elden förstör gipsen som håller kvar blicken
mellan dessa stränder
Förtrorkar allt tränger genom den djuriska porten och
förlorar förståndet
Bortom elden finns ingen aska
Bortom askan finns elden
Atletens kantstötta korgstånd råmar i regnet
Ber de sköna om skratt om alla skrattets gatstenar
Och om artighetens betsel för att tygla slentrianen
Dammet gräver sig allt längre ner i fickorna
Men det når inte fram innan gyttjan
För att hedra den dygd som inte är min
Bortom elden finns ingen aska
Bortom askan finns elden
- Paul Eluard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar