Han färdades elegant och medförde femton väskor med utsökta kläder plus två grand danios. Hans eleganta sätt att föra sig hade gett honom smeknamnet baronen. Baronen tog in på de elegantaste hotellen, sågs på fashionabla kurorter och vid hästkapplöpningar när han inte var på någon resa jorden runt eller på väg till Egypten eller genom någon öken eller reste i mörkaste afrika.
Var han än dök upp flockades kvinnorna runt honom. Som en skicklig skådespelare bytte han från en roll till en annan för att tillfredställa var kvinnas smak. Han var en skicklig dansör, en charmerande bordskavaljér och en oemotståndlig förförare under intima möten på tu man hand. Givetvis framförde han bilar med samma elegsns som han seglade eller red, och han var lika hemma i alla storstäder som om han bott just där hela livet. Han kände alla betydande människor i samhället. Han var kort sagt oumbärlig.
När han var i behov av pengar gifte han sig med en rik kvinna, lurade av henne pengarna och försvann ur landet. För det mesta undvek kvinnorna att protestera eller gå till polisen med historien. De veckor eller månader de fått äga honom som make lämnade hos dem en känsla som var starkare än besvikelsen över att de lurats på sina pengar. För ett ögonblick hade de fått erfara hur det kändes att lyftas av starka vingar och flyga högt över medelmåttornas huvuden.
Han förde dem så högt och tumlade om dem så snabbt med sin uppvaktning att hans försvinnande blev till en del av samma höga flykt. Den blev till en naturlig följd - ingen partner kunde i längden följa hans örnflykt.
Denne frie äventyrare som inte lät sig fångas av någon på sin flykt från den ena gyllene grenen till den andra, var nära att fastna i en fälla, den mänskliga kärlekens snara, när han en kväll mötte den brasilianska danserskan Anita på en teater i Peru. Hennes avlånga ögon slöts inte som andra kvinnors, utan snarare som tigrars, pumors och leoparders ögon. Ögonlocken möttes långsamt och lättjefullt, och de verkade sammanväxta in mot näsroten så att springorna blev smala och blicken vällustig som hos en kvinna som inte vill se vad man gör med hennes kropp. Alltsammans gav henne en utstrålning av erotik och älskog som hetsade upp baronen så snart han fick ögonen på henne.
När han gick till hennes loge efter föreställningen höll hon på att klä sig mitt i ett hav av blommor, och var till den kringsittande beundrarskarans förnöjelse just sysselsatt med att måla sitt sköte rött med läppstift utan att fördenskull låta någon av dem närma sig en tum.
När baronen kom in lyfte hon bara på huvudet och log mot honom. Hon stod med ena foten på ett litet bord och den brasilianska dräkten lyftad medan hon med ringprydda fingrar fortsatte att måla skötet och skratta åt männens upphetsning runt om henne.
Hennes kön liknade en enorm drivhusblomma, större än något han sett, och håret som omgav det var tätt, lockigt och glänsande svart. Det var könets läppar hon målade röda som om de tillhörde en mun. Hon gjorde omsorgsfullt så att de kom att likna kamelians blodröda kronblad, särade med våld så att man såg den slutna inre knoppen, en blekare mjukhyad kärna innerst i blomman.
Baronen lyckades inte övertala henne att supera med hoonm. Hennes scennummer var bara inledningen till hennes arbete på teatern. Nu följde den akt som gjort henne ryktbar över hela sydamerika, och som fyllde teaterlogerna med celebriteter från världens alla hörn. Inga kvinnor tilläts närvara vid den pikanta föreställningen.
Hon hade på nytt klätt sig i den underkjolsrika dräkt hon bar på scenen när hon sjöng sina brasilianska sånger, men hon bar ingen sjal. Drälten hade inga axelband, och hennes yppiga bröst lyftes upp av det åtsittande livet så att de nästan helt och hållet blottades för åskådarna.
Klädd på det viset gick hon runt mellan logerna medan föreställningen fortsatte på scenen. I logernas dunkel knäböjde hon framför den man som så begärde, knäppte upp hans byxor och tog hans penis i sina ädelstensprydda händer. Så sög hon honom med en öm beröring och en expertis som få kvinnor någonsin lärt tills han var tillfredställd. Hennes händer var hela tiden lika aktiva som hennes mun.
Eggelsen drev nästan var man från vettet. Hennes mjuka handrörelser, den växlande rytmen och skiftningarna från hela handens grepp om penis till lättaste tänkbara beröring av håret runtomkring - alltsammans utfört av en mycket vacker och yppig kvinna under det att publikens hela uppmärksamhet var riktad mot scenen. Att se sin penis föras in i hennes sköna mun mellan blixtrande tandrader medan hennes barm hävdes, gav männen en njutningsupplevelse som de gärna betalade frikostigt för.
Hennes närvaro på scenen gjorde dem beredda på att hon skulle infinna sig i logerna. Hon utmanade dem med sin mun, sina ögon och sina bröst. Att bli tillfredställd av henne i logernas halvmörker högt ovan den vanliga publiken medan musiken och sången fortsatte nere på scenen var ett högst pikant nöje för dem.
Baronen blev nästan förälskad i Anita, och han stannade längre hos henne än han gjort hos någon annan kvinna. Hon förälskade sig i honom och födde honom två barn.
Men efter några år gav han sig iväg på nytt. Vanans mak blev för stark. Vanan vid frihet och omväxkling.
Han reste till Rom och inrättade sig i en svit på Grand Hotel. Sviten råkade ligga bredvid den som beboddes av den spanska ambasadören med hustru och två små döttrar. Också de förtrollades av baronen. Ambassadörens hustru beundrade honom. De blev alla så goda vänner och han var så snäll mot barnen som inte fann något att roa sig med på hotellet. Barnen fick snart till vana att hälsa på baronen så snart de vaknade på morgonen och väcka honom med alla de skratt och lekar som de inte tilläts ägna sina mer cermoniösa och allvarliga föräldrar.
Den ena av flickan var ungefär tio år och den andra tolv år gammal. De var båda vackra med stora mörka sammetsögon, sitt långa mjuka hår och gyllenbruna hy, och de bar båda korta vita klänningar och vita sockor. Under vilda skrik brukade de rusa in i baronens rum och kasta sig över hans stora säng, och han lekte med dem och smekte dem.
Nu förhöll det sig så att baronen i likhet med många andra män alltid vaknade med sin penis i ett mycket känsligt tillstånd. Han fick aldrig tid att ändra på det rådande förhållandet genom att gå upp och kasta vatten, för de två flickorna kom rusande samma ögonblick han vaknade och kastade sig över honom och över hans upprättstående penis som i någon mån doldes av det stora ljusblå sängtäcket.
Flickorna brydde sig inte om att kjolarna åkte upp och att deras slanka dansösben trasslade in sig i varandra och låg över hans styva penis i täckets veck. De skrattade och rullade runt på honom, satt på honom och lekte att han var en häst som de red och tvingade honom att studsa i sängen som ryggen på en springare. De drog honom i håret, kysste honom och förde långa, barnsliga konversationer. Baronens glädje över deras upptåg gick långsamt över i en intensiv upphetsning.
En av flickorna låg på magen över honom, och allt han behövde göra var att röra sin kropp en smula under henne för att han skulle känna njutningen. Han rörde sig liksom på lek, som om han försökte knuffa henne ur sängen. "Om jag gör så här faller du av", sa han till henne.
"Det gör jag visst inte", svarade flickan och höll sig fast i honom tvärs genom sängkläderna medan han rörde sig som om han tänkte få henne att ramla av sängen. Han skrattade och lyfte hennes kropp med sin och hon tryckte sig mot honom för att hålla sig kvar, medan hennes ben och underliv gneds och trycktes mot honom i hennes ansträgningar att inte falla av och alla tre skrattade åt hans vilda krumbukter. Nu satte sig också den andra flickan över honom för att göra kampen jämnare, och han kunde röra sig ännu häftigare med bådas vikt mot sin kropp. Hans penis, som var gömd under det tjocka täcket, reste sig gång på gång och gled mellan flickans ben, och på det viset kom han med en styrka han sällan upplevt och gav så upp kampen som flickorna vunnit på ett sätt de inte hade den ringaste aning om.
En annan gång när de kom för att leka med honom lade han båda händerna under täcket. Sedan stack han upp ena pekfingret och frågade om de kunde fånga det. De började jaga hans finger som dök upp än här och än där under täcket och tog ett stadigt tag om det när de lyckades fånga det. Efter en stund var det inte längre hans finger utan hans penis de fick tag i, och genom att låtsas dra undan den fick han dem att krama den ännu hårdare. Nu kröp han ned under täcket helt och hållet och körde upp sin penis än här och än där medan flickorna kastade sig över den där den dök upp och tog fast den.
Senare låtsades han att han var ett vilddjur som försökte fånga och bita dem, ibland alldeles intill de ställen han mest av allt ville åt, och de njöt av leken. De lekta också kurragömma med "odjuret" som kunde hoppa på dem från något gömställe. Han gömde sig bland kläderna i garderoben, och när en av flickorna öppnade dörren såg han rakt in under hennes nattlinne där han låg på golvet. Han fångade henne och bet henne lekfullt i låret.
Lekarna var så vilda och striderna så heta att flickorna inte märkte att hans händer ofta hamnade där de helst av allt ville.
Efter en tid flyttade baronen på nytt, men hans trapetssprång från förmögenhet till förmögenhet uppgörde allteftersom hans sexuella begär blev starkare än begäret efter pengar och makt. Hans åtrå efter kvinnor verkade nu vara en drift vars styrka inte längre gick att kontrollera. Han lämnade hustrur och älskarinnor för att ge sig på jakt efter nya sensationer i världens alla hörn.
En dag fick han höra att den brasilianska danserskan han älskat dött av en överdos opium. Deras två döttrar, som nu var femton och sexton år gamla ville att fadern skulle ta hand om dem. Han sände bud att de skulle komma till honom i New York där han nu bodde med en ny hustru som han hade en son med. Hon var allt annat än glad vid tanken på att hans döttrar skulle bo hos dem. Hon var svartsjuk för sin fjortonårige sons skull, men baronen hade nu tröttnat på sina vilda eskapader och ville ha ett lugnt liv och ett gott hem för sina tre barn. Dessutom trivdes han bra med den kvinna han nu levde med. Tanken på att han skulle möta sina döttrar på nytt lockade honom. Han tog emot dem med stora ömhetsbetygelser. Den ena var mycket vacker, den andra var inte fullt så vacker men hade ett pikant utseende. De hade vuxit upp tillsammans med sin mor och sett hur hon levde, och de var inte hämmade eller pryda.
Baronens ståtliga utseende gjorde stort intryck på dem. Han blev å sin sida påmind om sina lekar med de två små flickorna i Rom. Enda skillnaden var att hans döttar var lite äldre, och det gjorde situationen än mer lockande.
Flickorna fick ett eget rum med stor dubbelsäng, och medan de låg där och talade om resan och om sin far som de snart skulle träffa igen, kom han in för att säga godnatt till dem. Han lade sig bredvid dem och kysste dem, och de besvarade hans kyssar. Han fortsatte att kyssa dem och lät sina händer glida längs deras kroppar utanpå deras tunna nattlinnen.
De tyckte om hans smekningar. Han talade om för dem hur vackra de var och hur stolt han var över dem. Han kunde inte lämna dem ensamma, sade han, eftersom de inte setts på så länge.
Han höll om dem faderligt, och de låg med sina huvuden på hans bröst, och så somnade de under hans beskyddande smekningar, en på var sida om honom. Deras unga kroppar med sina knoppande bröst eggade honom så att han inte kunde sova. Han fortsatte att smeka först den enda och sedan den andra, mjukt som en katt så att de inte skulle vakna. Men efter en stund blev hans åtrå så stark att han väckte en av dem och tvingade sig till henne. Inte heller den andra kom undan. De gjorde motstånd och grät en smula, men de hade sett så mycket medan de levat tillsammans med sin mor att de till sist underkastade sig.
Men de skulle inte stanna vid ett vanligt incestfall. Baronens sexuella besatthet bara ökade tills den dominerade honom totalt. Inte ens tillfredställelsen befriade honom från den rasande driften och inget kunde lugna honom. Begäret red honom som en mara. När han bestigit sina döttrar gick han till sin hustru och tog henne på samma sätt.
Han var rädd att döttrarna skulle lämna honom och rymma, och därför spionerade han ständigt på dem och höll dem så gott som fängslade i hemmet.
Hans hustru upptäckte det och ställde till våldsamma scener, men baronen lät sig inte bevekas. Han betedde sig alltmer som en galning och brydde sig inte länfre om sitt yttre, sin gentlemannaelegans, sina äventyr eller förmögenhet. Han stannade hemma dygnet runt och tänkte bara på när han nästa gång skulle kunna ta sina båda döttrar tillsammans. Han hade lärt dem alla tänkbara smekningar, och de hade fått lära sig att kyssa varandra inför honom tills han var nog upphetsad att bemäktiga sig dem.
Men hans besatthet och hans utsvävningar började bli för mycket för familjen. Hans hustru övergav honom.
En natt när han nyss lämnat sina döttrar vandrade han rastlöst genom huset utan att ha nått befrielse från sin åtrå. Han var fortfarande ett offer för erotiska fantasier och osläcklig upphetsning, trots att han nyss lämnat sina döttrar totalt uttröttade. Nu hade flickorna somnat, men hans åtrå plågade honom på nytt. Han var helt förblindad av den. Han öppnade dörren till sin sons rum. Pojken låg lugnt och sov på rygg med halvöppen mun. Baronen betraktade honom fascinerad. Hans stenhårda penis plågade honom fortfarande. Han hämtade en stol och ställde den bredvid sängen, knäföll på stolen och förde in sin penis i sonens mun. Pojken vaknade halvkvävd och måttade ett slag mot honom. Också flickorna vaknade av tumultet.
Från den dagen gjorde de uppror mot faderns galenskap, och en kort tid senare lämnade de alla den åldrade och nu helt förryckta baronen.
- Anaïs Nin, Venusdeltat
%2C_partially_glazed_stoneware%2C_75_x_19_x_27_cm%2C_Mus%C3%A9e_d'Orsay%2C_Paris.jpg)
Paul Gauguin, Oviri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar