Reseelegi

Allt är mitt, men inget äger jag,
inget äger minnet,
dock mitt så länge som jag tittar.

Innan de ens blir minnen tappar
gudinnorna huvudena.

Av staden Samokov bara regn,
inget annat än regn.

Paris från Louvren och till nageln
som genom en hinna.

Av boulevarden Saint-Martin finnes trappan
upp till minnesluckan.

Inte mer än halvannan bro
i broarnas Leningrad.

Stackars Uppsala
med skärvan av en stor katedral.

Den arme dansaren i Sofia,
en kropp utan ansikte.

Först bara hans ansikte utan ögon,
sedan bara hans ögon utan pupiller,
sedan bara pupillerna på en katt.

Den kaukasiska örnen svävar,
över en rekonstruerad ravin,
i solens kattguld,
mot oäkta stenar.

Allt är mitt, men inget äger jag,
inget äger minnet,
dock mitt så länge som jag tittar.

Outtömliga, oomfattliga,
men särskilda in i minsta fiber,
sandkorn, vattendroppe -
landskap.

Inte ett grässtrå får jag ha kvar
fullt synligt.

Både hälsning och farväl
i en och samma blick.

För både överflöd och brist
en enda vridning på halsen.

-Wislawa Szymborska