från trapets till
till tapets i den plötsliga tyst
tystnaden efter trumviveln, tvärs
tvärs genom den häpna luften, snabbare än
än kroppens tyngd, nej inte nu
nu heller hann en falla.
Ensam. Ännu mindre än ensam,
mindre, ty han är vanför, lider brist
brist på vingar, en brist så svår,
en brist som tvingar honom
att skamligt sväva fram på en obefjädrar,
ja helt naken vakenhet.
Med mödosam lätthet,
idogaste vighet,
beräknande inspiration. Ser du
hur han lurar på språnget, vet du
hur han konspirerar från topp till tå
mot sådana som han. Vet du, ser du
hur slugt han trär sig genom sin förra skepnad och
för att i flykten ta tag i den gungande världen
ur sig själv drar fram ett par nyfödda armar -
skönhet över allting annat i den här
här i den enda, redan förrunna, sekunden
- Wislawa Szymborska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar