108

På vilken basis ordnar han den värld som han vill styra? På en enskild individs godtycke? Vilken förvirring! På rättens basis? Rättvisan känner han inte.
Hade vi känt den, skulle vi alldeles säkert inte ha ställt upp den livsregeln som är den mest gängse bland människorna - att var och en bör inrätta sig efter skick och bruk i sitt eget land. Den verkliga rättfärdigheten skulle med sin självklarhet ha besegrat all folk, och lagstiftarna skulle inte ha föredragit persiska eller tyska påhitt som förebild framför denna oföränderliga norm. Vi skulle ha fått se den rotfästad i alla världens stater för alla tider, medan vi nu inte känner till någon rättfärdighet som aldrig förändrar sig med klimatet. Tre grader närmare polen - och rättsbegreppet står på huvudet. En meridian avgör vad som bör anses som sanning. När grundlagen har bestått ett par år, ändras den. Rätten har sina perioder. Att Saturnus inträder i Lejonets tecken, åstadkommer att den ena eller den andra handlingen blir ett brott. Det är en sällsam rättfärdighet som begränsas av en älv. Sanning på ena sidan av Pyrenéerna, villfarelse på den andra.
De erkänner att rättfärdigheten inte ligger i dessa sedvanor, utan beror på naturlagar som är erkända i all land. De skulle säkert envist ha hållit fast vid detta, om det ödets godtycke som skänkt människorna lagar hade träffat på bara en enda lag som var universell. Men lustigt nog varierar människornas godtycken till den grad att det inte finns en enda sådan lag. Stöld, blodskam, barn- och fadersmord - allt har sin plats bland dygdens gärningar. Kan man tänka sig något löjligare än detta, att en man har rätt att slå ihjäl mig, därför att han bor på andra sidan av vattnet och hans furste ligget i fejd med min, medan jag personligen inte har det minsta otalt med honom. Visst finns det en naturlig rätt. Men det egenrättfärdiga, fördärvade förnuftet har förött allting: Nibil amplius nostrum est; quod nostrum dicimus, artis est. Ex senatus consultis et plebiscitis crimina exercentur. Ut olim vitiis, sic nunc legibus laboramus.
Som följd av denna förvirring säger en att rättvisan vilar på lagstiftarens myndighet, en annan på härskarens godtycke, en tredje på gällande överenskommelser. Det sista är det påhittigaste, ty endast i kraft av förnuftet är ingenting i och för sig rättfärdigt. Under tidens gång vacklar allt. Sedvanan avgör vad som är rättfärdigt, av det enkla skälet att sedvanan blir erkänd. Det är den hemlighetsfulla grunden för dess giltighet. Återför man sedvanerätten till dess basis, dödar man den. Det finns ingenting tokigare än att stifta nya lagar för att råda bot på sedvanans villfarelser. Den som lyder lagarna därför att de är rättfärdiga, lyder en inbillad rättfärdighet men inte lagen som sådan. Lagen är i sig något helt avslutat. Den är en lag och ingenting annat. Undersöker vi dess grundval, kommer vi att finna denna svag och sviktande, och kände man inte av erfarenhet den mänskliga fantasins mirakler, skulle man mycket häpna över att hundra år har förmått omge lagen med en sådan glans och vördnad. Konsten att göra uppror och kasta omkull stater består i att rubba de traditionella överenskommelserna genom att granska deras upprinnelse och framhäva dras brist på förpliktande rättfärdighet. Det brukar alltid heta att "vi måste återgå till statens grundläggande ursprungliga principer, som en orättfärdig sedvana har avskaffat". Detta är bästa sättet att föröda allting. På den vägen blir ingen befunnen rättfärdig. Emellertid är det lätt att vinna folket med dylika fraser. De kastar genast av sig oket, så snart de blir medvetna om att det är ett ok. Och de mäktiga drar fördel av det till stora skada för folket och också för dem som tanklöst kritiserade de hävdvunna sedvanorna. Därför sade den visaste av alla lagstiftare att vi ofta måste lura människorna till deras eget bästa. Och en annan, en klok statsman, har sagt: Cum veritatem qua liberetur ignoret, expedit quod fallatur. Vi bör inte få veta sanningen om rättens ursprung; den infördes en gång i tiden utan något förnuftigt skäl men har sedan blivit förnuftig. Man måste betrakta den som autentisk och evig och glömma dess ursprung - annars är det snart ute med den.

Nihil amplius..."Vårt, det som jag kallar vårt, det är bara en ren konvention" (Cicero, De finibus 5)

Ex senatus..."Det är i kraft av senatsbeslut och folkomröstningar som man begår brott..." (Seneca Ep. 95)

Ut olim... "Fordom led vi av våra laster, nu lider vi av våra lagar" (Tacitus, Annales, 3)

Cum veritatem... "Och när han försummar den sanning som kunde befria honom, anser man att det är bra att han blir bedragen." (Augustinus, De Civitate Dei, 4)

-Blaise Pascal