Den lilla kvinnofiguren bar en åtsittande klädnad under vilken kroppens alla linjer och kurvor avtecknade sig. Konstären bad mig att klä av mig naken, eftersom han bara kunde arbeta om han såg mig helt utan kläder. Han tycktes så upptagen av sitt arbete och betraktade mig så flyktigt att jag inte tvekade att klä av mig och inta rätt pose. Jag var mycket oerfaren på den tiden, men han fick mig ändå att känna det som om min kropp inte var märkvärdigare än mitt ansikte. På sätt och vis kändes det faktiskt som om jag var ett med skulpturen.
Under det att Milard arbetade berättade han om sitt liv i Montparnasse. Timmarna gick snabbt. Jag vet inte om hans historier avsåg att stimulera min fantasi, men han visade inga tecken till att han var intresserad av mig som person. Han njöt av allt att döma av att återskapa atmosfären i Montparnasse för sin egen skull. Här följer en av de historier han berättade för mig.
En av de moderna målarna hade en hustru som var nymfoman. Jag tror hon led av tuberkulos. Hennes ansikte var kritvitt och hennes mörka ögon brann feberigt djupt inne i sina hålor under grönsminkade ögonlock. Hon hade en yppig kropp som framhävdes av hennes ganska åtsittande svarta sidenklänning. Midjan var smal i förhållande till kroppen i övrigt, och kring den bar hon ett femton centimeter brett grekiskt silverbälte som var rikt besatt av stenar. Det var ett fascinerande bälte. Det liknade en slavs bälte. Man kände att hon innerst inne var en slav. Slav under sin sexuella hunger. Man kände att man bara behövde ta tag i bältet och lösa upp det för att hon skulle falla i ens armar. Det liknade på sätt och vis ett kyskhetsbälte som fanns på Musée Cluny och som sades ha tillhört en korsriddare som satte det på sin hustru när han red ut till fjärran land. Det var lika brett och hade dessutom en del som gick ned och täckte bärarinnans kön så att det blev oåtkomligt ända till den äkta mannen kom hem från korståget och låste upp bältet. Någon berättade förresten en gång en historia för mig om en korstågsriddare som satte kyskhetsbälte på sin hustru och anförtrodde honom nyckeln åt sin bäste vän för den händelse han skulle bli dödad på slagfältet. Han hade bara ridit några kilometer från sitt hem när han såg vännen komma i full galopp efter honom ropande: "Du gav mig fel nyckel!".
Det var sådana känslor Louises bälte väckte hos alla hon råkade. När vi såg henne komma till ett kafé och betrakta oss med hungriga ögon i väntan på gensvar och en inbjudan att slå sig ned, då visste vi att hon var på jakt. Hennes man kunde inte undgå att känna till hur det förhöll sig. Han var en beklagansvärd figur, alltid i färd med att leta efter henne på kafé efter kafé, medan hon själv skaffade sig ett så långt försprång att hon hann smita upp på ett hotellrum med någon. När hon kom tillbaka talade man om för henne var hennes man letade efter henne. Till sist blev han så desperat att han bad sina bästa vänner ta sig an henne och älska med henne så att hon åtminstone inte skulle råka i främlingars händer.
Han var rädd för utlänningar och främlingar, i synnerhet för latinamerikaner, negrer och kubaner. Han hade hört berättas om deras otroliga sexuella förmåga, och han var rädd för att hans hustru aldrig skulle återvända till honom om hon kom i händerna på sådana män. Men när Louise legat med alla hans vänner, mötte hon i alla fall en utlänning.
Han var från Cuba, en storvuxen och ovanligt skön man, med långt rakt hår som en hindu och sköna regelbundna anletsdrag. Han praktiskt taget bosatte sig på Dome och vek inte från stället förrän han funnit den kvinna han ville ha. När hon till sist dök upp försvann de för ett par tre dagar och låste in sig på ett hotellrum tills de båda var helt nöjda och tillfredställda. Hans metod var att göra det så grundligt med en kvinna att ingendera ville se den andre igen. När så allt var över satt han där på kaféet igen och förde en elegant konversation. Han var dessutom en mycket skicklig alfreskomålare.
När han och Louise möttes gav de sig genast av tillsammans. Antonio var djupt fascinerad av hennes vita hy och hennes yppgia barm, hennes smärta midja och långa raka blonda hår. Hon i sin tur tjusades av hans huvud och atletiska kropp och hans smidiga sätt att röra sig. Han skrattade åt allt, och gav sina kvinnor en känsla av att inget annat i världen betydde något förutom hans sensuella njutningar och hans uppvaktning. Han vaggade in dem i tron att de inte fanns någon morgondag och att just de var den enda i hans liv och att hela världen bestod av just det rummet, den eftermiddagen och den sängen.
När hon stod och väntade bredvid den stora järnsängen sade han: "Behåll bältet på", och började sakta dra av henne klänningen utan att lösa upp bältets spänne. Helt lugnt och till synes utan den ringaste ansträngning rev han klänningen i trasor som om den varit gjord av papper. Louise darrade inför hans fysiska styrka. Hon stod naken så när som på det tunga silverbältet och lossade håret så att det föll över skuldrorna. Då böjde han ned henne med ryggen mot sängen och kysste henne oupphörligt medan han höll händerna på hennes bröst. Hon kände tyngden av silverbältet och av hans händer mot brösten, och nu vaknade hennes åtrå som en rasande kraft som förblindade henne. Hennes hunger var så våldsam att hon inte förmådde vänta ett ögonblick, inte ens medan han klädde av sig. Men han brydde sig inte om hennes otålighet. Han bara fortsatte att kyssa henne som om han tänkte dra in hennes mun, tunga och andedräkt i sin stora mörka mun. Hans händer kramade henne överallt och tryckts djupt in i hennes hull så att de lämnade märken och smärta efter sig. Hon var våt och darrande av åtrå. Hon särade benen och försökte klättra upp på honom medan hon famlade efter knappar för att klä av honom.
"Ha inte så brått", sade han, "vi har gott om tid. Vi kommer att tillbringa dagar i det här rummet. Vi har gott om tid båda två."
Han vände sig bort och klädde av sig. Hans kropp var guldbrun och hans penis stor och hård som en batong av polerat trä. Hon kastade sig över honom och tog den i sin mun. Hans fingrar var över hela hennes kropp, i anus, i skötet, överallt, medan hans tunga sökte hennes mun och öron. Han bet i hennes bröstvårtor och kysste hennes mage, medan hon försökte tillfredställa sin hunger genom att gnida sig mot hans ena ben. Men han lät henne inte nå dit. Han böjde henne som om hon varit en gummidocka och tvingade henne i alla ställningar han ville. Hans stora starka händer grep om den del av hennes kropp som han just då hungrade efter och förde den till hans mun som om det gällt en matbit utan att bry sig om var resten av kroppen hamnade. Precis så tog han hennes stjärt mellan händerna och förde den till munnen och bet och kysste henne. Hon tiggde och bad att han skulle ta henne. Hon kunde inte vänta, sade hon. Men han gjorde det inte.
Vid det lagt var åtrån som en rasande eld i hennes sköte. Hon trodde hon skulle bli galen. Han hindrade henne vad hon än tog sig till för att nå orgasm. Till och med om hon kysste honom för länge avbröt han henne. Det stora bältet rasslade som en kedja när hon rörde sig. Som en slavs bojor. Hon var verkligen denne brune jättes slav. Han härskade över henne som en kung. Hennes njutning var underordnad hans. Hon insåg att hon inget kunde göra mot hans styrka och vilja. Han krävde total underkastelse. Hennes åtrå svalnade av ren utmattning. Spänningen gick ur kroppen. Hon blev mjuk som bomull.
Han grep sig nu an henne med än större iver. Hon var hans slv, hans egendom. En flämtande kropp som fogade sig i allt och blev allt mjukare under hans fingrar. Hans händer utforskade varje centimeter av hennes kropp och lämnade inget ställe orört. Han knådade henne och formade henne efter sin vilja och tänjde och bände för att hon skulle passa hans mun, hans tunga, och han tryckte sina stora vita tänder i henne och satte sitt bomärke på henne.
För första gången sjönk den hunger som legat på ytan som en hudirritation djupare in i hennes kropp. Den drog sig in och växte i styrka till en inre kärna av eld som väntade på att få explodera under inverkan av hans rytm. Hans beröring var som en dramatisk balett där kropparna hela tiden rörde sig och antog nya former och nya inbördes lägen. Nu låg de hopkrupna som tvillingar, han med sin penis mot hennes stjärt och händerna på hennes bröst som gungade som vågor av hans beröring, smärtsamt känsliga och medvetna. Så kröp han ihop över hennes utsträckta kropp som en lejonhanne över ett byte medan hon satte händerna under stjärten och försökte resa skötet mot hans penis. Då kom han in i henne för första gången. Han fyllde henne som ingen annan gjort och nådde ända in i hennes skötes innersta djup.
Åtråns dagg flödade ur henne och hans penis åstadkom små smackande ljud när han rörde den i henne. Den fyllde ut henne helt och hållet och han förde den oupphörligt in och ut, men så snart hennes andning blev snabbare drog han ut den och gick över till andra smekningar. Han lade sig på rygg med benen isär och lät henne sätta sig över hans glittrande våta lem. Den sjönk in i henne ända till fästet så att hennes könshår gned mot hans. Han höll henne och gick henne att röra sig i cirkel runt hans penis, och hon föll ned över honom och gned sina bröst mot hans och kysste honom för att sedan räta upp sig på nytt och röra sig i cirkel över honom. Ibland reste hon sig så att bara den yttersta delen av hans lem var inne i henne och rörde sig lätt, lätt så att ollonet gled längs hennes röda, blodsvällda blygdläppar som svalde hans penis som en mun. Så rörde hon sig hastigt nedåt och slök honom helt och hållet innan hon föll över honom och sökte hans mun på nytt. Hela tiden hade han ett fast grepp om hennes höfter och styrde hennes rörelser så att hon inte plötsligt kunde accelerera dem och komma.
Han lyfte ned henne från sängen och lade henne på golvet på alla fyra och sade åt henne att röra på sig. Hon började krypa runt på golvet, till hälften dold av sitt långa blonda hår och med bältet runt midjan. Han föll på knä bakom henne och förde in sin penis medan han kröp ihop över henne stödd på hårda knän och sina långa armar och rörde sig rytmiskt mot henne. När han hållit på en stund gled han ned med huvudet under henne och sög på hennes överdådiga bröst som om hon varit ett djur, medan han höll henne fast med händer och mun. Båda flämtade och vred sig, och först nu lyfte han upp henne och bar henne till sängen där han lade henne med benen runt sina axlar. Han tog henne med våldsam kraft och båda kropparna skälvde i våldsamma spasmer när de kom samtidigt. Så föll hon samman och snyftade hysteriskt. Orgasmen hade varit så stark att hon trodde hon skulle mista förståndet av den extas av hat och glädje hon känt som inte liknade något hon tidigare upplevt. Han log, fortfarande anfådd, och efter bara några ögonblick sov de båda.
Dagen därpå berättade Millard om Mafouka, mankvinnan på Montparnasse. Ingen visste exakt vad hon var. Hon klädde sig som en man. Hon var liten, snärt och plattbröstad. Håret var kortklippt och rakt och hon hade ett ansikte som en pojke. Hon spelade biljard som en man och drack som en man med ena foten på barens foträck. Hon berättade obscena historier som en man och hennes teckningar bar prägel av en kraft som man inte finner i en kvinnas verk. Men hennes namn lät feminint och hennes sätt att gå var en kvinnas. Dessutom påstods det att hon inte hade någon penis. Männen vosste inte riktigt hur de skulle behandla henne. Ibland dunkade de henne broderligt i ryggen.
Hon bodde tillsammans med två flickor i en ateljé. En av flickorna var modell och den andra sjöng på en nattklubb. Men ingen visste i vilket förhållande de tre stod till varandra. De två flickorna verkade ha ett förhållande som påminde om det mellan man och hustru. Vad betydde då Mafouka för dem? Några sådana frågor besvarade de inte. Montparnasse ville alltid veta sådant, ända in i minsta detalj. Det hade hänt att homosexuella hade dragits till Mafouka och gjort närmanden till henne - eller honom. Men hon hade avvisat dem. Hon fattade lätt humör och var skicklig med knytnävarna.
En dag när jag hade fått ett par glas extra i mig hälsade jag på i Mafoukas ateljé. Dörren stod på glänt, och när jag kom in hörde jag ett par som fnittrade ute på balkongen. Det var tydligen flickorna som älskade. Deras röster var först mjuka och ömma, men blev snart häftiga och gutturala innan de gick över i stön och kvidanden. Sedan blev det helt tyst.
Plötsligt kom Mafouka in och fick se att jag stod och lyssnade. Jag vände mig till henne och bad: "Kan jag inte få gå och se på dem?"
"Gärna för mig", sade Mafouka. "Smyg försiktigt efter mig. De slutar inte om de tror att de bara är jag. De tycker om när jag ser på."
Vi gick upp för den smala trappan. "Det är bara jag", ropade Mafouka. Ljuden fortsatte utan avbrott. När vi kom upp kröp jag ihop så att de inte kunde se mig. Mafouka gick fram till sängen där båda flickorna låg nakna. De tryckte kropparna mot varandra och gned sig mot varandra. Friktionen mot den andras kropp gav dem njutning.
Mafouka böjde sig ner över dem och smekte dem. De inbjöd henne att lägga sig hos dem och vara med, men hon avböjde och gick tillbaka ned med mig.
"Vad är du egentligen, Mafouka?" sade jag. "Är du en man eller en kvinna? Varför bor du tillsammans med de här flickorna? Om du är en man, varför har du då inte en egen flicka? Om du är en kvinna, varför har du då inte en man ibland?
Mafouka log mot mig.
"Det vill alla veta. Alla känner liksom på sig att jag inte är någon pojke. Kvinnorna känner det. Männen vet inte säkert. Jag är konstnär."
"Hur menar du då Mafouka?"
"Jag menar att jag i likhet med många andra konstnärer är bisexuell."
"Ja, men konstnärers bisexualitet ligger i deras natur. De kan vara män, fast med en kvinnas kynne, men ingen annan har ditt tvetydiga yttre."
"Jag har en hermafrodits kropp."
"Mafouka skulle jag kunne få se din kropp?"
"Lovar du att inte försöka älska med mig då?"
"Jag lovar."
Hon tog av sig blusen först och visade mig en gossetorso. Hon hade inga bröst, bara bröstvårtor, och de var inte större än hos en pojke. Så drog hon av sina långbyxor. Under dem bar hon trosor, hudfärgade, spetsprydda kvinnotrosor. Hennes ben och lår var omisskänligen en kvinnas. De var vackert skulpterade och lagom fylliga. Hon hade strumpor och strumpeband som en kvinna. "Låt mig ta av dem. Jag älskar strumpeband", sade jag. Hon sträckte ut benet mot mig mycket elegant, med en balettdansös rörelse. Jag drog långsamt av henne strumpebandet. I min hand höll jag en utsökt formad fot. Jag såg upp på hennes ben. De var perfekta. Fötterna var mycket välvårdade och tånaglarna målade med rött lack. Jag blev mer och mer förbryllad. Jag smekte hennes ben. "Du lovade att inte göra några närmanden", sade hon.
Jag reste mig. Hon drog ner trosorna. Under det fint lockiga blygdhåret. som var format som en kvinnas, såg jag en liten förtvinad penis, inte större än ett barns. Hon lät mig se på henne - eller honom, som jag nu snarare tyckte jag borde säga.
"Varför använder du ett kvinnonamn Mafouka? Du liknar ju en pojke, så när som på formen hos dina ben och armar."
Då skrattade hon, det var en kvinnas skratt den här gången, lätt och glatt. "Kom hit och se", sade hon. Hon lade sig ner på soffan, särade benen och visade mig en perfekt formad vulva, mjuk och rosafärgad, bakom gossepenisen.
"Mafouka!"
Nu tändes min åtrå. En sällsam åtrå. Jag fick lust att älska en varelse som var både kvinna och man i samma person. Hon såg på mig vad som hände och satte sig upp. Jag försökte vinna henne med en smekning, men hon vred sig undan.
"Tycker du inte om män?" frågade jag. "Har du aldrig varit tillsammans med en man?"
"Jag är jungfru. Jag tycker inte om män. Jag dras bara till kvinnor, men jag kan inte älska med dem som en man kan. Min penis är som ett barns - jag kan inte få någon erektion."
"Du är verkligen en äkta hermafrodit, Mafouka", sade jag. "Precis en sådan som man förutsagt att vår tidsålder kommer frambringa, eftersom spänningen och skillnaderna mellan maskulint och feminint har minskat och är på väg att utplånas. Nu är folk för det mesta halvt det ena och halvt det andra. Men jag har aldrig tidigare sett det fysiskt manifesterat. Jag förstår att det gör dig olycklig. Kan du bli lycklig tillsammans med en kvinna?"
"Jag känner åtrå till kvinnor, men jag lider därför att jag inte kan ta dem som en man. Jag blir heller inte tillfredställd när de älskar mig lesbiskt. Men jag känner mig inte dragen till män. En gång blev jag förälskad i Matilda, hon som är modell. Men jag kunde inte behålla henne. Hon fann en egen lesbisk partner åt sig, en som hon känner att hon kan tillfredställa. Min penis ger henne en känsla av att jag inte är lesbisk på allvar. Hon vet också att hon inte har någon verklig makt över mig. trots att jag känner mig dragen till henne. Därför har de två flickorna skapat en länk mellan sig. Jag står någonstans mitt emellan, ständigt otillfredställd. Dessutom tycker jag inte om kvinnor som kamrater. De är småaktiga och intriganta. De låtsas ständigt vara mystiska och bära på stora hemligheter, de låtsas och spelar teater. Jag trivs bättre tillsammans med män."
"Stackars Mafouka."
"Ja, stackars Mafouka. När jag föddes visste de inte vad de skulle döpa mig till. Jag kommer från en liten by i Ryssland. De trodde att jag var ett monstrum, och många ansåg att det vore bäst att göra av med mig. Bäst för min egen skull. Men när jag kom till Paris led jag inte så mycket av det. Jag upptäckte att jag faktiskt var en riktigt bra konstnär."
När jag gick hem från bildhuggarens ateljé brukade jag alltid sätta mig på ett kafé på vägen hem och tänka över det som Millard berättat för mig. Jag undrade om sådana saker hände också här i Greenwwich Village. Jag lärde mig att tycka om att stå modell. Det fanns något äventyrligt över det som tilltalade mig. Jag beslöt mig också för att gå på party en lördagkväll som en en målare som hette Brown bjudit in mig till. Jag var nyfiken på allt och hungrade efter erfarenhet.
Jag hyrde en aftonklänning på Art Model Club komplett med cape och skor. Två andra modeller gjorde mig sällskap, en rödhårig flicka som hette Molly, och en flicka med skulptural figur som hette Ethel och som var bildhuggarnas favorit.
Hela tiden tänkte jag på de berättelser jag hört om Montparnasse och allt vad skulptören berättat om konstnärslivet där, och nu kände jag att jag var på väg in i liknande kretsar. Min första besvikelse blev att se att ateljén var kal och omöblerad. Där fanns två soffor utan kuddar och hård belysning. Inte en tillstymmelse till de finesser jag trott hörde till ett party.
På golvet stod buteljer, glas och kantstötta koppar. En stege ledde upp till en läktare där Brown förvarade sina målningar. Bakom ett draperi stod ett tvättställ och en liten gasspis. Längst fram i rummet hängde en erotisk målning som föreställde en kvinna som älskades av två män. Hon var i konvulsioner, kroppen böjdes i båge och ögonen var vända så att vitorna syntes. Båda männen betäckte henne, en med sin penis i hennes slida och den andra med sin i hennes mun. Målningen var i naturlig storlek och mycket rå och djurisk. Alla betraktade den och uttryckte sin beundran. Jag stod framför den helt fascinerad. Det var den första bild av det slaget jag sett, och den gav mig en stark chock samtidigt som den fyllde mig med blandade känslor.
Bredvid den hängde en duk som var än mer slående. Den avbildade ett sparsamt möblerat rum som till större delen upptogs av en stor järnsäng. På sängen satt en man i förtioårsåldern i slitna kläder. Han var orakad och munnen dreglade. Ögonlocken hängde och kinderna var påsiga. Hela gestalten såg degenererad ut. Han hade dragit ned byxorna till hälften, och på hans bara knän satt en liten flicka med mycket kort kjol. Hon sög på en slickepinne som som han räckte henne, och hennes ben vilade mot hans grova och håriga.
Den sensation jag erfor när jag betraktade de båda målningarna liknade den man känner då man dricker. En lätt yrsel och en värme som sprider sig genom kroppen och ger ett lätt förvirrat välbehag. Något vaknar inom en, en svag och dimmig men helt ny känsla. Ett nytt slags hunger och rastlöshet.
Jag tittade på de andra personerna i rummet. De hade tydligen sett så mycket av det här att det inte påverkade dem. De skrattade och kommenterade.
En modell berättade om sina erfarenheter i en affär för underkläder:
Jag svarade på en annons där man sökte en modell som kunde posera i underkläder för en tecknare. Jag hade gjort det många gånger tidigare och fått det vanliga arvodet på en dollar i timmen. För det mesta hade flera konstnärer tecknat samtidigt och det brukade vara gott om folk runtomkring - sekreterare, stenografer och springpojkar. Men den här gången var lokalen tom. Det var bara ett kontor med ett skrivbord och några hyllor med pärmar och teckningsmateriel. En man satt och väntade på mig framför sitt ritbord. Jag fick en hög med underkläder och hittade en skärm som jag kunde byta bakom. Jag började med att posera i en underklänning och stod ungefär en kvart medan han tecknade.
Vi arbetade tyst och lugnt. När han gav mig ett tecken gick jag bakom skärmen och bytte. Det fanns silkesunderkläder i underbar design med spetsar och vackra broderier. Jag tog på mig en behå och byxor. Mannen rökte och tecknade. Underst i högen låg ett par underbyxor och en behå helt i svart spets. Eftersom jag ofta poserat naken hade jag inget emot att uppträda i bara de här plaggen. De var verkligen utsökta.
Jag såg för det mesta ut genom fönstret och tittade inte på mannen som tecknade. Efter en stund hörde jag inte längre ljudet av pennan mot papperet. Jag vred mig försiktigt en smula mot honom för att kunna se men ändå inte förlora posen. Han satt bakom sitt ritbord och stirrade på mig. Så fick jag se att hans penis stack fram ur byxorna. Han var i ett slags trance.
Jag blev plötsligt rädd att han skulle ge sig på mig eftersom vi var ensamma i lokalen, och jag gick till skärmen för att klä mig.
"Gå inte", sade han. "Jag skall inte röra er. Det är bara det att jag älskar att att se kvinnor i vackra underkläder. Jag skall inte ta ett steg mot er. Vill ni ha mer betalt behöver ni bara posera en kvart i de plagg jag tycker bäst om. Ni får fem dollar extra. Ni kan ta plaggen själv. De ligger på hyllan ovanför ert huvud."
"Allright", tänkte jag och sträckte mig efter paketet. I det låg de vackraste set underkläder jag någonsin sett. Finaste svarta spetsar, nästan som spindelväv. Byxorna var slitsade fram och bak och kantade med utsökt uddbrodyr. Behån var skuren så att bröstvårtorna syntes genom triangelformade öppningar. Jag tvekade en smula inför tanken på att detta kanske skulle hetsa upp honom för mycket så att han skulle ge sig på mig.
"Oroa er inte", sade han. "Jag dras faktiskt inte till kvinnor. Jag rör aldrig någon. Jag tycker bara om underkläder. Jag vill bara se kvinnor i vackra underkläder. Om jag försökte röra vid er skulle jag ögonblickligen bli impotent. Jag kommer inte att flytta mig ett steg härifrån."
Han sköt ritbordet åt sidan och satt där med sin penis ute. Då och då skakade han den. Men han reste sig aldrig ur stolen.
Jag beslöt mig för att ta på setet. Fem extra dollar var frestande. Han såg inte särskilt stark ut, och jag kände på mig att jag skulle kunna försvara mig om så skulle behövas. Så stod jag där i de slitsade underbyxorna och vände mig så att han skulle kunna se mig från alla sidor.
Plötsligt sade han: "Det räcker." Han verkade orolig och var röd i ansiktet. Han bad mig klä mig snabbt och gå. Han gav mig snabbt min pengar och jag gick. Jag kände på mig att han ville ha iväg mig så fort som möjligt för att kunna onanera i fred.
Jag vet att det finns män som är på det här viset. De kan ge sig till att stjäla till exempel en sko från en vacker kvinnam, och så onanerar de medan de ser på den.
Alla skrattade åt hennes historia. "Jag tror", sade Brown, "att vi som barn är mer benägna att vara fetischister av ett eller annat slag. Jag minns att jag kröp in i min mors garderob när jag var liten och blev helt extatisk av att känna doften av hennes kläder och röra vid dem. Jag kan fortfarande inte motstå en kvinna som bär slöja eller tyll eller fjädrar av något slag. Det väcker till liv alla de känslor jag upplevde i min mors garderob.
Hans inpass fick mig att minnas en gång när jag gömde mig i en ung mans garderob av samma skäl. Jag var bara tretton år. Han var tjugofem och behandlade mig som ett barn. Jag var djupt förälskad i honom. Han tog mig med på långa bilturer, och det var en extatisk upplevelse för mig att bara sitta bredvid honom och känna hans ben mot mitt. När jag gått och lagt mig på kvällen och släckt ljuset brukade jag ta fram en burk kondenserad mjölk som jag gjort ett litet hål i. Där satt jag i mörkret och sög i mig den söta mjöken medan min kropp fylldes av en vällustig känsla som jag inte kunde förklara. Jag trodde då att det fanns ett naturligt samband mellan att vara kär och att slicka i sig kondenserad mjölk. Jag kom ihåg det när jag långt senare smakade på en mans sperma för första gången.
Mollie mindes att hon tyckte om att äta ingefära och samtidigt lukta på kamferkulor när hon var i samma ålder. Ingefäran spred värme i hela kroppen och kamfern gjorde henne lite yr. Hon drogade sig på det här sättet och kunde ligga och hålla på med det i timmar.
Ethel vände sig till mig och sade: "Jag hoppas du aldrig gifter dig med en man som du inte dras till sexuellt. Det är tyvärr vad jag har gjort. Jag tycker om allt hos honom, hans sätt att bete sig, hans ansikte, hans kropp, hans sätt att arbeta, hans sätt att behandla mig, hans tankar, hans leende och allt han säger. Allt utom hans sexualitet. Innan vi gifte oss trodde jag att jag också tyckte om honom som sexuell varelse. Det är inget fel med honom. Han är en perfekt älskare. Han är känslig och romantisk. Han visar ömhet och hänsyn och han njuter av att älska. I går natt kom han till min säng medan jag sov. Jag låg där halvvaken och kunde inte behärska mig som jag brukar göra för att inte såra hans känslor. Han kröp ned bredvid mig och började långsamt och omständigt göra mig sin kur. För det mesta går det väldigt snabbt, och det gör det lättare att stå ut med det. Jag låter honom inte ens kyssa mig om jag kan hindra det. Jag avskyr att känna hans mun mot min. Jag brukar vända bort ansiktet, och det gjorde jag också i går kväll. Hur som helst, där var han i alla fall, och vad tror du jag gav mig till att göra? Jag började plötsligt slå honom med knytnävarna medan han njöt som bäst. Jag körde naglarna i honom i honom, men det tog han som ett tecken på att jag njöt, och då blev han vild av glädje och fortsatte ännu intensivare. Då viskade jag lågt: "Jag hatar dig!" Efteråt undrade jag om han hört mig. Vad skulle han tro? Var han sårad? Eftersom han själv bara var halvvaken kysste han mig sömnigt godnatt när det var över och gick tillbaka till sin säng. Nästa morgon väntade jag att han skulle säga något. Jag trodde att han måste ha hört mig säga att jag hatade honom. Men tydligen hade bara mina läppar format orden utan att ge dem ljud. Allt han sade var: "Kommer du ihåg att du blev alldeles vild inatt?" Han log som om tanken behagade honom."
Brown saatte på en skiva och vi började dansa. Det lilla jag druckit hade gått rätt till huvudet. Jag fick en känsla av att hela universum höll på att utvidgas. Allt verkade så enkelt och självklart. Det var som om allt gled utför en skidbacke och jag följde med helt utan anstränging. Jag kände mig översvallande vänligt inställd till alla de här människorna. Det var som om jag känt dem hela mitt liv. Ändå valde jag den blygaste målaren som danspartner. Jag kände på mig att han också låtsades att allt sådant här var välbekant för honom. Innerst inne verkade han vara litet oroad. De andra målarna smekte Ethel och Mollie medan de dansade. Min partner var tydligen för blyg. Jag skrattade inombords åt att jag genomskådat honom. Brown såg att min partner inte gjorde några närmanden, och han stal sig till en dans emellan. Han fällde några förstulna yttranden om jungfrur. Jag undrade om han syftade på mig. Hur kunde han veta? Han tryckte sig mot mig, men jag drog mig undan. Jag återvända till den blyge unge konstnären. En kvinnlig tecknare höll på att flirta och skämta med honom. Han verkade glad att ha mig tillbaka. Vi dansade och flydde tillsammans in i vår egen blyghet. Alla de andra kysstes och kramades runt omkring oss.
Den kvinnliga tecknaren hade kastat av sin blus och dansade i bara linnet. "Om vi stannar här blir vi snart tvugna att lägga oss på golvet och älska"; sade den unge målaren. "Vill ni gå härifrån?"
"ja gärna", svarade jag.
Vi gick. Han älskade inte med mig. Bara pratade och pratade. Jag lyssnade och kände mig samtidigt lite vimmelkantig. Han planerade att måla en tavla med mig som modell. Han ville måla mig som undervattenskvinna, dimmig, genomskinlig och flytande så när som på en mycket röd mun och en mycket röd blomma i håret. Han undrade om jag ville stå modell för honom. Jag svarade inte genast eftersom jag fortfarande kände mig dimmig av alkoholen, och då frågade han om jag var ledsen för att han inte var brutal.
"Nej, det är jag inte. Jag tydde mig till er just för att jag visste att ni inte skulle vara det."
"Det är första gången jag är på ett party", sade han ödmjukt, "och ni är inte det slags kvinna som man behandlar - på det sättet. Hur kom det sig att ni blev modell? Vad gjorde ni dessförinnan? Jag vet att man inte måste vara prostituerad för att vara modell, men man måste väl stå ut med en massa närmanden och försök?"
"Jag klarar mig bra", sade jag. Jag uppskattade inte samtalsämnet överhuvudtaget.
"Jag kommer att vara orolig för er. Jag vet att somliga konstnärer är objektiva medan de arbetar. Så känner jag det själv. Men det finns alltid ögonblick före och efter, medan modellen klär av sig och på sig, som påverkar mig. Det är den första anblicken av kroppen som känns. Hur kändes det för er första gången?"
"Det kändes inte alls. Jag kände det som om jag redan var en målning. Eller en skulptur. Jag såg min egen kripp som ett föremål, ett opersonligt föremål.
Jag var på väg att bli deprimerad. Ledsen och deprimerad av rastlöshet och hunger. Det kändes som om allt gick förbi mig och inget någonsin skulle hända mig. Jag ville leva, leva ut som kvinna och vara med där saker hände. Varför var jag en slav under tvånget att först bli kär i någon innan något kunde hända? När skulle livet egentligen börja på allvar? Jag inställde mig i den ena ateljén efter den andra i väntan på ett mirakel som inte inträffade. Det kändes som om starka strömmat omgav mig, men de kom aldrig till mig och berörde mig aldrig. Jag måste hitta någon som upplevde samma sak som jag och kände på samma sätt. Men var? Var?
Bildhuggarens hustru spionerade på honom. Det framgick med all tydlighet. Hon kom ofta in i ateljén helt oväntat. Han var rädd hela tiden, men jag vet inte vad han var rädd för. De bjöd in mig att tillbringa ett par veckor på deras lantställe. Jag skulle kunna fortstta att stå modell där. I själva verket var det hon som bjöd in mig. Hon sade att hennes man inte tyckte om att upphöra med sitt arbete under semestern. Men så snart hon gått vände han sig till mig och sade: "Du måste hitta på en ursäkt för att inte kunna komma. Hon kommer att ställa till ett helvete för dig. Hon är inte frisk. Hon inbillar sig saker. Hon tror att varenda kvinna som står modell för mig är min älskarinna."
Dagarna var hektiska. Jag sprang från ateljé till ateljé. Det blev knappt om tid för att äta lunch eller posera för omslagsfoton. Lika illa med annonser och bilder för veckotidningsnoveller. Mitt ansikte mötte mig överallt, till och med i tunnelbanan. Jag undrade ibland om folk kände igen mig när de mötte mig på gatan.
Bildhuggaren hade blivit min bästa vän. Jag såg med spänning hur hans statyett gick mot fullbordan. En morgon när jag kom till ateljén såg jag att han hade förstört den. Han sade att han försökt arbeta på den utan mig. Men han verkade inte ledsen eller bekymrad. Jag var mycket ledsen över det. För mig verkade det vara ett rent sabotage. Skulpturen var förstörd på ett så konstigt sätt. Jag såg att han var lycklig över att få börja om på nytt.
Det var på teatern jag mötte John och upptäckte röstens makt. Den rullade över mig som tonerna från en stor orgel, och den fick hela min varelse att vibrera. När han sade mitt namn och uttalade det fel lät det som en smekning. Jag har aldrig hört en så djup och fyllig röst i hela mitt liv. Jag vågade knappt se på honom. Jag visste att han hade stora och intensivt blå, magnetiska ögon och att han var storväxt och ganska rastlös. Hans fot rörde sig nervöst som en kapplöpningshästs. Jag kände hur hans närvaro raderade ut allt annat - teatern och min vän som satt till höger om mig. Han betedde sig å sin sida som om jag bedårat eller hypnotiserat honom. Han fortsatte att tala och såg på mig, men jag lyssnade inte längre. I det ögonblicket upphörde jag att vara en ung flicka. Var gång han talade kände jag hur jag föll och fastnade i hans vackra rösts garn. Den verkade som en drog på mig. När han till sist "stulit" mig, som han uttryckt det, hejdade han en taxi.
Vi växlade inte ett ord ytterligare förrän vi kom till hans våning. Han hade inte rört vid mig. Det behövdes inte. Hans blotta närvaro hade påverkat mig på samma sätt som om han smekte mig länge.
Han sade mitt namn två gånger, som om han tyckte det var så vackert att han ville upprepa det. Han var lång och jag tyckte att det lyste om hela hans gestalt. Hans ögon var så intensivt blå att jag tyckte det blixtrade om han blinkade och slöt dem för en sekund. Det nästan skrämde mig. Det var som hotet av en storm som skulle kunna uppsluka mig helt och hållet.
Han kysste. Hans tunga cirklade runt min, runt, runt. Så stannade den och rörde vid spetsen på min. Medan han kysste mig drog han långsamt upp min kjol. Han knäppte upp mina strumpeband och drog av mig mina strumpor. Så lyfte han mig i sina armar och bar mig till sängen. Jag var så yr att jag inget kände förrän han redan var inne i mig. Det tycktes som om hans röst redan hade öppnat hela min kropp för honom. Han kände det, och blev därför förvånad över det motstånd hans penis mötte.
Han gjorde ett avbrott och såg på mitt ansikte. Han förstod att jag var känslomässigt redo och pressade sig hårdare mot mig. Jag kände smärtan och bristningen, men värmen smäte allt och jag hörde hans röst i mitt öra: "Åtrår du mig lika mycket som jag åtrår dig?"
Njutningen fick honom att stöna. Jag kände hela hans tyng mot min kropp och smärtan försvann. Jag erfor bara glädje över att bli öppnad. Jag låg halvt om halv i en dröm.
"Jag gjorde dig illa. Du kunde inte njuta av det", sade John. Min hand rörde vid hans penis. Jag smekte den, och den reste sig hård på nytt. Han kysste mig tills jag kände en ny våg av åtrå och en längtan att svara helt och fullt. Men då sade han: "Det skulle göra ont nu. Vänta en stund. Kan du stanna hos mig hela natten? Säg att du stannar!"
Jag såg att det var blod på mina ben, och jag gick för att tvätta av det. Jag kände på något sätt att jag ännu inte hade blivit tagen helt och fullt oich att detta bara var en liten del av genombrytningen. Jag ville bli ägd och få njuta obeskrivliga fröjder. Jag gick tillbaka litet ostadig på benen och föll ned på sängen.
John sov, men hans stora kropp var kvar i samma ställning som när han låg tryckt mot mig och hans arm var utsträckt där mitt huvud legat. Jag kröp ned och somnade nästan tryckt mot honom. Jag ville röra hans penis igen. Jag smekte den försiktigt för att inte väcka honom. Så somnade jag och vaknade inte förrän han kysste mig till medvetande. Vi flöt tillsammans i en mörk värld av kroppar där vi endast kände det mjuka köttet vibrera och upplevde varje berörings glädje. Han drog mina höfter tätt intill sig. Han var rädd att göra mig illa. Jag särade benen. Det gjorde ont när han förde in sin penis, men njutningen var starkare än smärtan. Smärtan kantade öppningen, men längre in kändes hans penis som en skön närvaro och hans rörelser gav njutning. Jag tryckte mig mot honom för att möta hans rörelser.
Den här gången var han passiv. "Nu får du röra dig och finna din njutning", sade han. Jag rörde mig försiktigt runt hans penis så att det inte gjorde ont. Jag lade mina knutna händer under ryggen för att komma upp närmare honom. Han lade mina ben över sina axlar, men då gjorde det mer ont och han drog sig tillbaka.
Jag gick därifrån nästa morgon, fortfarande lite yr, men lycklig över att känna att jag kommit närmare den stora upplevelsen och var på väg att lyckas. Jag gick hem och sov tills han telefonerade.
"När kommer du?" sade han. "Jag måste få träffa dig igen, Snart. Skall du stå modell i dag?"
"Ja, det måste jag. Jag kommer till dig efteråt."
"Gör det inte", sade han. "Snälla du, stå inte modell i dag. Jag blir galen när jag tänker på det. Kom till mig först. Jag vill tala med dig. Kom hit först, snälla du."
Jag gick dit. "Du förstår", sade han, "Jag står inte ut med tanken på att du skall stå modell och blotta dig." Hans andedräkt av åtrå brände mitt ansikte. "Du får inte fortsätta med det. Du måste låta mig ta hand om dig. Jag kan inte gifta mig med dig, eftersom jag redan har hustru och barn. Men låt mig ta hand om dig tills vi vet hur vi kan fly tillsammans. Jag kan skaffa ett ställe där vi kan träffas. Du får inte stå modell. Du tillhör mig ni."
Nu började jag mitt hemliga liv, och när jag borde ha stått modell för en rad konstnärer satt jag i själva verket i ett vackert rum och väntade på John. Var gång han kom hade han en gåva med sig, en bok eller en vacker skrivportfölj med brevpapper och kuvert. Jag väntade hela tiden otåligt på att han skulle dyka upp.
Den enda som invigdes i min hemlighet var skulptören. Han kände på sig vad som höll på att hända. Han kunde inte låta mig sluta som modell mitt i arbetet och frågade ut mig om orsaken till att jag ville sluta. Han hade redan tidigare förutsagt hur mitt liv skulle komma att gestalta sig.
Första gången jag fick orgasm med John grät jag. Den var så stark och så underbar att jag inte trodde att något sådant skulle kunna upprepas gång på gång. Jag badade och målade naglarna, parfymerade mig och lade rouge på bröstvårtorna, borstade håret och tog på mig en negligé. Hela tiden medan jag förberedde mig tänkte jag på vad som skulle komma att utspelas.
Sedan straffade jag honom genom att inte ge något sexuellt gensvar. Det sårade honom, för han njöt av att känna min njutning. Han märkte den på min våldsamma hjärtklappning och på förändringarna i min röst och sammandragningarna. Han visste när jag njöt. Nu låg jag där som en hora. Det sårade honom djupt.
Vi kunde aldrig gå ut tillsammans. Han var alltför välkänd och det var hans hustru med. Han var producent och hans hustru skrev dramatik.
När John upptäckte hur rasande jag blev när jag måste vänta på honom försökte han inte undvika att bli sen. Istället kom han senare och senare. Han kunde säga att han skulle vara hos mig klockan tio, men sedan inte dyka upp förrän vid midnatt. Så fick han uppleva en dag att jag inte var där när han kom. Han blev utom sig och trodde inte att jag skulle komma tillbaka. Jag fick en känsla av att han om försent med avsikt. Att han tyckte om att se mig arg. Efter två dagar bönföll han mig att komma tillbaka och jag gjorde honom till viljes. Vi var båda mycket upprörda och överspända.
"Du har börjat stå modell igen. Du tycker om det. Du tycker om att visa upp dig", sade han.
"Varför låter du mig vänta så länge? Du vet att det dödar min åtrå efter dig. Jag blir kall när du kommer sent."
"Inte värst kall."
Jag pressade samman benen och lät honom inte ens smeka mig. Men han gled bakom mig och smekte mig. "Inte värst kall", sade han.
På sängen pressade han in ena knät mellan mina ben och tvingade isär dem. "När du är arg känns det som om jag våldtar dig. Då känner jag att du älskar mig så mycket att du inte kan stå emot mig. Jag vet att du är våt och jag njuter av ditt motstånd och ditt nederlag."
"John. Du kommer att göra mig så rasande att jag går ifrån dig."
Det skrämde honom. Han kysste mig och lovade att inte komma för sent mer.
Vad jag inte kunde förstå var att jag bara blev mer och mer känslig var gång John älskade med mig, trots alla våra gräl. Han hade väckt min kropp. Nu hade jag en starkare lust än någonsin tidigare att ge mig hän och följa alla infall. Han måste ha förstått det, för ju mer han smekte mig och väckte mig, desto mer fruktade han att jag skulle börja stå modell igen. Det gjorde jag också då och då. Jag hade så gott om ledig tid, och jag var för mycket ensam med mina tankar på John.
Särskilt Millard var glad att se mig. Han måste ha förstört statyetten med vett och vilja igen förstod jag nu, för att få mig att inta den ställning han tyckte bäst om.
Kvällen innan hade han rökt marijuana tillsammans med några vänner. "Vet ni att det ofta ger folk en känsla av att de förvandlas till djur?" sade han. "I går kväll träffade jag en kvinna som var helt övertygad om sin förvandling. Hon föll ned på alla fyra och gick som en hund. Vi klädde av henne. Hon ville gew di. Vi skulle vara hennes valpar och ligga på golvet och suga på hennes bröst. Hon stod där på alla fyra och bjöd fram sina bröst. Hon ville att vi också skulle gå som hundar - efter henne. Hon envisades med att vi skulle ta henne bakifrån och älska henne som hundar som parar sig. Jag gjorde det, men jag blev oerhört frestad att bita henne när jag besteg henne. Jag bet henne i ena skuldran, hårdare än jag någonsin bitit någon annan människa. Hon blev inte rädd. Men det gjorde jag, och jag nyktrade till på ett ögonblick. Jag reste mig och såg att en av mina vänner kröp upp bakom henne. Han tog henne inte, utan luktade bara på henne exakt som en hund skulle göra. Det påminde mig så starkt om min första sexuella upplevelse att jag fick en smärtsamt stark erektion.
När vi var barn och bodde på landet hade vi en tjänsteflicka från Martinique. Hon var storvuxen och hade vida kjolar och en färggrann huvudduk. Hon var en ganska ljushyad mulatt och mycket vacker. Hon brukade leka kurragömma med oss. När det var min tur att gömma mig för de andra barnen fick jag krypa in under hennes stora kjolar medan hon satt ned. Där satt jag hopkrupen och halvkvävd mellan hennes ben medan de andra letade förgäves. Jag minns den sexuella doft som kom från henne och som hetsade upp mig fastän jag bara var en liten pojke. En gång försökte jag att röra vid henne, men hon slog mig på fingrarna.
Jag stod lugnt i min bestämda pose när han kom fram till mig för att mäta mig med hjälp av ett instrument. Plötsligt kände jag hans hand mot mitt lår. Han smekte mig lätt. Jag log mot honom. Jag stod på min sockel och han smekte mina ben som om han höll på att skulptera fram mig ur ett stycke lera. Han kysste mina fötter och drog händerna längs mina ben gång på gång och lät dem glida runt min stjärt. Han tryckte sig mot mina ben och kysste mig. Så lyfte han upp mig och lade mig på golvet. Han höll mig tätt omfamnad och smekte mina skuldor, min hals och min rygg. Jag darrade litet. Hans händer var mjuka och smidiga. Han rörde vid mig på samma sätt som han rörde vid statyetten, smekande och kärleksfullt.
Vi reste oss och gick mot soffan. Han lade mig ned på mage. Sedan klädde han av sig och lade sig över mig. Jag kände hans penis mot min stjärt. Han grep mig om midjan och lyfte mig en smula så att han kunde tränga in i mig. Med händerna drog han mig rytmiskt mot sin kropp. Jag slöt ögonen för att kunna koncentrera mig på förnimmelsen av hans penis inne i mig och ljudet när de gled in och ut i min våta slida. Han stötte så häftigt att den gjorde små smackande ljud som jag tyckte om att höra.
Hans fingrar pressade sig in i mitt kött. Naglarna var vassa och det gjorde ont. Han hetsade upp mig så med sina kraftiga stötar att jag måste öppna munnen och bita i möbeltyget. Då hörde vi plötsligt ett ljud. Millard reste sig hastigt, ryckte till sig sina kläder och sprang uppför stegen till läktaren där han förvarade sina skulpurer. Jag smög mig snabbt in bakom skärmen där jag brukade byta om.
Så knackade det på ateljédörren och hans hustru kom in. Jag darrade, inte av rädsla utan av chocken över att tvingats avbryta mitt i vår glädjestund. Millard kom ned klädd. "Vänta på mig ett ögonblick", sade jag och började klä på mig. Ögonblickets förtrollning hade brustit. Jag var våt och darrande. När jag drog på mig underbyxorna kändes sidenet som en smekning av en hand. Jag stod inte ut med spänningen längre. Jag lade båda händerna mot mitt sköte som Millard gjort. Jag slöt ögonen och föreställde mig att han smekte mig. Efter några ögonblick skakade hela min kropp i en våldsam orgasm.
Millard ville älska med mig igen, men inte i ateljén där vi kunde bli överraskade av hans hustru. Han lånade en väns bostad. Sängen stod i en djup alkov med speglar i taket och svagt stämningsljus från små lampor. Millard ville ha lamporna släckta och älska med mig i mörkret.
"Jag har sett din kropp så ofta och känner den så väl med min syn. Nu vill jag känna den med slutna ögon och bara känna din hud och dina lemmar. Dina ben är så starka och hårda, men ändå så mjuka att röra vid. Jag älskar dina fötter när de får vara nakna och tårna fria som en hans fingrar. Jag älskar dina vackert målade naglar och dunet på dina ben."
Han lät sina händer glida över min kropp och följa varje linje och kurva. "Om jag håller mina händer här mellan dina ben"; sade han, "kan du känna dem då?" Tycker du om det? Vill du känna mer?"
"Mer, mer", svarade jag.
"Jag vill lära dig något"; sade Millard." Är du med på det?"
Han förde in ett finger i min slida. "Nu vill jag att du skall dra samman din vagina runt mitt finger. Den har muskler som kan dras samman så att den klämmer åt runt penis. Försök."
Jag försökte. Det gjorde mig plågsamt upphetsad att känna hans finger i mig. Eftersom han inte rörde det,försökte jag röre vid mitt sköte. Jag kände att jag kunde påverka musklerna han talade om, först svagt och sedan starkare. Jag slöt dem runt hans finger.
"Precis så", sade Millard. "Försök nu att klämma hårdare. Hårdare ändå."
Jag fortsatte. Öppnade och slöt, öppnade och slöt. Det var som om jag hade en liten mun inuti mig som slöt sig runt hans finger. Jag ville dra det längre in och liksom suga på det. Jag fortsatte av alla krafter.
Nu sade Millard att han skulle föra in sin penis men utan att röra sig så att jag skulle kunna fortsätta att träna. Jag slöt mig allt starkare och starkare runt hans lem. Ansträgningen hetsade upp mig, och jag kände att jag skulle kunna komma i vilket ögonblick som helst. Då började han stöna av njutning och röra sig snabbt ut och in i mig. Han kunde inte hålla tillbaka sin klimax längre. Jag fortsatte mina kramande rörelser och upplevde strax en fantastisk, djup orgasm långt inne i mig.
"Har John inte lärt dig det här?"
"Nej."
"Vad har han lärt dig då?"
"Det här", sade jag. "Ställ dig på knä och för in den."
Han gjorde som jag sade. Hans penis var inte särskilt styv. Det var för nära efter första orgasmen, men han lyckades föra in den med handen. Då sträckte jag mina båda händer mot honom och smekte hans testiklar medan jag gned penisroten mellan två fingrar under der han rörde sig. Han fick genast en ny stark erektion och började stöta häftigt. Men han slutade nästan genast.
"Jag får inte kräva för mycket av dig"; sade han i egendomlig ton. "Du får inte bli för trött för John."
Vi lade oss och vilade och rökte. Jag undrade om Millard kände något mer än köttslig åtrå för mig, och om han var svartsjuk på John. Men han fortsatte att fråga ut mig med samma underliga ton i rösten.
"Har John älskat med dig i dag? Tog han dig mer än en gång? Hur älskade ni?"
Under de följande veckorna lärde mig Millard många saker som John och jag aldrig prövat. Så snart jag lärt mig försökte jag samma sak med John. Till slut blev han misstänksam och undrade var jag lärde mig alla nya ställningar. Första gången jag slöt mina slidmuskler runt hans penis blev han mycket förvånad.
De två hemliga förhållandena blev lite besvärliga att sköta jämsides, men jag njöt av intensiteten i båda och av att leka med faran.
- Nin
Faisal I bin Hussein bin Ali al-Hashimi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar