Hatet (WS)

Titta bara vad styv han är,
vad bra han klara sig
i vårt sekel, han hatet.
Hur lätt han tar alla hinder.
En barnlek för honom - ett språng, ett hugg.

Han är inte alls som övriga känslor,
både äldre och yngre på samma gång.
Han alstrar själv orsakerna
som väcker honom till liv.
Sover han så är det aldrig den eviga sömnen.
Sömnlöshet get honom inte mindre ork, bara mer.

Religion eller inte -
bäst att ligga på knä i startgroparna.
Fosterland eller inte -
bäst att rusa iväg.
Först går det rätt bra för rättvisan också.
Sen springer han där ensam.
Hatet. Hatet.
Hans ansikte förvrids till en grimas
av kärleksfull extas.

Ack, dessa övriga känslor,
så orkeslösa, krassliga.
Sen när kan broderskapet
räkna på massans stöd?
Har medkänslan nånsin
kommit först i mål?
Och hur många villiga hänförs av tvivlet?
Det är bara han som hänför, för han vet.

Läraktig och duktig, ytters arbetsam.
Behöver vi nämna alla sånger han komponerat.
Alla historiesidor han har paginerat.
Alla folkmattor han har brett ut
på alla torg och idrottsarenor.

Låt oss hålla oss till sanningen:
han kan skapa skönhet.
Härligt är hans eldsken i den svarta natten.
Tjusiga krevaderna i den rosa gryningen.
Det är svårt att frånkänna ruinerna patos
och kolonnen som robust sticker upp
en sorts rättfram humor.

Han är kontrasternas mästare
mellan larmet och tystnaden,
mellan röda blodet och vita snön.
Men först och främst tröttnar han aldrig
på motivet med den prydlige bödeln
vid det besudlade offret.

Alltid redo för nya uppgifter.
Måste han vänta så väntar han.
Det sägs att han är blind. Blind?
Han har prickskyttens snabba blick
och ser oförskräckt framtiden an
- bara han.

- Wislawa Szymborska