Råvaran anpassades till användningsområdet, Sortimentet var omfattande

Råvaran hämtades i närområdet. För tallrikar, fat, askar och mindre skålar användes företrädesvis rödbok. Ask, ek och björk användes för större skålar, ek förekommer i större askar. Al och asp förekom också, men den dominerande råvaran var rödboken. Det vi vanligen kallar bok benämns egentligen rödbok för att särskiljas från vitbok som, trots namnet, inte tillhör boksläktet. I Seglora och Hyssna finns mindre bokskogsområden, medan det mellan Ås och Kinds härader låg en milsvidd bokskog - kronoallmäningen Gälaveden. Den omfattade delar av socknarna Ljushult, Hillared, Dannike och Tvärred i Kinds härad samt Toarp och Äspered i Ås härad. Bokskogen på Gälaveden låg vid rödbokens nordgräns, norr om denna gräns är inte rödboken naturligt skogsbildande. Bönderna hade tillgång till virke från bokskogen på Gälaveden efter en hel del byråkrati. Först krävdes ansökan om utsyning av bokträd hos häradsrätten, sedan slutligt beslut av landshövdingeämbetet. En procedur som tog sin rundliga tid. När skålknallens varor i mitten av 1800-talet inte längre efterfrågades, var Gälavedens bokskog efter hundra års uttag till slöjdvaror i det närmaste utplånad. Den var istället i förädlad form av skålar, tallrikar och askar utspridd över hela Skandinaiven.
De svarvade askar, skålar och tallrikar i rödbok som försålts av skålknallarna i Sverig, Norge och Finland från 1600-talet till mitten av 1800-talet kan tillsammans räknas i miljontals. Norr om rödbokens naturliga nordgräns är deras efterlämnade arbeten, genom material (rödbok) och modell, ganska lätta att identifiera. I södra Sverige kan de vara förväxlingsbara med föremål som svarvades i Götingebygden i Skåne. Under 1700- och 1800-talen svarvades här skålar, askar och tallrikar i rdbok som försåldes främst på marknader i södra Sverige. Modellerna skiljer sig något från sjuhäradssvarvarnas sortiment.

Skålknallarnas sortiment var naturligtvis större än vad som kommer att beskrivas i denna bok. De snidade i stor omfattning sin egen modell av träsked, de svarvade öven tunntappar, grötskålar, ljusstakar, ljuskronor med mera. De efterföljade är ett försök att beskriva en viktig del av skålknallarnas sortiment. De föremål som med stor sannolikhet går att härleda till Sjuhäradsbygden - tallrikar, dryckeskärl och askar - svarvade företrädesvis i rödbok. Underlaget bygger på en inventering av svarvade föremål från Sjuhäradsbygden som jag fick möjlighet att göra 2003-2004 och därefter har bearbetat.

Svarvade tunntappar och täljda träskear i björk såldes i stora kvantiteter. I början av 1770-talet förtullades varje år cirka 20 000 tuntappar och närmare 30 000 träskedar. 

Någon gång under 1700-talet bytte skålknallen 

modell på träskeden. Den äldre modellen har ett runt eller äggformat blad samt ett kort skaft som avslutas med en knopp.

Sjuttonhundratalsmodellen har ett ovalt blad med ett kort brett skaft.

En del av föremålen försågs med en dekorativ målning innan de var klara för försäljning, men huvuddelen av tallrikar och askar såldes odekorerade och brukades i det skicket. Men det var inte ovanligt att köparen i sin tur ombesörjde en dekormålning av den köpta asken eller tallriken utförd av en lokal allmogemålare/häradsmålare på ortens manér. Det finns gott om exempel på sådana föremål.

- Svening Svenningson