Askarna svarvades nästan alltid i rödbok. Eftersom råvaran var färskt virke var det viktigt att lock och botten krympte likartat. Därför svarvades dessa i samma ämne.
Ask modell A
Modell A är den äldsta modellen, från början helt cylindrisk i sin form med ett platt eller något välvt lock. Under 1700-talet blev lockets kant ofta svagt rundat, något utbyggt över botten. Storleken varierade, den minsta asken som registrerats är 6 cm i diameter och den största är 35 cm i diameter. De riktigt stora askarna svarvades i ek. De allra minsta och de största askarna är är ovanliga.
Svarvar träask modell A.
Mestadels svarvades denna modell med en diameter på 10-15 cm. Då kallas de vanligen för smöraskar. Storleksförhållandet mellan höjd och diameter är oftast i förhållandet 1:2. Den äldsta daterade asken i undersökningen är från år 1600. Modell A blev seglivad, den tillverkades in på 1800-talet.
De flesta askarna av modell A såldes omålade. De odekorerade askarna blev efter försäljning i många fall dekorerade av lokala bygdekonstnärer någonstans i Sverige eller i Norge. Därför finns askar som är svarvade i Sjuhäradsbygden bevarade med dekorer som är typiska för andra bygder i Skandinavien. Det var inte alltid som utsmyckningen blev av i anslutning till inköpstillfället, det kunde ske upp till femtio år senare. Uppstod det ett behov av exempelvis en målad och dekorerad friargåva kunde man ta till vad som fanns. Då kom den omålade asken, som inte användes, väl till pass att dekorera med en vacker målning med årtal och initialer.
När skålknallarna/svarvarna i slutet av 1600-talet började tillverka snibbskålar, rödfärgades dessa och streckmålades. Troligen vid samma tid började skålknallarna att dekorera en mindre del av de svarvade askarna. Dekoren blev en utveckling av snibbskålarnas streckmålning, med en dekor i svart och många gånger även gult över en röd bottenfärg. Streckmåleriet kompletterades här ofta med en dekor av urgamla symboler. Flera av dessa symboler har sina rötter i förhistorisk tid och är unika som dekor på allmogeföremål från den här tiden. Några av symbolerna kom med kristendomen och kan uppfattas som skyddssymboler för asken och dess innehåll.
Magiska symboler har följt människan i tusentals år men hur dessa symboler uppfattades av den svenska allmogen på 1700-talet är svårt att veta. Var den mystiska symbolens egenskaper eller dekorativa effekten det väsentliga? Bönderna i Sjuhäradsbygden använde samma symboler som grekernas krukmakare eller stenristarna på Irland för upp till femtusen år sedan. Uppfattade de symbolerna på samma sätt? De skålknallar/bönder som tog upp dessa bilder som dekor på askar, vilken kunskap hade de om förkristna symboler? Det är frågor som vi aldrig kommer att få svar på. När det gäller de förkristna symbolerna var troligen den dekorativa uråldriga formen det väsentliga, inte det antika budskapet, även om skålvästgöten var mer upplyst än allmogen i gemen. Gårdfarihandlarens många och långa resor innebar att de fick se och uppleva mycket som inte var vanliga bönder förunnat. De besökte högmässan i olika kyrkor på söndagar, de kom i kontakt med olika människotyper. Kontakter som utvecklade deras eget vetande. Det bekräftas av domkyrkosysslomannen Petter E. Lindskog 1814, som bland annat skrev om allmogehandlarna i Rångedala pastorat: -Genom det att Folket mycket reser och idkar handel, har det blifvit mera upplyst, hyfsadt och speculativt.-
- Svening Svenningson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar