i spåren efter stegen som hon uppfinner
fäster sig den hårbevuxna kullen med möda
en svart törst där det inte längre finns plats
och som inte kan finna sig till rätta bland andra spår
och inte längre kan vila vid sångernas brunn
en ångest bryter lövverket
som vid sällsynta uppehåll under en natt för blinda
gräver upp dess fransar
och på den rätta sidan osynlig vid min sida
vandrar en annan skälvning över ögonstenarna
från dina händer fulla av möjligheter
fulla av världar som stiger inom mig
slagna i minnets bojor
vid en kvävd stämma
i den ena eller andra natten
utan att le åt ett liv där det omöjliga slocknar
- Tristan Tzara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar