När jag ser hur kort mitt liv är, uppslukat liksom mellan den föregående och den kommande evigheten, när jag observerar hur litet rum jag utfyller, och hur denna del är liksom nedsänkt i en oerhörd oändlighet av rymder som jag icke känner och som icke känner mig, när jag betänker detta, förfäras jag och förvånar mig över att jag befinner mig just här och icke annorstädes, ty det finns inget skäl till att jag är här och inte där, till att jag lever nu och inte då. Vem har placerat mig här? Vem är den högste styraren och ledaren som bestämt denna plats och denna tid för mig? Memoria hospitis unius diei praetereuntis.
Memoria... Minnet av en endagsgäst... (Vishetens bok 5:15)
- Blaise Pascal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar