Det började redan under medeltid med boskapshandel. Smålänningar och västgötar drev oxar dels till Danmark via Halland dels till Bergslagen som hade ett växande behov av oxar. Oxar behövdes som dragare i gruvorna, skinnet till rep och köttet blev falukorv. Man kan anta att handeln med träslöjd och smide började här. Mat och husrum betalades med slöjdvaror, som dessutom var en utmärkt handelsvara i Bergslagen. Som betalning för oxar togs järn som avsattes hos hemortens smeder. Sjuhäradsbygdens egen järnframställning hade vid den här tiden upphört och järnet från Taberg var inte tillgängligt för sjuhäradshandlarna.
De tidigaste uppgifterna om handel med hemslöjd är från 1551. Handelsbönderna Lasse Eskilsson och Anders Svensson från Häljared i Toarp, på väg hem från Norge, fick sina varor beslagtagna av en av Svante Stures fogdar. De blev fråntagna varorna som bestod av järn, koppar, lärft, skinn, ost, kontanter med mera som de bytt sig till mot smide och trävaror på sin resa. Lasse och Anders klagade hos Gustav Vasa som beordrade fogden att återlämna varorna. År 1562 hade landbofogden på Älvsborg, Olof Jönsson, konfiskerat bland annat fat, tallrikar, skålar och olika slags träkar avsedda att föras ut till Danmark. Även här fick bondehandlarna rätten på sin sida.
Sjuhäradsböndernas handel blev efterhand omfattande. Stora klagomål kom runt om i landet från städernas handelsmän som inte uppskattade konkurrensen från gårdfarihandlarna, en handel som de ansåg vara olaglig. Gårdfarihandlarna i sin tur uppfattade sin handel som legitim och bönderna i Vedens härad klagade hos regeringen 1620 över att de hindrades i sin resehandel av städerna i Västergötland och Småland.
Regeringens svar blev en missräkning inte bara för vedenborna utan också för de städer de var oense med. Vedenborna skulle få fortsätta sina landsköp, men bara till midsommar, därefter fick de endast fortsätta om de antingen flyttade till en stad eller själva grundade en sådan och blev borgare.
-
Längst ner i södra Västergötland ligger Sjuhäradsbygden, gränsande till Småland och Halland. Det är ett sjörikt och kuperat landskap genomflutet av två större åar - Ätran och Viskan. Sydsvenska höglandet sträcker sig in över Sjuhäradsbygden, högsta punkten Galtåsen är 362 meter över havet. Under medeltiden gränsade Sjuhäradsbygden mot Danmark med flera gränsbefästningar av vilka endast Torpa stenhus är intakt bevarad. Den medeltida färdvägen Redvägen gick genom de östra delarna av Sjuhäradsbygden och följde till stor del Ätrans dalgång. Från söder är häradernas namn - Mark, Kind, Bollebygd, Veden, Ås, Redväg och Gäsene. Två städer ligger i området - det medeltida Ulricehamn samt Borås grundat 1621.
Sjuhäradsbygdens huvudnäring var sedan medeltid åkerbruk och boskapsskötsel. Mycket tidigt växte en järnframställning fram i Kinds och Marks härader. De äldsta fynden är från äldre järnålder 500 f.Kr-550 e.Kr. I första början framställdes järnet endast för husbehov men utvecklades sedan, under vikingatid och tidig medeltid, till en betydelsefull näring. Det finns hundratals ugnslämningar i gränstrakterna mellan Kinds härad och Småland. Tillgången till järn i bygden genererade smeder. Skickliga smeder var förutsättningen för att tillverka förstklassiga verktyg till svarvning och annan träslöjd. Smide och träslöjd är de äldsta näringsslöjderna i Sjuhäradsbygden.
- Svening Svenningson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar