torsdag 2 april 2015

Mallorca

Jag tillbringade sommaren på Mallorca, närmare bestämt i Deya, i närheten av det kloster där George Sand och Chopin bodde. Tidigt på morgonen brukade vi rida på åsnor nedför den slingrande och branta vägen längs bergsluttningen ned till havet. Det var ungefär en timmes långsam ritt längst röda jordstigar förbi grå klipp block och genom silverne olivdungar ned till fiskebyarna, där husen bestod av små hyddor som lutade mot bergssidan.
Varje dag red jag ned till viken, där vågorna rullade in i en liten rund bukt och där vattnet var så genomskinligt att man kunde dyka till havsbottnen och se koraller och ovanliga växter. Fiskarna berättade en pittoresk historia om den här platsen. Mallorcas kvinnor var mycket otillgängliga, puritanska och religiösa. När de badade hade de baddräkter med långa kjolar och gamla avlagda strumpor. De flesta ägnade sig aldrig åt bad och simning, utan lämnade sådant åt skamlösa europeiska kvinnor som tillbringade somrarna på ön. Också fiskarna fördöme de moderna baddräkterna och européernas otuktiga beteende. De hyste lika stort ogillande för de nattliga badfester som amerikanerna införde.
En kväll för några år sedan  vandrade en artonårig fiskardotter längs havsstranden. Hon hoppade från sten till sten, och hennes vita klänning fladdrade kring kroppen. Hon gick och fantiserade och såg på månglittret i vattnet medan vattnet smekte hennes fötter. Hon rundade en klippudde och kom till en liten vik där någon simmade i vattnet. Hon kunde bara se ett huvud som rörde sig och då och då en arm. Så hörde hon en röst som ropade: "Kom i och ta en simtur. Det är så skönt." Rösten talade spanska men med utländsk brytning. "Hallå, Maria", ropade den, och hon förstod att den ropande kände igen henne. Det måste vara en av de där unga amerikanska kvinnorna som brukade bada här på dagarna.
"Vem är det?" ropade hon.
"Det är Evelyn", svarade rösten, "kom i och bada med mig!"
Det var mycket frestande. Bara att ta av sig klänningen och gå i med linnet på. Hon såg sig omkring. Det fanns inte en människa inom synhåll. Havet låg lugnt och glittrande i månljuset. För första gången förstod Maria européernas förtjusning i nattliga simturer. Hon tog av sig klänningen. Hennes hår var långt och mörkt. Hyn var blek och de en aning sneda ögonen gröna som havet. Hon hade en vacker kropp med höga bröst och långa ben, en verklig skönhet. Dessutom kunde hon simma bättre än någon annan kvinna på ön. Hon gled ner i vattnet och simmade med långa nätta tag mot Evelyn.
Evelyn simmade mot henne under vattnet och grep tag i hennes ben. De lekte med varandra och tumlade om. Halvmörkret och badmössan gjorde de svårt att urskilja amerikanskans ansikte klart. Kvinnor från andra sidan Atlanten hade röster som pojkar.
Evelyn brottades med Maria och tog livtag på henne under vattnet. De steg till ytan för att hämta luft och skratta, och de simmade lekfullt runt varandra. Marias linne flöt upp runt axlarna och hindrade hennes rörelser. Till slut tappade hon det helt och hållet och simmade vidare naken. Evelyn dök och simmade mellan hennes ben i deras lekfulla brottning.
Nu var det Evelyn som särade benen så att Maria kunde dyka mellan dem och komma upp på andra sidan. Hon lade sig att flyta och lät sin väninna simma under hennes böjda rygg.
Maria såg att hon också var naken. Så kände hon plötsligt att Evelyn omfamnade henne bakifrån och tryckte hela sin kropp mot hennes. Vattnet var ljummet och så salt att de flöt utan anstränging.
"Du är vacker, Maria", sade den mörka rösten och Evelyn höll fortfarande armarna runt henne. Maria ville flyta iväg, men hon hölls kvar av den sköna värmen i vattnet och väninnans beröring. Hon lät sig hållas kvar. Hon kunde inte känna den andras bröst, men hon visste att många av de unga amerikanskorna hon sett inte hade några yppiga former. Hennes kropp kändes plötsligt matt och hon ville sluta ögonen.
Det hon plötsligt kände mellan sina ben var inte en hand utan något annat, något så oväntat och hemskt att hon skrek. Det var alls inte Evelyn hon var tillsammans med, utan en ung man, Evelyns yngre bror, och han hade låtit sin erigerade penis glida in mellan hennes ben. Hon skrek, men det var ingen som hörde henne, och skriket vr bara något hon lärts att ta till i en sådan situation. I själva verket kändes hans omfamning så varm och skön och smeksam som själva havsvattnet.
Vattnet och hans händer och penis konspirerade för att väcka hennes kropp. Hon försökte att simma undan, men pojken simmade under hennes kropp, smekte henne, grep om hennes ben och tryckte sig på nytt intill henne bakifrån.
De brottades i vattnet , men hon blev bara mer upphetsad av varje rörelse och mer medveten om hans kropp mot hennes och hans händer mot sin hud. Hennes bröst flöt som två näckrosor i vattnet, och han kysste dem. Eftersom de var i ständig rörelse kunde han inte ta henne på riktigt, men hans penis kom åt henne gång på gång och rörde vid den känsligaste delen av hennes sköte. Maria förlorade alltmer av sin styrka att kämpa emot. Hon sam mot stranden och han följde efter.
De föll tillsammans ned på sanden. Vågorna smekte dem där de låg nakna och flämtande. Så tog pojken henne i besittning medan vågorna sköljde över dem och spolade bort hennes jungfrudomsblod.
Från och med den dagen träffades de bara vid samma tid på kvällen. Han tog henne i vattnet där de låg och vaggade och flöt. Deras kroppars våglika rörelser medan de njöt av varandra smälte samman med havets egen rörelse. Till sist fick de fotfäste på en klippa och stod tätt tillsammans, skakande i orgasmen medan vågorna hela tiden smekte dem.
Var natt när jag gick ned till stranden tyckte jag att jag kunde se dem där de simmade tillsammans och älskade.

- Nin
Georgia O'Keeffe

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar