på gula post-it lappar med självhäftande kant
skriver jag en minusdikt
för engångsbruk
den försvinner rentav ur min åsyn
som en fjäder
som plötsligt inte hänger med sin fågel
förgäves bemödar du dig alltså lilla mus
att komma in i mitt synfält
då du gång på gång sticker huvudet ur hålet
och kastar blickar runt omkring
du försöker tvinga på dig min dikt
som om den var ett skottsäkert pansar
i stånd att hoppa in i otiden i en blixtrande stund
som inbillar sig att det är det perfekta sättet
samtidigt har trädgårdslandet redan av gammal vana
blivit en rastplats för många av mina dikter
men blir nu med deras förkolnade rester mer lyrisk
den mullvad
som till sina mörka dödsnejder
släpar en myra bedövad av rimdimman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar