Vermeers Konserten
Rembrandts Stormen på Galilén
Alfred Sisley, Väg med Poppelträd vid Moret-sur-Loing
Auguste Rodin, Mask av mannen med den brutna näsan
tisdag 6 december 2016
Maria Pawlikowska-Jasnorzewska 2 - Ofelia
Länge än får jag ligga still
i vattenväxternas snara
innan jag tror det jag inte vill:
jag var inte älskad, bara.
i vattenväxternas snara
innan jag tror det jag inte vill:
jag var inte älskad, bara.
Vrålande jul
Nu en sång som saknar julefriden. Det kan bli lite otäckt, så håll någon i handen.
Ljud, ljud, vrålande ljud
Sans över vita knogar
Hin Håles kronor med gnistrande tjus
Ingen som vågar sig nära vårt hus
Kvalm är din ångest från tid till tid
Eviga längtan från inre strid
Ljud, ljud, vrålande ljud
Sans över vita knogar
Tvång, tvång, svindlande ljud,
Dränk dina vita klingor
Uti stridernas blod och larm
Kniven är stucken i människobarm
Livet är släckt nu, ej gå till ro
Hemsök de ungas dagande bo
Tvång, tvång, svindlande ljud,
Dränk dina vita klingor
- Karro Störling
Ljud, ljud, vrålande ljud
Sans över vita knogar
Hin Håles kronor med gnistrande tjus
Ingen som vågar sig nära vårt hus
Kvalm är din ångest från tid till tid
Eviga längtan från inre strid
Ljud, ljud, vrålande ljud
Sans över vita knogar
Tvång, tvång, svindlande ljud,
Dränk dina vita klingor
Uti stridernas blod och larm
Kniven är stucken i människobarm
Livet är släckt nu, ej gå till ro
Hemsök de ungas dagande bo
Tvång, tvång, svindlande ljud,
Dränk dina vita klingor
- Karro Störling
Sammanträffanden (RC)
Mitt inne i klippan i strandsanden i skrikens och tystnadens
universiella eld
Fulländad som guldet
Pågår utpressningen
Genom betonggjutningen av den korsfästa Skönheten
Utanför
Öppnar sig jorden
Människan dödas
Luften sluter sig på nytt
Tanken på självständighet sockrar de förtrycktas blod
enligt förtryckarnas smak
Dagdrivarna knastrar i bålets lågor
Sålunda talar stolans bärare: "I skymningen
Sker omflyttningen av de sköna rikedomarna
Vid den tid då fiskarna kommer i stim
För att andas vid havets yta
Handen med fem metkrokar
Den gudomliga handen
Plockar oföränderligt
Saltets frukter"
Eventuelle läsare
Min sysslolöse förtrogne
Som har delat min panik
När spaden vägrar bita i linet
Måtte en hägring av vattenställen över ökenplanscherna
Fördjupa din längtan att ta avsked
De levande talar med de döda om ett helbrägdagörande
läkemedel om hasarspelare vid förnuftets hjul
De solida arméerna har förintats enligt fåglarnas kemi
De minst girigas ögon omfattar på en gång panoramat och
öns tillångar
En smidig planta på karg mark
Men se på utvecklingen
Världen är i förvandling tillhör de köttätande poeterna
De mördande förströelserna drömmarna som tänkt ut dem
Det uppbyggande snillet pessimismen under sömnen
I kroppens ungdomstid
För att se
Det smidiga lena köttet växa
Ovanför färgerna
Genom de obevekliga samvetets kristaller
Vid det förödda våldets huvudgärd
I kärlekens iver
När den en gång passerar framför solen
Kanske den siste i anden fattig ska förkroppsliga ljuset
- René Char
universiella eld
Fulländad som guldet
Pågår utpressningen
Genom betonggjutningen av den korsfästa Skönheten
Utanför
Öppnar sig jorden
Människan dödas
Luften sluter sig på nytt
Tanken på självständighet sockrar de förtrycktas blod
enligt förtryckarnas smak
Dagdrivarna knastrar i bålets lågor
Sålunda talar stolans bärare: "I skymningen
Sker omflyttningen av de sköna rikedomarna
Vid den tid då fiskarna kommer i stim
För att andas vid havets yta
Handen med fem metkrokar
Den gudomliga handen
Plockar oföränderligt
Saltets frukter"
Eventuelle läsare
Min sysslolöse förtrogne
Som har delat min panik
När spaden vägrar bita i linet
Måtte en hägring av vattenställen över ökenplanscherna
Fördjupa din längtan att ta avsked
De levande talar med de döda om ett helbrägdagörande
läkemedel om hasarspelare vid förnuftets hjul
De solida arméerna har förintats enligt fåglarnas kemi
De minst girigas ögon omfattar på en gång panoramat och
öns tillångar
En smidig planta på karg mark
Men se på utvecklingen
Världen är i förvandling tillhör de köttätande poeterna
De mördande förströelserna drömmarna som tänkt ut dem
Det uppbyggande snillet pessimismen under sömnen
I kroppens ungdomstid
För att se
Det smidiga lena köttet växa
Ovanför färgerna
Genom de obevekliga samvetets kristaller
Vid det förödda våldets huvudgärd
I kärlekens iver
När den en gång passerar framför solen
Kanske den siste i anden fattig ska förkroppsliga ljuset
- René Char
189
Människan är så funtad, att får hon jämt höra att hon är en dåre, så tror hon det. Och säger man det länge nog till sig själv, får man sig själv att tro det. Människan för nämligen en inre dialog med sig själv; det gäller att föra denna på ett klokt sätt: corrumpunt mores bonos colloquia prava. Vi bör vara tysta så ofta som möjligt och bara tala om Gud, som vi vet är sanningen. På så sätt överbevisar vi oss själva om sanningen.
corrumpunt... "För goda seder dåligt sällskap är fördärv" (1 Kor. 15:33)
- Blaise Pascal
corrumpunt... "För goda seder dåligt sällskap är fördärv" (1 Kor. 15:33)
- Blaise Pascal
torsdag 24 november 2016
Anna Świrszcyńska - Min kropp sprudlar
Jag har fötts en andra gång
Jag är lätt
som vindens ögonfrans.
Jag skummar, jag är skum.
Jag dansar fram,
får jag lust svävar jag i luften.
Min kropps
kondenserade lätthet
är tydligast kondenserad
i fotens och de fem tårnas
lätthet.
Foten snuddar vid marken
som sviktar likt fjädrande luft.
Marken och fotens
elastiska duett. En dans
av befrielse.
Jag har fötts en andra gång,
all världens lycka
är här igen.
Min kropp sprudlar,
jag tänker med kroppen, den sprudlar.
Får jag lust
svävar jag i luften.
Jag är lätt
som vindens ögonfrans.
Jag skummar, jag är skum.
Jag dansar fram,
får jag lust svävar jag i luften.
Min kropps
kondenserade lätthet
är tydligast kondenserad
i fotens och de fem tårnas
lätthet.
Foten snuddar vid marken
som sviktar likt fjädrande luft.
Marken och fotens
elastiska duett. En dans
av befrielse.
Jag har fötts en andra gång,
all världens lycka
är här igen.
Min kropp sprudlar,
jag tänker med kroppen, den sprudlar.
Får jag lust
svävar jag i luften.
Nebulosa (BP)
När natten av smör som kommer ur smörkärnan
dränker stationerna mullvadar med trumpetande ögon
och vidgar sig likt en tunnelbanestation som närmar sig
och åter ikläder sig din bild
som snurrar i mitt huvud likt en solros angripen av sjösjuka
då flyger kragknappar likt får uppradade på ett
dynamitupplag
och sprutar stora strålar av slipsar långt bort
men du går förbi som ett vinddrag lastat med dagg betvingat
som en rykande lampa
och du stänger dörren med ett ljud av spade som man gräver
ner potatis med
dörren till gruvschaktet
dörren till det icke inlösta landskapet
där jag driver omkring i virvlarna från dina blickar
som grönskar över alla träd och blånar emellan dem
och som ständigt öppnar nya uthuggningar mitt i skogarna
där de vackraste brösten i världen öppnar sig på glänt
för att ropa Nej
och skakar sitt hårsvall av svart sol
som upplyser en störtskur som drar över körbanan
när dina fötters vattendroppe faller där
och det ringer upptaget i örat
som väntar redan förvandlad till en vaktkur bebodd och
illa åtgången av råttor
innan den blir en tvättbrygga strandad på en öde ö
eller en segelbåt bortglömd i en sovvagnskupé
Nej det är bara ett knippe rädisor som torkar likt vilken
som helst president för republiken
ända tills de omvandlar sig i ett vitt och övergivet torg
omgivet av palats i självlysande glimmer
där
mitt ibland rostiga slåttermaskiner
och uppäten av blommande kaprifol
det plötsligt ska spruta upp en pelare av blod och
förgätmigej
som ska ha formen av dina händer och bringa ett Ja av fosfor
som omkring sig ska skapa starka norrsken av strutsplymer
och persikor
och vidga sig till ett hav som ingen vill befara
och som nafsar dig i foten likt en snäcka
där ekot av din röst återfinns
- Benjamin Péret
176
Veri juris. - Vi äger den inte längre. Hade vi gjort det, skulle vi inte ta landets sedvanor som rättesnöre för rättfärdigheten. Då vi inte kunna finna rätten, har vi tagit vår tillflykt till makten.
Veri..."Av den sanna rätten..." (Cicero, De Offic. 3)
Blaise Pascal
Veri..."Av den sanna rätten..." (Cicero, De Offic. 3)
Blaise Pascal
lördag 15 oktober 2016
måndag 10 oktober 2016
Jyckarnas fredsvals - Karin Liungman
Jag är en vanlig enkel jycke
och det är något som jag vill ha sagt
jag talar nu för flera stycken
och vår förening heter jyckemakt
nu har vi sprungit efter våra herrar
och viftat svansarna i många år
men nu anamma gör vi rycket
nu är det dags för oss att säga vårt
när man är ung och hund
och älskar frihet
och hela livet är en lång allé
då har man faktiskt rätt att ta för givet
att det ska bli en dag imorgon med
så därför sitter vi på era näsor
och talar om för era att ni har fel
nu har vi andra kommit överens om
att nu ska alla vapen läggas ner
ja vi ska pinka i era kanoner
och gräva ner varenda låda krut
och tugga i oss era uniformer
fast alla knappar ska vi spotta ut
vi ska störa era vaktparader
och gå i otakt och sjunga fel
sen ska vi skrämma alla generaler
och skälla ut dem tills de sitter ner
ja vi ska samla oss i miljoner
och våra ungar ska få följa med
när man är ung och hund och älskar jorden
då vill man ha den kvar i evighet
vi ska förfölja er med våra valser
tills ni har fattat vad det är ni hör
för vi är många här i jyckemakten
och allihop är med i samma kör
ja vi ska pinka i era kanoner
och gräva ner varenda låda krut
och tugga i oss era uniformer
fast alla knappar ska vi spotta ut
vi ska störa era vaktparader
och gå i otakt och sjunga fel
sen ska vi skrämma alla generaler
och skälla ut dem tills de sitter ner
Nananalalananalala
och det är något som jag vill ha sagt
jag talar nu för flera stycken
och vår förening heter jyckemakt
nu har vi sprungit efter våra herrar
och viftat svansarna i många år
men nu anamma gör vi rycket
nu är det dags för oss att säga vårt
när man är ung och hund
och älskar frihet
och hela livet är en lång allé
då har man faktiskt rätt att ta för givet
att det ska bli en dag imorgon med
så därför sitter vi på era näsor
och talar om för era att ni har fel
nu har vi andra kommit överens om
att nu ska alla vapen läggas ner
ja vi ska pinka i era kanoner
och gräva ner varenda låda krut
och tugga i oss era uniformer
fast alla knappar ska vi spotta ut
vi ska störa era vaktparader
och gå i otakt och sjunga fel
sen ska vi skrämma alla generaler
och skälla ut dem tills de sitter ner
ja vi ska samla oss i miljoner
och våra ungar ska få följa med
när man är ung och hund och älskar jorden
då vill man ha den kvar i evighet
vi ska förfölja er med våra valser
tills ni har fattat vad det är ni hör
för vi är många här i jyckemakten
och allihop är med i samma kör
ja vi ska pinka i era kanoner
och gräva ner varenda låda krut
och tugga i oss era uniformer
fast alla knappar ska vi spotta ut
vi ska störa era vaktparader
och gå i otakt och sjunga fel
sen ska vi skrämma alla generaler
och skälla ut dem tills de sitter ner
Nananalalananalala
lördag 8 oktober 2016
175
Summum jus, summa injuria. - Majoriteten är den bästa vägen, ty majoriteten är något synligt och sitter inne med makt att garantera lydnad. Den representerar emellertid de minst upplystas synpunkt.
Hade det varit möjligt, skulle vi ha lagt makten i rättfärdighetens händer. Men makten låter sig inte hanteras som vi vill, ty den är en handgriplig egenskap. I motsättning härtill är rättfärdigheten lagd i maktens händer, och därför kallar vi det som vi är förpliktigade att iakttaga för rättfärdigt.
Härav avleds svärdets rätt, ty svärdet ger en verklig rätt.
I annat fall skulle vi få se våldet på ena sidan och rättvisan på den andra. (Slutet av tolfte provinsialbrevet.)
Av samma skäl är fronden en orättfärdig sak. Den sätter nämligen sin föregivna rättfärdighet mot den lagliga makten. Något liknande finner vi inte i kyrkan. Där finns en sann rättvisa och inget våld.
Summum ... "Högsta rätt, högsta orätt" (Terentius)
- Blaise Pascal
Hade det varit möjligt, skulle vi ha lagt makten i rättfärdighetens händer. Men makten låter sig inte hanteras som vi vill, ty den är en handgriplig egenskap. I motsättning härtill är rättfärdigheten lagd i maktens händer, och därför kallar vi det som vi är förpliktigade att iakttaga för rättfärdigt.
Härav avleds svärdets rätt, ty svärdet ger en verklig rätt.
I annat fall skulle vi få se våldet på ena sidan och rättvisan på den andra. (Slutet av tolfte provinsialbrevet.)
Av samma skäl är fronden en orättfärdig sak. Den sätter nämligen sin föregivna rättfärdighet mot den lagliga makten. Något liknande finner vi inte i kyrkan. Där finns en sann rättvisa och inget våld.
Summum ... "Högsta rätt, högsta orätt" (Terentius)
- Blaise Pascal
fredag 7 oktober 2016
Askar - Svarväsker
Asken har följt med i knallens fässing troligen sedan 1500-talet. Daterade askar finns bevarade från början av 1600-talet. Asken kom efterhand att tillverkas i flera modeller i stora kvantiteter. År 1771 förtullades 43 818 askar år 1772 något fler, 46 142 stycken. Fyra huvudmodeller av askar kan urskiljas, varav tre nya modeller etablerades under skålknallens storhetstid i mitten och slutet av 1700-talet. Här kommer de olika modellerna att kallas A, B, C och D.
Askarna svarvades nästan alltid i rödbok. Eftersom råvaran var färskt virke var det viktigt att lock och botten krympte likartat. Därför svarvades dessa i samma ämne.
Askarna svarvades nästan alltid i rödbok. Eftersom råvaran var färskt virke var det viktigt att lock och botten krympte likartat. Därför svarvades dessa i samma ämne.
Ask modell A
Modell A är den äldsta modellen, från början helt cylindrisk i sin form med ett platt eller något välvt lock. Under 1700-talet blev lockets kant ofta svagt rundat, något utbyggt över botten. Storleken varierade, den minsta asken som registrerats är 6 cm i diameter och den största är 35 cm i diameter. De riktigt stora askarna svarvades i ek. De allra minsta och de största askarna är är ovanliga.
Svarvar träask modell A.
Mestadels svarvades denna modell med en diameter på 10-15 cm. Då kallas de vanligen för smöraskar. Storleksförhållandet mellan höjd och diameter är oftast i förhållandet 1:2. Den äldsta daterade asken i undersökningen är från år 1600. Modell A blev seglivad, den tillverkades in på 1800-talet.
De flesta askarna av modell A såldes omålade. De odekorerade askarna blev efter försäljning i många fall dekorerade av lokala bygdekonstnärer någonstans i Sverige eller i Norge. Därför finns askar som är svarvade i Sjuhäradsbygden bevarade med dekorer som är typiska för andra bygder i Skandinavien. Det var inte alltid som utsmyckningen blev av i anslutning till inköpstillfället, det kunde ske upp till femtio år senare. Uppstod det ett behov av exempelvis en målad och dekorerad friargåva kunde man ta till vad som fanns. Då kom den omålade asken, som inte användes, väl till pass att dekorera med en vacker målning med årtal och initialer.
När skålknallarna/svarvarna i slutet av 1600-talet började tillverka snibbskålar, rödfärgades dessa och streckmålades. Troligen vid samma tid började skålknallarna att dekorera en mindre del av de svarvade askarna. Dekoren blev en utveckling av snibbskålarnas streckmålning, med en dekor i svart och många gånger även gult över en röd bottenfärg. Streckmåleriet kompletterades här ofta med en dekor av urgamla symboler. Flera av dessa symboler har sina rötter i förhistorisk tid och är unika som dekor på allmogeföremål från den här tiden. Några av symbolerna kom med kristendomen och kan uppfattas som skyddssymboler för asken och dess innehåll.
Magiska symboler har följt människan i tusentals år men hur dessa symboler uppfattades av den svenska allmogen på 1700-talet är svårt att veta. Var den mystiska symbolens egenskaper eller dekorativa effekten det väsentliga? Bönderna i Sjuhäradsbygden använde samma symboler som grekernas krukmakare eller stenristarna på Irland för upp till femtusen år sedan. Uppfattade de symbolerna på samma sätt? De skålknallar/bönder som tog upp dessa bilder som dekor på askar, vilken kunskap hade de om förkristna symboler? Det är frågor som vi aldrig kommer att få svar på. När det gäller de förkristna symbolerna var troligen den dekorativa uråldriga formen det väsentliga, inte det antika budskapet, även om skålvästgöten var mer upplyst än allmogen i gemen. Gårdfarihandlarens många och långa resor innebar att de fick se och uppleva mycket som inte var vanliga bönder förunnat. De besökte högmässan i olika kyrkor på söndagar, de kom i kontakt med olika människotyper. Kontakter som utvecklade deras eget vetande. Det bekräftas av domkyrkosysslomannen Petter E. Lindskog 1814, som bland annat skrev om allmogehandlarna i Rångedala pastorat: -Genom det att Folket mycket reser och idkar handel, har det blifvit mera upplyst, hyfsadt och speculativt.-
- Svening Svenningson
onsdag 5 oktober 2016
Verkligheten kräver (WS)
Verkligheten kräver
att också det blir sagt:
livet går vidare.
Det gör så Cannae och Borodino,
på Kosovo Polje och i Guernica.
Det finns en bensinstation
på det lilla torget i Jeriko,
det finns nymålade bänkar
invid Vita Berget.
Det skickas brev
från Pearl Harbour till Hastings,
det körs ett flyttlass
under överinseende av lejonet i Chaironeia,
och mot de blomstrande trädgårdarna i trakten av
Verdun
drar sig obönhörligt en högtrycksfront.
Det finns så mycket av Alltet
att Intet är så väl skylt.
Från lustjakterna vid Actium
hörs musiken spela
och i solen på däcken dansar paren.
Så mycket händer hela tiden
att det måste hända överallt.
Där det fanns en sten,
där fanns en kärra med glass,
belägrad av barn.
Där Hiroshima fanns
finns Hiroshima på nytt
och många saker tillverkas
för dagligt bruk.
Inte utan lockelser är denna hemska värld,
inte utan gryningar,
värda att vakna för.
På fälten i Maciejowice
är gräset grönt
och gräs är ju gräs
så daggen lyser klar.
Kanske finns inga andra ställen än slagfältet,
de man ännu minns,
de man redan glömt,
skogar av björk och skogar av ceder,
snö och sand, kärr i regnbågens färger
och svarta nederlagsraviner,
där man gör sin tarv
på huk under en buske.
Vilken moral rinner upp i detta - väl ingen.
Det som faktiskt rinner är det snabbtorkande blodet
och alltid flyter några floder, svävar några moln.
I det tragiska bergspassen
rycker vinden hattarna från huvudena
och det kan inte hjälpas -
den anblicken skrattar vi åt.
- Wislawa Szymborska
Maciejowice, ort vid Wista, söder om Warszawa; här besegrades Tadeusz Kościuzkos styrkor av ryska armén 10 oktober 1794; därefter delades Polen helt. Ö.a.
att också det blir sagt:
livet går vidare.
Det gör så Cannae och Borodino,
på Kosovo Polje och i Guernica.
Det finns en bensinstation
på det lilla torget i Jeriko,
det finns nymålade bänkar
invid Vita Berget.
Det skickas brev
från Pearl Harbour till Hastings,
det körs ett flyttlass
under överinseende av lejonet i Chaironeia,
och mot de blomstrande trädgårdarna i trakten av
Verdun
drar sig obönhörligt en högtrycksfront.
Det finns så mycket av Alltet
att Intet är så väl skylt.
Från lustjakterna vid Actium
hörs musiken spela
och i solen på däcken dansar paren.
Så mycket händer hela tiden
att det måste hända överallt.
Där det fanns en sten,
där fanns en kärra med glass,
belägrad av barn.
Där Hiroshima fanns
finns Hiroshima på nytt
och många saker tillverkas
för dagligt bruk.
Inte utan lockelser är denna hemska värld,
inte utan gryningar,
värda att vakna för.
På fälten i Maciejowice
är gräset grönt
och gräs är ju gräs
så daggen lyser klar.
Kanske finns inga andra ställen än slagfältet,
de man ännu minns,
de man redan glömt,
skogar av björk och skogar av ceder,
snö och sand, kärr i regnbågens färger
och svarta nederlagsraviner,
där man gör sin tarv
på huk under en buske.
Vilken moral rinner upp i detta - väl ingen.
Det som faktiskt rinner är det snabbtorkande blodet
och alltid flyter några floder, svävar några moln.
I det tragiska bergspassen
rycker vinden hattarna från huvudena
och det kan inte hjälpas -
den anblicken skrattar vi åt.
- Wislawa Szymborska
Maciejowice, ort vid Wista, söder om Warszawa; här besegrades Tadeusz Kościuzkos styrkor av ryska armén 10 oktober 1794; därefter delades Polen helt. Ö.a.
Blickarnas brunnsborrare (TT)
hon lever på den fina vingen där avgrundens osäkra makter
spinner
hon fruktar inte elden hos de levande löven
inte heller slingorna av en vind
och inte guldet
från de djupa sagorna om fullständig vila
det är sorlet från städer med åror av ängarnas ögon
övergivet mitt ibland sjöarna
det hemskt svidande såret i väggarnas hölje
förtvivlan hos en gräsmatta alltför grön alltför naken
för att en synbild där ska uppnå fruktan
en järnstol ställd i dess öga
den levrade grönskan hos nyckeln till saligheten
manen på en annan häst en död kedja
det oförutsedda luftskeppet
en annan trollmakt hos lågans baksida
det är inte längre en blick som tecknar sanddynerna åt oss
enligt de långsamma och blanksläta havens princip
vesslan i skorstenen med törst efter blyblommorna
som växt upp i luftdraget
i kedjan av levande röster
på balkongerna av ruttna jöklar
de eviga dimmorna av mögel och mjölk
och bina - bina reder ut luftens trådar
rutorna flyter och fönstren rinner av denna vetets kropp
som rör sig under kupan
så finns också de vitglödgade klunkarna av alkohol
i imman från metrouppgångarna
älgens snedspråk har inte nått skogen
eller bänkarnas tänder mellan dörrarna som slår
så finns den mördande inuti mördaren
som lyser röntgen-genomskinlig
sömnen törnar mot skuggans pelare
skuggans grova knytnävar
bergkrönens oskuld
när elden slickar galningarnas Eufrat och pilarna av smaragd
kondorernas overkliga pladder
i gevärens flinta
frukternas värme
rösternas speglar en dag på vildsvinsjakt
i en dal nedsänkt i ett hungerns land
törsten sömnlösheten hos trädstammarnas altstämma
mossans brokad bland bergens spetsade öron
surret från läpparna som simmar över den från bergstopp
till bergstopp spända hinnan
varför håller jag inte i ovädret mina lagtima ting
väldiga riken av dagar och vindar som dreglar i ökennatten
varför äger jag inte fingersnön som pianot finpudrar med
korta rim
över glorian kring dynamons hjul - jag talar om ögon
jag tänker på en ny kraft på föremålens rörelse i ögonen
och upplivar bålets lågor - o torka
o majregn och tusen heta unga strupar
musklerna kommer dock för alltid att stuvas på gatan
och dörrarnas baksidor hos de älskade kvinnorna
som man bara kan ana sig till längst ut i blånaden
levande eller livlösa
och inte röra sig och inte skrika
när man kliver på ljuslågornas toppar
med skrattens mynt
än finns det sol över den morrhårsprydda kattnosen
och än kommer det att finnas sol i klänningarna och
i hårsvallet som väns på landet
vid stranden av en bäck vars klarhet ska byras i blod
medan lövverk och smak vänds i fördärv
- Tristan Tzara
spinner
hon fruktar inte elden hos de levande löven
inte heller slingorna av en vind
och inte guldet
från de djupa sagorna om fullständig vila
det är sorlet från städer med åror av ängarnas ögon
övergivet mitt ibland sjöarna
det hemskt svidande såret i väggarnas hölje
förtvivlan hos en gräsmatta alltför grön alltför naken
för att en synbild där ska uppnå fruktan
en järnstol ställd i dess öga
den levrade grönskan hos nyckeln till saligheten
manen på en annan häst en död kedja
det oförutsedda luftskeppet
en annan trollmakt hos lågans baksida
det är inte längre en blick som tecknar sanddynerna åt oss
enligt de långsamma och blanksläta havens princip
vesslan i skorstenen med törst efter blyblommorna
som växt upp i luftdraget
i kedjan av levande röster
på balkongerna av ruttna jöklar
de eviga dimmorna av mögel och mjölk
och bina - bina reder ut luftens trådar
rutorna flyter och fönstren rinner av denna vetets kropp
som rör sig under kupan
så finns också de vitglödgade klunkarna av alkohol
i imman från metrouppgångarna
älgens snedspråk har inte nått skogen
eller bänkarnas tänder mellan dörrarna som slår
så finns den mördande inuti mördaren
som lyser röntgen-genomskinlig
sömnen törnar mot skuggans pelare
skuggans grova knytnävar
bergkrönens oskuld
när elden slickar galningarnas Eufrat och pilarna av smaragd
kondorernas overkliga pladder
i gevärens flinta
frukternas värme
rösternas speglar en dag på vildsvinsjakt
i en dal nedsänkt i ett hungerns land
törsten sömnlösheten hos trädstammarnas altstämma
mossans brokad bland bergens spetsade öron
surret från läpparna som simmar över den från bergstopp
till bergstopp spända hinnan
varför håller jag inte i ovädret mina lagtima ting
väldiga riken av dagar och vindar som dreglar i ökennatten
varför äger jag inte fingersnön som pianot finpudrar med
korta rim
över glorian kring dynamons hjul - jag talar om ögon
jag tänker på en ny kraft på föremålens rörelse i ögonen
och upplivar bålets lågor - o torka
o majregn och tusen heta unga strupar
musklerna kommer dock för alltid att stuvas på gatan
och dörrarnas baksidor hos de älskade kvinnorna
som man bara kan ana sig till längst ut i blånaden
levande eller livlösa
och inte röra sig och inte skrika
när man kliver på ljuslågornas toppar
med skrattens mynt
än finns det sol över den morrhårsprydda kattnosen
och än kommer det att finnas sol i klänningarna och
i hårsvallet som väns på landet
vid stranden av en bäck vars klarhet ska byras i blod
medan lövverk och smak vänds i fördärv
- Tristan Tzara
tisdag 4 oktober 2016
Mandrom
tänk
den som inte var lat ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är flitig han har det bra
han går och är flitig varenda dag
den som inte var lat ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är flitig han har det bra
han går och är flitig varenda dag
men mandrom som är så jävla lat
jag får slita för jämt
för att få nån mat
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa
jag får slita för jämt
för att få nån mat
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa
tänk
den som inte var feg ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är modig han har det bra
han går och är modig varenda dag
den som inte var feg ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är modig han har det bra
han går och är modig varenda dag
men mandrom som är så jävla feg
jag får slita för jämt vilket satans kneg
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa
jag får slita för jämt vilket satans kneg
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa
tänk
den som inte var dum ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är klok han har det bra
han går och är klok varenda dag
den som inte var dum ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är klok han har det bra
han går och är klok varenda dag
men mandrom som är så jävla dum
jag får slita för jämt för att få någon hum
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög
dum som en planka ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa
jag får slita för jämt för att få någon hum
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög
dum som en planka ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
varför är allt en trasa
tänk
den som inte var ond ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är go han har det bra
han går och är go varenda dag
den som inte var ond ändå
då kunde man ändan ur vagnen få
för den som är go han har det bra
han går och är go varenda dag
men mandrom som är så jävla ond
jag får slita för jämt som en satans hund
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög
dum som en planka ond som en apa ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
jag får slita för jämt som en satans hund
jag får slita och släpa och gneta och gno
lat som en oxe feg som en dynghög
dum som en planka ond som en apa ack och ändå
varför är den gode dum
varför är den kloke ond
varför är allt en trasa säg
- Olle Adolphson (Almqvist)
Marzanna Bogumila Kielar 2 - Hon
Hon som är ett hus i mig med dubbel hud av glas.
Som lägger mig mot läpparna likt en frusen flod.
Slickar svett från stenarna.
Hons om har läppar som vitnat av anstormande kastbyar,
i ögonens stålljus, bort till horisonten.
Hon som har vargens päls tar livet av sina skadeskjutna
ungar, tittar på
hur jag kryper ner i vattnet -
det skarpa skinande havet slår mot stranden
och splitter av liv fastnar som skum på graniten;
minnet, denna bränning, bär inom sig lösa
ruiner: spillror, skärvor
stoft.
Molnen
ovan detta blod.
Himlen, som blir och förgår, flyter ut i den tomma, det frusna.
Hon som har mitt ansikte från före födelsen.
Hon som kväver syret.
Öppnar mig längs en söm som växer ihop,
skottar bort snön i mig - hon i vars dröm jag finns. Kniv utan fäste.
Andedräkten från lavinen som föder mig.
Hon. Är det.
Som lägger mig mot läpparna likt en frusen flod.
Slickar svett från stenarna.
Hons om har läppar som vitnat av anstormande kastbyar,
i ögonens stålljus, bort till horisonten.
Hon som har vargens päls tar livet av sina skadeskjutna
ungar, tittar på
hur jag kryper ner i vattnet -
det skarpa skinande havet slår mot stranden
och splitter av liv fastnar som skum på graniten;
minnet, denna bränning, bär inom sig lösa
ruiner: spillror, skärvor
stoft.
Molnen
ovan detta blod.
Himlen, som blir och förgår, flyter ut i den tomma, det frusna.
Hon som har mitt ansikte från före födelsen.
Hon som kväver syret.
Öppnar mig längs en söm som växer ihop,
skottar bort snön i mig - hon i vars dröm jag finns. Kniv utan fäste.
Andedräkten från lavinen som föder mig.
Hon. Är det.
måndag 3 oktober 2016
172
Visdomen hänvisar oss till barndomen: Nisi efficiamini sicut parvuli.
Nisi... "Om I icke... bliven såsom barn..." (Matt. 18:3)
- Blaise Pascal
Nisi... "Om I icke... bliven såsom barn..." (Matt. 18:3)
- Blaise Pascal
söndag 2 oktober 2016
Hatet (WS)
Titta bara vad styv han är,
vad bra han klara sig
i vårt sekel, han hatet.
Hur lätt han tar alla hinder.
En barnlek för honom - ett språng, ett hugg.
Han är inte alls som övriga känslor,
både äldre och yngre på samma gång.
Han alstrar själv orsakerna
som väcker honom till liv.
Sover han så är det aldrig den eviga sömnen.
Sömnlöshet get honom inte mindre ork, bara mer.
Religion eller inte -
bäst att ligga på knä i startgroparna.
Fosterland eller inte -
bäst att rusa iväg.
Först går det rätt bra för rättvisan också.
Sen springer han där ensam.
Hatet. Hatet.
Hans ansikte förvrids till en grimas
av kärleksfull extas.
Ack, dessa övriga känslor,
så orkeslösa, krassliga.
Sen när kan broderskapet
räkna på massans stöd?
Har medkänslan nånsin
kommit först i mål?
Och hur många villiga hänförs av tvivlet?
Det är bara han som hänför, för han vet.
Läraktig och duktig, ytters arbetsam.
Behöver vi nämna alla sånger han komponerat.
Alla historiesidor han har paginerat.
Alla folkmattor han har brett ut
på alla torg och idrottsarenor.
Låt oss hålla oss till sanningen:
han kan skapa skönhet.
Härligt är hans eldsken i den svarta natten.
Tjusiga krevaderna i den rosa gryningen.
Det är svårt att frånkänna ruinerna patos
och kolonnen som robust sticker upp
en sorts rättfram humor.
Han är kontrasternas mästare
mellan larmet och tystnaden,
mellan röda blodet och vita snön.
Men först och främst tröttnar han aldrig
på motivet med den prydlige bödeln
vid det besudlade offret.
Alltid redo för nya uppgifter.
Måste han vänta så väntar han.
Det sägs att han är blind. Blind?
Han har prickskyttens snabba blick
och ser oförskräckt framtiden an
- bara han.
- Wislawa Szymborska
vad bra han klara sig
i vårt sekel, han hatet.
Hur lätt han tar alla hinder.
En barnlek för honom - ett språng, ett hugg.
Han är inte alls som övriga känslor,
både äldre och yngre på samma gång.
Han alstrar själv orsakerna
som väcker honom till liv.
Sover han så är det aldrig den eviga sömnen.
Sömnlöshet get honom inte mindre ork, bara mer.
Religion eller inte -
bäst att ligga på knä i startgroparna.
Fosterland eller inte -
bäst att rusa iväg.
Först går det rätt bra för rättvisan också.
Sen springer han där ensam.
Hatet. Hatet.
Hans ansikte förvrids till en grimas
av kärleksfull extas.
Ack, dessa övriga känslor,
så orkeslösa, krassliga.
Sen när kan broderskapet
räkna på massans stöd?
Har medkänslan nånsin
kommit först i mål?
Och hur många villiga hänförs av tvivlet?
Det är bara han som hänför, för han vet.
Läraktig och duktig, ytters arbetsam.
Behöver vi nämna alla sånger han komponerat.
Alla historiesidor han har paginerat.
Alla folkmattor han har brett ut
på alla torg och idrottsarenor.
Låt oss hålla oss till sanningen:
han kan skapa skönhet.
Härligt är hans eldsken i den svarta natten.
Tjusiga krevaderna i den rosa gryningen.
Det är svårt att frånkänna ruinerna patos
och kolonnen som robust sticker upp
en sorts rättfram humor.
Han är kontrasternas mästare
mellan larmet och tystnaden,
mellan röda blodet och vita snön.
Men först och främst tröttnar han aldrig
på motivet med den prydlige bödeln
vid det besudlade offret.
Alltid redo för nya uppgifter.
Måste han vänta så väntar han.
Det sägs att han är blind. Blind?
Han har prickskyttens snabba blick
och ser oförskräckt framtiden an
- bara han.
- Wislawa Szymborska
onsdag 28 september 2016
Marta Podgórnik 2 - Ny browser
gungor eller gnisslande karuseller
god drink till vettigt pris
ta rishögen ända fram till porten
promenera sen skrattande ljus
vin på bänken eller cigaretter
billig kjol stund på solariet
oväntat oönskat besök
tupplur efter lunch med snapsar
kall dusch i främmande badrum
samtal som ingen kommer ihåg
hasselkvistar aska på lakanen
avbrutet samtal ogiltigt dokument
raring det var inte heller min plan
nattapotek nattklubb ballad som
slutar lyckligt i discoversion
god drink till vettigt pris
ta rishögen ända fram till porten
promenera sen skrattande ljus
vin på bänken eller cigaretter
billig kjol stund på solariet
oväntat oönskat besök
tupplur efter lunch med snapsar
kall dusch i främmande badrum
samtal som ingen kommer ihåg
hasselkvistar aska på lakanen
avbrutet samtal ogiltigt dokument
raring det var inte heller min plan
nattapotek nattklubb ballad som
slutar lyckligt i discoversion
162
Människans natur är alltigenom natur, omne aminal.
Det finns inte en reaktion som inte är naturlig. Det finns ingenting naturligt som vi inte låter gå förlorat.
omne... "Vart djur älskar sin like..." (Pred. 13:19)
- Blaise Pascal
Det finns inte en reaktion som inte är naturlig. Det finns ingenting naturligt som vi inte låter gå förlorat.
omne... "Vart djur älskar sin like..." (Pred. 13:19)
- Blaise Pascal
söndag 25 september 2016
svensken ogillar
bröd
människor som festar i grupp med människor de inte känner/inbjudna
nedskräpning
att ha öppet
artiga samtal (artighet kan utövas i tystnad)
omuttergalna
snålhet
generositet
asymetri
galopp
uppfostring
tidsoptimister
pungar
bögar
blondering
den som inte dansar, samma
den som talar om tro
att avbryta den ständige talaren
den som viskar
jeppe på berget
sjömänn
mohammed
kristus
pyromaner
badvakter
halmstad
vargar
laktosintoleranta
i Sverige är frågan fri
och vi säger oftast absolut
människor som festar i grupp med människor de inte känner/inbjudna
nedskräpning
att ha öppet
artiga samtal (artighet kan utövas i tystnad)
omuttergalna
snålhet
generositet
asymetri
galopp
uppfostring
tidsoptimister
pungar
bögar
blondering
den som inte dansar, samma
den som talar om tro
att avbryta den ständige talaren
den som viskar
jeppe på berget
sjömänn
mohammed
kristus
pyromaner
badvakter
halmstad
vargar
laktosintoleranta
i Sverige är frågan fri
och vi säger oftast absolut
fredag 23 september 2016
VARG - savage street poetry
Shininkagemusha
Spegel spegel på väggen där
eller En hälsning till Ricky Rodriguez
Kalla mig gärna blodtörstig
om du vill
Kalla mig gärna hämndlysten
om du vill
Kalla mig mordisk, rå, farlig, våldsam
Om du vill
Skillnaden mellan mig och Ricky Rodriguez
-eller, för att vara noga;
skillnaden mellan mina handlingar och hans är
motivationsnivån
och, kanske färre ärr i empatin
Jag har tänkt onda tankar
varit nära handlingar jag
säkert skulle ångra
gjort saker jag faktiskt ångrar
men det står jag för
Jag har lärt mig hat
Jag har lärt mig rädsla
Jag har lärt mig att ibland
är det bäst att slå först
Jag har lärt mig att fly fort
ha upp garden, lyfta skölden
när det känns
Och jag har lärt mig att jag inte är ensam
Jag har lärt mig att värme finns att få
(utan att det bränns)
Jag har lärt mig att ibland är det bättre att inte slå alls
att ibland är smärta en del av livet
och jag har lärt mig att jag inte dör av att det gör ont
och visst sitter vissa läxor bättre
visst glöms vissa läxor lättare bort
Och jag saknar dig Ricky, fast vi aldrig har träffats
Jag hade gärna tagit en öl med dig
stått på barrikaden bredvid dig
kanske till och med laddat din pistol
och du kanske skulle ha laddat min
men Ricky?
Jag hoppas att det skulle varit sena nätter med
katharsisdikter och erkännande av svärtan
så den inte stannar kvar
gråt och kramar och efteråt en skön renhet
För även om min barndom inte var din
så känns det som jag känner igen mig
men du dog
jag lever
Och ni kan kalla mig vad ni vill
Ni kan kalla mig vad du vill
bara ni lyssnar
lyssnar, läser
och förstår
- Ulf Hasselbäck ur diktsamlingen VARG - savage street poetry
tisdag 20 september 2016
Synen (PE)
till Benjamin Péret
Vid den tidpunkt då de första symtomen på sinnets änkestånd
visar sig
Kan man se en neger ständigt samme neger
Utmanande hissa en röd slips
På en mycket trafikerad gata
Han är ständigt klädd i samma gulbruna hatt
Hans ansikte är elakheten själv han ser ingen
Och ingen ser honom
Jag älskar inte vägar inte heller berg och skogar
Jag står likgiltig inför broarna
Deras valvbågar är inga ögon för mig jag vandrar inte över
några ögonbryn
Jag går i kvarter där det är fullt med kvinnor
Och då intresserar jag mig bara för kvinnorna
Negern likaså ty när ledan och tröttheten
Tar herraväldet och gör mig likgiltig för mina begär
Och för mig själv
Då möter jag honom alltid
Jag är likgiltig han är elak
Hans slips kunde vara av smidesjärn målat med mönja
En falsksmidets eld
Men är han där av elakhet
Lägger jag märke till honom bara av sysslolöshet
Ett påtagligt behov att ingenting se driver skuggorna
Men kvällen lämnar raglande sitt näste
Vad är det för signal dessa nödsignaler dessa stormklockor
Man förvånas en sista gång
Kvinnorna tar av sig sina linnen av ljus när de går
Från mål till mål ett enda mål och ingen förblir
När vi inte finns där mer blir ljuset ensamt
Den karmosinröda vinden har vrår av jade
Och av jaspis om ögat inte tillåter pärlemor
Munnen är blodets mun
Flädern sträcker fram halsen för knivens mjölk
En flinta har skrämt den stormiga natten
Den barnsliga risken får djärvheten att snava
Hos stenen på stubbåkern hos fåglarna på takteglet
Det går vind i skörden i brösten
Lek med den nattliga andhämtningens frömjöl
Slipat av vindarnas godtycke leker vattnet nedstänkt
Dagens prakt tänds i vågornas krön
Och i sitt svarta snörliv förför en död
Tordyvlarna i gräset och de förtorkade grenarna
Mitt ibland alla dessa som passerar förbi
- Paul Eluard
Vid den tidpunkt då de första symtomen på sinnets änkestånd
visar sig
Kan man se en neger ständigt samme neger
Utmanande hissa en röd slips
På en mycket trafikerad gata
Han är ständigt klädd i samma gulbruna hatt
Hans ansikte är elakheten själv han ser ingen
Och ingen ser honom
Jag älskar inte vägar inte heller berg och skogar
Jag står likgiltig inför broarna
Deras valvbågar är inga ögon för mig jag vandrar inte över
några ögonbryn
Jag går i kvarter där det är fullt med kvinnor
Och då intresserar jag mig bara för kvinnorna
Negern likaså ty när ledan och tröttheten
Tar herraväldet och gör mig likgiltig för mina begär
Och för mig själv
Då möter jag honom alltid
Jag är likgiltig han är elak
Hans slips kunde vara av smidesjärn målat med mönja
En falsksmidets eld
Men är han där av elakhet
Lägger jag märke till honom bara av sysslolöshet
Ett påtagligt behov att ingenting se driver skuggorna
Men kvällen lämnar raglande sitt näste
Vad är det för signal dessa nödsignaler dessa stormklockor
Man förvånas en sista gång
Kvinnorna tar av sig sina linnen av ljus när de går
Från mål till mål ett enda mål och ingen förblir
När vi inte finns där mer blir ljuset ensamt
Den karmosinröda vinden har vrår av jade
Och av jaspis om ögat inte tillåter pärlemor
Munnen är blodets mun
Flädern sträcker fram halsen för knivens mjölk
En flinta har skrämt den stormiga natten
Den barnsliga risken får djärvheten att snava
Hos stenen på stubbåkern hos fåglarna på takteglet
Det går vind i skörden i brösten
Lek med den nattliga andhämtningens frömjöl
Slipat av vindarnas godtycke leker vattnet nedstänkt
Dagens prakt tänds i vågornas krön
Och i sitt svarta snörliv förför en död
Tordyvlarna i gräset och de förtorkade grenarna
Mitt ibland alla dessa som passerar förbi
- Paul Eluard
söndag 18 september 2016
Seven cups of tea
碗喉吻润， 碗破孤闷。
yī wǎn hóu wěn rùn, èr wǎn pò gūmèn
三碗搜枯肠， 惟有文字五千卷。
sān wǎn sōu kūcháng, wéi yǒu wénzì wǔqiān juàn
四碗发轻汗， 平生不平事，尽向毛孔散。
sì wǎn fā qīng hàn, píngshēng bùpíng shì, jìn xiàng máokǒng sàn
五碗肌骨清， 六碗通仙灵。
wǔ wǎn jī gǔ qīng, liù wǎn tōng xiān líng
七碗吃不得也， 唯觉两腋习习清风生。
qī wǎn chī bùdé yě, wéi jué liǎng yè xíxí qīngfēng shēng
The first bowl moistens my lips and throat;
The second bowl breaks my loneliness;
The third bowl searches my barren entrails but to find
Therein some five thousand scrolls;
The fourth bowl raises a slight perspiration
And all life’s inequities pass out through my pores;
The fifth bowl purifies my flesh and bones;
The sixth bowl calls me to the immortals.
The seventh bowl could not be drunk,
only the breath of the cool wind raises in my sleeves.
- Lu Tong
lördag 17 september 2016
Return the gayze
Promise me that I will matter if I don’t shave.
Promise me that I will matter if I don’t wear a dress.
Promise me that I will matter if I don’t wear makeup.
Promise me that I will matter if I am not fabulous.
Promise me that I will matter if I am not visible.
Promise me that I will matter if I am ugly.
Promise me that I will matter if I’m not articulate.
Promise me that I don’t have to have been “born this way”
Promise me that I don’t have to always have known
Promise that I don’t have to modify my body to matter.
Promise me that you will not assume what it was like for me to grow up.
Promise me that you will not repost all of the articles about how we shouldn’t assume gender (and then still do it).
Promise me that you won’t call me by my pronouns and then treat me by my body.
Promise me that I don’t have to perform white femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform cis femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform upper class femininity to matter.
Promise me that you see the femme in my hairy body.
Promise that you see the femme in my brown body.
Promise that you see the femme in my messy, uncouth, dirty, scarred body.
Promise that you understand that my gender is not just a hobby or a politic.
Promise me that you understand that I wasn’t just assigned male at birth, I am assigned male every day I walk outside the house.
Promise me this is a form of street harassment.
Promise me this is a form of gender violence.
Promise me that you’ll say something when they call me ‘he.’
Promise me that you understand that I am hurt.
Promise me that you understand that I am scared.
Promise me that you understand that sometimes I prioritize my safety over your binary.
Promise me that you will allow me to narrate the story of my body.
Promise me that you won’t love me like a man, kiss me like a man, fuck me like a man.
Promise me you won’t forget that when you bring me home.Promise me you won’t forget that when you tell your friends about me.
Promise me you won’t forget that when you’re horny.
Promise me that they will not look back on my life and call this a phase.
Promise me that you believe me when I tell you this not a phase.
Promise that I will matter when I am too tired to prove my gender to you.
Promise me that I will matter if I don’t wear a dress.
Promise me that I will matter if I don’t wear makeup.
Promise me that I will matter if I am not fabulous.
Promise me that I will matter if I am not visible.
Promise me that I will matter if I am ugly.
Promise me that I will matter if I’m not articulate.
Promise me that I don’t have to have been “born this way”
Promise me that I don’t have to always have known
Promise that I don’t have to modify my body to matter.
Promise me that you will not assume what it was like for me to grow up.
Promise me that you will not repost all of the articles about how we shouldn’t assume gender (and then still do it).
Promise me that you won’t call me by my pronouns and then treat me by my body.
Promise me that I don’t have to perform white femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform cis femininity to matter.
Promise me that I don’t have to perform upper class femininity to matter.
Promise me that you see the femme in my hairy body.
Promise that you see the femme in my brown body.
Promise that you see the femme in my messy, uncouth, dirty, scarred body.
Promise that you understand that my gender is not just a hobby or a politic.
Promise me that you understand that I wasn’t just assigned male at birth, I am assigned male every day I walk outside the house.
Promise me this is a form of street harassment.
Promise me this is a form of gender violence.
Promise me that you’ll say something when they call me ‘he.’
Promise me that you understand that I am hurt.
Promise me that you understand that I am scared.
Promise me that you understand that sometimes I prioritize my safety over your binary.
Promise me that you will allow me to narrate the story of my body.
Promise me that you won’t love me like a man, kiss me like a man, fuck me like a man.
Promise me you won’t forget that when you bring me home.Promise me you won’t forget that when you tell your friends about me.
Promise me you won’t forget that when you’re horny.
Promise me that they will not look back on my life and call this a phase.
Promise me that you believe me when I tell you this not a phase.
Promise that I will matter when I am too tired to prove my gender to you.
(Or don’t.
I’m used to it.)
I’m used to it.)
fredag 16 september 2016
Krystyna Miłobędzka 2
inskrivet i dopbeviset, uppskriven på elevlistan,
tillskriven borstar och tvättmaskin, struken, utskriven (varifrån?)
dotter mamma hustru, söndagsförfattarinna, mun efter bokstaven,
bokstav efter munnen
(antecknar hon på använda manusblad och på bak-
sidan av gasräkningen, hon tror inte att det räcker längre än
framsidan, men hon skulle äntligen vilja läsa nåt sant
om sig själv)
tillskriven borstar och tvättmaskin, struken, utskriven (varifrån?)
dotter mamma hustru, söndagsförfattarinna, mun efter bokstaven,
bokstav efter munnen
(antecknar hon på använda manusblad och på bak-
sidan av gasräkningen, hon tror inte att det räcker längre än
framsidan, men hon skulle äntligen vilja läsa nåt sant
om sig själv)
156
Tankar. - In omnibus requiem quaesivi. Om vår lott verkligen vore lycka, så vore det inte nödvändigt att avstå från att tänka på den för att vi skulle känna lycka.
In omnibus ... "I allt har jag sökt ro" (Pred. 14:11)
- Blaise Pascal
In omnibus ... "I allt har jag sökt ro" (Pred. 14:11)
- Blaise Pascal
söndag 4 september 2016
Ridå ridå
På årstidernas ambulerande teatrar spelade man mitt liv
inför mina visslingar
I förgrunden hade man ordnat med en fångcell där jag
kunde vissla
Med händerna mot gallret såg jag mot bakgrunden av
mörk grönska
Hjältinnan naken till midjan
Hon som tog sitt liv i början av första akten
Stycket fortsatte helt oförklarligt i takkronan
Scenen höljdes så småningom av dimma
Och jag grät ibland
Jag slog sönder vattenkrukan man givit mig och många
fjärilar flög upp ur den
De fladdrade vilt upp mot ljuskronan
Under förevändningen av ett mellanspel envisades man att
utföra ännu en balett av mina tankar
Jag försökte då att öppna pulsådrorna med några klumpar
mörk jord
Men det var landskap jag gått vilse i
Omöjligt att finna den röda tråden för dess färder
Jag var skild från allt genom solens bröd
En av rollerna gick omkring i salongen den enda som rörde
sig smidigt
Och han bar en mask med mina anletsdrag
På det avskyvärdaste tog han parti för den oskyldiga och
för skurken
Ryktet menade att allt varit arrangerat som maj juni juli
augusti
Plötsligt djupnade grottan
I de ändlösa korridorerna irrade blombuketter i handhöjd
Det var knappt jag vågade glänta på min dörr
Alltför mycket frihet beviljades mig med ens
Frihet att fly med sängen som släde
Frihet att återkalla till livet de varelser jag saknade
Stolarna av lättmetall flockades kring en glasskiosk
Över vilken en ridå av dagg gick upp med fransar av blod
som blivit grönt
Frihet att jaga undan de verkliga företeelserna
Källarvåningen var fantastisk med en vit mur där min siluett
framträdde med eldpunkter och var genomborrad i
hjärtat av en kula
- André Breton
inför mina visslingar
I förgrunden hade man ordnat med en fångcell där jag
kunde vissla
Med händerna mot gallret såg jag mot bakgrunden av
mörk grönska
Hjältinnan naken till midjan
Hon som tog sitt liv i början av första akten
Stycket fortsatte helt oförklarligt i takkronan
Scenen höljdes så småningom av dimma
Och jag grät ibland
Jag slog sönder vattenkrukan man givit mig och många
fjärilar flög upp ur den
De fladdrade vilt upp mot ljuskronan
Under förevändningen av ett mellanspel envisades man att
utföra ännu en balett av mina tankar
Jag försökte då att öppna pulsådrorna med några klumpar
mörk jord
Men det var landskap jag gått vilse i
Omöjligt att finna den röda tråden för dess färder
Jag var skild från allt genom solens bröd
En av rollerna gick omkring i salongen den enda som rörde
sig smidigt
Och han bar en mask med mina anletsdrag
På det avskyvärdaste tog han parti för den oskyldiga och
för skurken
Ryktet menade att allt varit arrangerat som maj juni juli
augusti
Plötsligt djupnade grottan
I de ändlösa korridorerna irrade blombuketter i handhöjd
Det var knappt jag vågade glänta på min dörr
Alltför mycket frihet beviljades mig med ens
Frihet att fly med sängen som släde
Frihet att återkalla till livet de varelser jag saknade
Stolarna av lättmetall flockades kring en glasskiosk
Över vilken en ridå av dagg gick upp med fransar av blod
som blivit grönt
Frihet att jaga undan de verkliga företeelserna
Källarvåningen var fantastisk med en vit mur där min siluett
framträdde med eldpunkter och var genomborrad i
hjärtat av en kula
- André Breton
måndag 29 augusti 2016
Julia Hartwig - Allt det där
När jag tänker på alla böcker jag läst
på febrar som bränt mig
på iskalla vindar som kylt mig
på gator jag trampat
på broar där jag blivit stående
Av detta återstår det nedtecknade
resten har spillts och slängts på den plats
dit minnet skulle återvända om det kunde
om så bara till de hotellrum
som inte längre hyrs ut
eller till den där gatan i New York
där remmen på min sandal gick av
på febrar som bränt mig
på iskalla vindar som kylt mig
på gator jag trampat
på broar där jag blivit stående
Av detta återstår det nedtecknade
resten har spillts och slängts på den plats
dit minnet skulle återvända om det kunde
om så bara till de hotellrum
som inte längre hyrs ut
eller till den där gatan i New York
där remmen på min sandal gick av
151
Unusquisque sibi Deum fingit. Avsmaken.
Unusquisque... "Var och en gör sig en egen Gud" (Vishetens bok, 15)
- Blaise Pascal
Unusquisque... "Var och en gör sig en egen Gud" (Vishetens bok, 15)
- Blaise Pascal
torsdag 25 augusti 2016
Marta Grundwald - Feux D´Artifice
Om man nu ska lida
borde man åtminstone vara smal
punken ökar tempot om morgonen
bränslepåfyllning
- alltför hett te
allt man inte hann med i natt
för att det kändes bättre att somna under täcket
med kroppens alltför hårda puls
allt det kryper fram ur spegelramen
men det skiter jag i
letar fortfarande i lådan efter
den kyliga bitchmasken
men den har inte torkat sen igår
skit samma
jag går med blottat ansikte
bussens första blickar
ger mig dagens anletsdrag
borde man åtminstone vara smal
punken ökar tempot om morgonen
bränslepåfyllning
- alltför hett te
allt man inte hann med i natt
för att det kändes bättre att somna under täcket
med kroppens alltför hårda puls
allt det kryper fram ur spegelramen
men det skiter jag i
letar fortfarande i lådan efter
den kyliga bitchmasken
men den har inte torkat sen igår
skit samma
jag går med blottat ansikte
bussens första blickar
ger mig dagens anletsdrag
140
Ne si terrerentur et non docerentur, improba quasi dominatio vide-retur. Augustinus, Ep. 48 eller 49, fjärde delen; Contra mendacium ad Consentium.
Ne si... "Om man (mot kättare) använde terror istället för upplysning, skulle det smaka tyranni"
- Blaise Pascal
Ne si... "Om man (mot kättare) använde terror istället för upplysning, skulle det smaka tyranni"
- Blaise Pascal
fredag 19 augusti 2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)