Staden Borås grundas, Bondehandeln fortsätter

I Torpa socken i Vedens härad utsåg vedenborna en plats för anläggandet av en stad. Riks- och kammarråden svarade den 24 juni 1620 att de som lät anteckna sig som borgare fick fortsätta att bedriva sin gamla handel på vilkor att de tog ut särskilda pass hos ståthållaren på Älvsborg. Datum för grundandet av staden Borås fastställdes genom ett kungligt brev till den 16 juni 1621. Namnet Borås kommer från Buaråsen nordväst om staden, i dag Rya åsar. Den 29 april 1624 erhöll Borås helt unika regler som landets enda stad med rätt att bedriva gårdfarihandel över hela riket.

Strax efter Borås grundade införde kronan år 1622 tull på alla varor, -som föres till torgs och marknad eller föres till köpstad för försäljning-. För städernas vidkommande innebar den så kallade lilla tullen att städerna skulle omges med staket och bevakade portar där de intresserade fick deklarera sina medhavda varor och betala en avgift enligt tulltaxan. Bestämmelserna för lilla tullen var komplicerad och varierade under åren. För varor tullbelagda i Borås förelåg tidvis, mot uppvisandet av tullsedel, tullfrihet vid inpassage i andra städer, en bestämmelse som inte alltid godtogs av övriga städer och vållade konflikter. Vid denna tid anges allmogehandeln vara livlig i Torpa socken där Borås grundlades. De flesta handelsbönderna ansågs annars utgå från socknarna Toarp i Ås härad och Kinnarumma i Marks härad. Dock var få handelsbönder från Toarps socken villiga att flytta in till den nya staden, där majoriteten av de inflyttade borgarna kom från Vedens härad men även en stor del från Marks härad och här särskilt från Kinnarumma socken.

Efter stadsbildandet fortsatte bönderna i Toarp och angränsande socknar, till boråsborgarnas stora förtret, med sina handelsresor. Varorna som salufördes var de som tillverkats på gården - vävda band, svarvad och täljd träslöjd samt smidesvaror. De nödvändiga handelspassen skaffade sig handelsbönderna hos myndighetspersoner eller prästerna i socknen. Bondehandeln hade därför trots Borås grundande fortsatt i stor omfattning från Ås härad. 

Boråsarna klagade till riksdagen över konkurrensen från den olagliga bondehandeln, medan handelsbönderna i Ås och Vedens härader i sin tur ansökte om handelsprivilegier. År 1680 förklarade kronan att boråsarnas klagomål var berättigade, men med hänsyn till landsbygdens fattigdom gav man också bönderna rätt att -denne ringe handels frihet åtnjuta-. Ett avgörande skäl för kronan var säkert ekonomiska. Bondehandeln var omfattande och inbringade stora inkomster, genom handelstullen, till kronan som ständigt var i behov av pengar för att finansiera sin krigsmakt.

Handelsbönderna kunde förtulla sina varor vid den tull som låg lämpligast till i deras resväg. Borås var ett vanligt förtullningställe för dem, men även andra tullplatser förekom såsom Hova i Västergötland. Bestämmelserna för förtullning växlade under åren. De första åren på 1770-talet var allmogen hänvisad till förtullning i Borås. Av den statistik som fördes av tullen i Borås går det att se hur omfattande allmogens handel var dessa år. En oljemålning av Per Hilleström från 1773, Ett fruentimmer handlar band av en västgöte, illustrerar väl de varor -av egen avel- som allmogen hade rätt att föra med sig. Av varorna på bilden medförde allmogehandlarna under ett enda år, 1771, inte mindre än 503 975 meter band, 28 894 träskedar, 22 500 tunntappar, 46 142 träaskar, 78 030 trätallrikar. Mungigan får representera 11 834 kilo järnsmide. 

Även om gårdfarihandeln från Sjuhäradsbygden hade expanderat kraftigt under slutet av 1700-talet, går det genom de ovannämnda volymuppgifterna att få en uppfattning om de mycket stora mängder varor allmogehandlarna från Sjuhäradsbygden fört ut över Sverige och grannländerna från senmedeltid till mitten av 1800-talet, varor som i dag ger avtryck i museer över hela landet.

- Svening Svenningson