Bussen, nokiornas
lila ljus lyser upp väskorna.
De mörka drömmer finstilt och ytligt,
glider medvetslöst omkring i etern.
På natten ler de åt satelliten
som tar så snygga bilder av dem.
Där finns en farfar som doftar malkulor
och en son som ville sätta igång honom.
I sömnen håller du min hand en stund.
Klockan är fem: i ögonvrårna loggar världen in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar