Hon åt aldrig socker för hon ville inte bli fylligare än hon redan var. I stället använde hon sötningsmedel. Små vita tabletter att lägga i kaffet. Hon hade ständigt asken med sig i handväskan. En dag var det tomt i asken, och hon bad sin man köpa en ask med sig på vägen hem. Han kom hem med en ask små vita piller, och hon lade två i sin kaffekopp efter maten.
De satt som vanligt och drack sitt kaffe, och han betraktade henne med samma uttryck av milt överseende som han brukade sätta upp inför hennes nervösa sammanbrott, självömkningskriser och paniska anfall av självförebråelser. Han behöll alltid sitt goda humör och tappade aldrig tålamodet inför hennes dramatiska utspel av ena eller andra slaget. Hon gick igenom ständiga stormar och rasad ensam. Han behöll sitt goda humör och tog aldrig del i hennes emotionella utrbrott.
Kanske var hennes beteende en symbol och ett substitut för den sexuella spänningsutlösning som de aldrig upplevde. Han vägrade att bli hennes partner och anta hennes primitiva och våldsamma utmaningar. Han vägrade att kämpa på hennes emotionella arena och tillfredställa hennes behov av svartsjukeupplevelser, fruktan och sammandrabbningar.
Om han antagit utmaningarna och spelat med i hennes scener kanske hon skulle ha känt hans närvaro mer fysiskt påtaglig. Men Liliths äkta man hade inte lärt sig att urskilja och förstå innebörden i sådana varsel om köttslig åtrå. Han visste inget om de stimuli vissa vilda urskogsnaturer kräver. I stället för att svara när han såg hennes hår bli elektriskt och anletsdragen mer levande samtidigt som hon fick en ny glans i ögonen och blev rastlös och ryckig, drog han sig tillbaka innanför sin mur av objektivitet och förståelse. Han betraktade henne som man ser på ett djur i en djurpark och let åt dess krumpsprång och främmande beteende utan att försöka förstå det ur dess egen synvinkel. Det var just det som gjorde Lilith så isolerad. Hon kände sig faktiskt som ett djur i en öde öken.
När hennes känslostormar rasade och temperaturen steg fanns hennes man aldrig med henne i krisen. Han svävade som ett svalt moln på himlen som såg ned på henne och väntade på att stormen skulle bedarra. Om han varit ett lika primitivt djur och dykt upp i andra änden av öknen och betraktat henne med samma spänning och samma blick, eller om han varit samma urskogsdjur som smugit med spända muskler och bara väntat på en förevändning för det vilda språnget och den rasande omfamningen och partnerns hetta och styrka, då skulle de kunnat brottas tillsammans, och då skulle betten ha blivit till kärleksbett och kampen blivit en älskogslek där greppet om den andras hår skulle ha fört deras munnar, tänder och tungor samman. I striden skulle den enas kön ha kunnat gnida mot den andras och löst ut gnistor. Kropparnas förening skulle då till sist ha jordat och utlöst all spänning och efteråt fyllt dem båda med frid.
Men den här kvällen satt han alltså med samma tålmodiga uttryck i ögonen medan hon satt vid lampan och målade något föremål med en vrede som tydde på att hon skulle kunna sluka det efteråt. Plötsligt sade han: "Vet du att det inte var sackarin du lade i ditt kaffe efter middagen? De där tabletterna jag köpte innehöll spansk fluga. Det är ett afrodisiakum, ett medel som väcker åtrå."
Lilith såg på honom med häpnad: "Och det gav du mig?"
"Ja, jag ville se hur det vekade på dig. Jag tyckte det kunde bli trevligt för oss båda."
"Nu har du allt ställt till det för mig, Billy. Jag har lovat Mable att vi skulle gå på bio tillsammans. Jag kan inte säga nej nu. Hon har inte varit ute på en hel vecka. Tänk om det börjar verka när jag sitter på biografen.
"Ja om du har lovat måste du förstås gå. Men jag sitter uppe och väntar på dig."
Lilith var spänd och pirrig redan när hon hämtade Mable. Hon vågade inte tala om vad hennes man gjort. Hon mindes alla historier hon hört om spansk fluga. I sjuttonhundratalets Frankrike hade det varit ett mycket använt medel. Hon kom ihåg en historia om en viss ädling, som redan vid förtio års ålder var en smula trött av all älskog han bestått i samtidens sköna kvinnor. Men då hade han blivit häftigt förälskad i en ung dansös på bara tjugo vårar, och med hjälp av spansk fluga hade han varit i stånd att tillbringa tre dagar och nätter i följd i ett enda långt samlag med henne. Lilith undrade hur det skulle kännas. Hon undrade också när åtrån skulle gripa henne så att hon måste rusa hem till sin man. Medlet kanske kunde verka när som helst under kvällen.
Hon orkade inte se på bioduken där hin satt i den mörka salongen. Allt snurrade runt i hennes huvud. Hon satt spänd som en fiolsträng ytterst på stolskanten och försökte känna de första effekterna av drogen. Hon ryckte till när hon plötsligt lade märke till att hon satt med benen brett isär och kjolen uppdragen till knäna.
Hon tolkade det som ett uttryck för en redan gryende sexuell upphetsning. Hon försökte dra sig till minnes om hon någonsin tidigare suttit på det viset i en biografsalong. I hennes tycke var särade ben det mest obscena man kunde tänka sig, och hon insåg plötsligt också att den person som satt framför henne i nästa rad, som ju var mycket lägre utan vidare skulle kunna se rakt upp och in under hennes kjol och njuta av åsynen av hennes nya trosor och strumpeband som hon köpt så sent som i dag. Allt tycktes samverka till en natt av orgier. Hon måste ha förutsett det intuitivt när hon köpte nya underkläder, eftersom hon fastnat för spetsprydda byxor och korallröda strumpeband som var mycket klädsamma hennes släta dansösben.
Hon förde förargad samman sina ben. Hon var rädd, för hon visste inte vad hon skulle ta sig till om åtrån skulle gripa henne i samma stund. Skulle hon säga till Mabel att hon hade ont i huvudet och resa sig och gå hem? Eller skulle hon vända sig mot Mable - Mable som alltid beundrat henne - och smeka henne? Hon hade hört talas om kvinnor som satt och smekte varandra på biografer. En av hennes väninnor hade suttit i salongens mörker och plötsligt känt hur hennes kamrats ena hand knäppt upp kjolen och glidit in till hennes sköte och smekt henne länge tills hon fått orgasm. Det hade upprepats vid många tillfällen. Kamraten var expert på att kunna sitta helt stilla och upprätt medan hennes hand rörde sig i hemlighet i mörkret, långsamt och kunnigt. Skulle det upprepas med Lillith nu? Hon hade aldrig smekt en kvinna. Ibland hade hon tänkt att det måste vara underbart. Känna hennes runda stjärt och mjuka mage. Smeka den mjuka huden mellan benen som hon smekt sig själv i sängen i mörkret för att föreställa sig hur det måste kännas att röra vid en kvinna. Hon hade ofta smekt sina bröst och inbillat sig att de tillhörde en annan kvinna.
Nu slöt hon ögonen och frammanade bilden av Mable i baddräkt. Mable med sina runda bröst som nästan sprängde plagget och munnen, mjukt leende med fylliga läppar. Vad det vore underbart! Men ännu var hon inte medveten om någon hetta i skötet som skulle kunna få henne att tappa självkontrollen och sträcka ut handen mot Mable. Medlet hade nog inte verkat än. Hon var sval mellan benen och hade inga besvär att lägga band på sig. Men hon kände en svag spänning som av en lätt ansvällning. Hon kunde inte bli lugn. Om hon rörde vid Mable nu måste hon kanske följa upp det på något sätt. Var Mables kjol knäppt i sidan? Skulle hon tycka om att bli smekt? Lilith blev allt nervösare. Så snart hon inte tänkte på hur hon satt gled benen isär och hon intog en ställning som verkade så inbjudande och så obscen att hon kom att tänka på gester som hon sett balinesiska danserskor göra. De sträckte benen utåt och bort från könet så att det låg öppet och oskyddat.
Filmen var slut. Lilith körde under tystnad längs de mörka gatorna och vägarna. Plötsligt lyste hennes helljus rakt in i en bil som stod parkerad vid vägkanten. I den befann sig ett par som inte precis ägnade sig åt de vanligaste sentimentala smekningarna. Kvinnan satt på mannens knä med ryggen mot honom och han pressade sig uppåt mot henne med kroppen i en ställning som inte lämnade något tvivel om att han var på väg att få orgasm. Han hade nått så långt att han inte kunde hejda sig när ljuskäglan föll över honom. Han pressade sig mot kvinnan som satt över honom, och hon rörde sig som en person som är helt bota i njutningen.
Lilith drog häftigt efter andan och Mabel sade: "Vi kom tydligen på dem mitt i det bästa ögonblicket." Hon skrattade. Mabel var alltså välbekant med det slags klimax som Lilith aldrig hade upplect och nu så gärna ville nå. Lilith ville fråga henne hur det kändes, men vågade inte. Men hon skulle snart få veta. Hon skulle tvingas att släppa lös alla de lustar som hon vanligen bara upplevde i fantasin och i de långa dagdrömmar hon ägnade sig åt när hon var ensam hemma. Hon brukade sitta och fantisera medan hon målade: Här kommer en man som jag är djupt förälskad i. Han stiger in i rummet och säger: "Låt mig klä av dig." Min man har aldrig klätt av mig. Han bara klär av sig själv och hoppar i säng, och om han vill ligga med mig släcker han ljuset. Men den här mannen kommer fram till mig och klär av mig långsamt, plagg för plagg. Han vill att jag skall känna hans händer mot min kropp och han tar god tid på sig. Först löser han upp mitt skärp ooch rör vid min midja. Han lägger båda händerna om den och säger: "Vilken vacker midja du har. Så smal och vackert insvängd den är." Därefter knäpper han upp min blus mycket långsamt. Jag känner hans händer när de öppnar knapp efter knapp och rör vid mina bröst tills de är fria från blusen. Då smeker han dem och suger på bröstvårtorna som ett barn och jag känner hans tänder mot huden. Då börjar det gå rysningar genom hela kroppen och jag känner alla nervknutar lösas upp av välbehag. Hela jag är i upplösning. Han är ivrig nu och har så brått att få av mig kjolen att han river lite i den. Han är galen av åtrå efter mig. Han släcker inte ljuset. Han vill se på mig hela tiden, full av åtrå, och beundra mig och tillbe mig. Han värmer min kropp med sina händer och väntar tills också jag är upphetsad och redo.
Var det den spanska flugan som påverkade henne? Nej, hon var helt avslappnad. Hon fantiserade igen, men det var allt. Ändå var åsynen av paret i bilen och deras gemensamma extas något som gjorde henne nyfiken och som hon ville veta mer om.
När hon kom hem satt hennes man och läste. Han såg upp och log okynnigt mot henne. Hon ville inte erkänna att hon inte var påverkad av medlet. Hon var djupt besviken på sig själv. Vilken kall kvinna hon måste vara eftersom inget förmådde påverka henne. Inte ens det här medlet som en gång fått en sjuttonhundratalsädling att älska tre dygn i sträck utan uppehåll. Vilket monster hon måste vara! Inte ens hennes man fick lov att få reda på det. Han skulle skratta åt henne. Så småningom skulle han överge henne för en varmare kvinna.
Hon började klä av sig inför honom och vandrade fram och tillbaka halvnaken. Hon borstade håret framför spegeln. Det brukade hon inte göra när han såg på, för hon ville inte väcka hans åtrå. Hon njöt inte av hans närmanden. Det var något hon måste stå ut med för hans skull, men ju förr det var över desto bättre. För henne var det en uppoffring. Hon tyckte hans upphetsning och hans njutning var något motbjudande eftersom hon inte delade upplevelsen. Hon kände sig som en hora som tog emot pengar för det. Hon var en hora som inte hade några känslor. I utbyte mot hans kärlek och uppvaktning slängde hon åt honom denna tomma och känslolösa kropp. Hon skämdes över att hennes kropp var så död i det avseendet.
Men när hon till sist krupit ned i sängen sade han: "Jag tror inte den spanska flugan påverkat dig tillräckligt. Jag är ganska sömnig. Väck mig om du..."
Lilith försökte sova, men hon låg hela tiden och väntade på att hon plötsligt skulle gripas av vild åtrå. Efter en timme steg hon upp och gick till badrummet. Hon tog fram den lilla asken och skakade ut ett tiotal tabletter. "Det här skall väl göra verkan", tänkte hon. Och så lade hon sig och väntade. Under natten kom mannen till henne, men hennes kropp visade inte någon tillstymmelse till fysiskt gensvar. Hon var så torr i skötet att hon måste väta hans penis med saliv för att han skulle kunna tränga in.
Hon grät när hon vaknade nästa morgon. Han frågade varför hon grät och hon berättade allt för honom. Då skrattde han. "Men snälla du, det var ju bara ett spratt jag spelade dig."
Men från den dagen kunde Lilith inte glämma tanken på att det skulle kunna finnas något medel som kunde väcka hennes åtrå. Hon prövade allt hon hört talas om. Hon drack stora koppar choklad med vanilj i. Hon åt lök. Men inte ens alkohol påverkade henne så som den påverkar andra. Hon var på sin vakt hela tiden och lät helt enkelt inte påverkas. Hon kunde inte sluta tänka på sig själv och bara ge sig hän.
Hon hade hört talas om ett slags små kulor som användes som afrodisiakum i Ostindien. Men hur skulle hon få tag i dem? Var kunde man fråga efter sådant? Hon hade hört att de ostindiska kvinnorna förde förde in dem i slidan. Kulorna bestod av något slags mjukt gummi med en yta som påminde om mänskohud. När man förde in dem i slidan formade de sig efter den och rörde sig sedan när kvinnan rörde sig medan de hela tiden anpassade sig efter musklernas påverkan. Effekten sades vara mycket mer stimulerande än något som en penis eller ett finger kunde åstadkomma. Lilith hade gärna velat komma över ett sådant föremål och hon skulle ha burit det i sig dag och natt.
- Nin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar