Dryckesbollen

Bollen är en rund dryckesskål med indragen mynning och vanligen med en kragformig uppstående kant. I äldre exemplar böjer sig mynningen först inåt och rätar därefter upp sig till lodrät kant, medan kanten böjer sig enbart inåt på yngre bollar. Bollen är känd som dryckeskärl sedan vikingatiden. En ordinär bolle kan rymma några liter dryck. I Norge var bollen under flera hundra år ett mycket vanligt samdrickningskärl, ofta rikligt dekorerat. Säkert under norsk påverkan blev bollen särskilt vanlig i Bohuslän och Dalsland. Under 1800-talet dekorerades bollarna från Bohuslän ofta med en rosmålning, årtal och initialer. Dess dekorerade bollar var vanligen mindre i storlek. Två bollar med titthål finns bevarade på kulturlagret i Vänersborg (se motsvarande uppgift om snibbskålar med titthål).

Den vanliga bollen svarvades med all säkerhet av sjuhäradssvarvarna men har inte blivit något typisk produkt för dem. Det går inte att med ledning av modell eller dekor skilja bollarna geografiskt åt med undantag av de dekorerade bollarna från Bohuslän.

Västgötabollen är en bolle försedd med två öron. Den har mindre diameter än den vanliga dryckesbollen men är samtidigt något högre. Volymen är något mindre och rymmer i allmänhet upp till två liter dryck. Den användes vid högtidlig samdrickning med hembryggt öl, som till exempel vid bröllop. Då utbringades många skålar. En av dessa var när brudens far hälsade alla gäster välkomna och han kunde avsluta sina välkomstord ungefär så här, -ingen som vill vara min vän får försöka lämna bröllopsgården före lördag-, och bröllopet inleddes på en tisdag.

Västgötabollen förekommer även i mindre storlekar, den minsta modellen rymmer endast två till tre deciliter dryck. En förklaring till den minsta storleken finns från en notering 1873 Nordiska museets huvudliggare om en liten västgötabolle fån Abilds socken i Halland. -Ur denna hafva fruntimren förtärt denna samma dryck, kärlens olika storlek bevisar ju kvinnans måttlighet ävfen i fordna tider-.

De äldsta västgötabollarna är daterade i slutet av 1600-talet. De var i allmänhet rödmålade och dekorerade med streckmålning av samma typ som sjuhäradssvarvarna använde på snibbskålar. Men det finns också exempel, avseende den mindre typen av västgötabolle, på en blomdekor i guld på skålens botten i samma manér som på snibbskålar av vadstenatyp.

I mitten av 1700-talet introducerades en grupp västgötabollar med något avvikande utseende. Underdelen av västgötabollen är inte buktad utåt som den ordinära bolleformen utan buktad inåt tills den når sin största diameter vid en kant intill öronen, därefter buktar den tillbaka inåt till mynningen. Nu hade man slutat rödfärga bollarna. De mönsterdekorerades, som det uppfattas, direkt på träytan, men kan först ha grundmålats med en mager limfärg. 

Ett streckmålat mönster tecknades ofta i form av en löpande hunddekor tillsammans med röda och svarta fyllda cirklar och breda röda streck. Det dekorerades även invändigt med svart färg och röda cirklar och är ofta daterade intill det ena örat. Årtalsdateringarna varierar mellan 1750 och 1790. Allra sist fernissades bollarna. Träslaget i västgötabollen är ofta ask, men även rödbok förekommer.

Forskaren och kulturhistorikern Gunnar Olof Hyltén-Cavallius skriver i Wärend och Wirdarne från 1868 om öl-bullar med två utstående öron och nämner att de omtalas i domböckerna under namn av röda Marbo-bullar. Det vill säga bollar från Marks härad i Sjuhäradsbygden. 

Västgötabollen är en typisk produkt från sjuhäradssvarvarna även om det också fanns en tillverkning av dessa på andra håll. Förekomsten av den mindre västgötabollen i Östergötland pekar på en tillverkning även i Vadstena.

- Svening Svenningson