Andpoeten

Efter att jag hade bott hos fosterfamiljen, efter ca nio månader så hade mina socialsekreterare hittat en familj åt mig.
Jag flyttade dit och allting verkade vara fantastiskt, det var ute i skogen vilket var väldigt skönt och tryggt, friskt luft och tystnad med människor omkring mig som älskade mig.

Men eftersom att jag har Aspergersyndrom och med den bakgrunden som jag hade så var jag väldigt svår att ha med att göra.
Mina nya föräldrar började sätta ut regler för mig, tex. så var jag tvungen att lämna hemmet kl 10 på morgonen på lov och helger för att besöka kamrater fastän jag inte hade några, så istället så strövade jag omkring i skogen. Sedan så fick jag med mig en flaska saft och en påse med mackor till att äta.
Detta fick mig att må dåligt så jag rymde hemifrån flera gånger.
Jag slutade att tala och blev en främling i mitt eget hem.
Vi var fem stycken i denna familj, en dotter och en styvdotter till mannen och en moder.
Jag flyttade därifrån då de inte klarade av mig mer och hamnade i ett hvb hem,
Ett annat familjehem där det bodde fler ungdomar som mig.
Där gick det snett för mig, jag slutade att gå till skolan, var trött på livet, började att röka på och stjäla saker, höll på med personrån och flippade ut fullständigt.

Men när de kom på mig med att röka på och att mitt rum hade börjat brinna för att jag inte hade släckt cigaretten ordentligt så ville de att jag skulle flytta därifrån för att de trodde att jag hade tänt på mitt rum med vilje.
Jag förflyttades temporärt till ett behandlingshem i samma stad dvs Göteborg.
Där bodde jag i två månader, sedan så släppte de ut mig och sa att jag skulle flytta till ett annat behandlingshem men jag ville inte bo där och det hade jag sagt till dem tidigare men de vägrade att lyssna på mig.
Så de släppte iväg mig ut på gatan med bara ett busskort i handen och en resväska med kläder.
Men jag stod ut och bodde hos min kompis i ca en vecka sedan så gav jag upp och flyttade dit i alla fall. Men efter en vecka på detta behandlingshem så slog jag socialsekreteraren efter att vi hade bråkat i telefon och jag hade sagt till dem på hemmet att jag inte ville träffa henne men de lyssnade inte. Jag slår annars aldrig tjejer och hade aldrig gjort det innan.
När jag rånade så gick jag aldrig på tjejer eller gamla.
Men i den situationen var hon mer manlig än mig eftersom att hon hade makt över mig men ändå missbrukade den makten.
Jag hamnade på häktet och var där i bara sex timmar.
Sedan flyttade jag till en P12 på utredningsavdelningen, där lärde jag mig betydelsen av konst och poesi av en lärare där.
Det var en vila där att befinna sig på låsbar avdelning.
Jag började också med medicin där efter att jag hade fått panikångestattacker av haschpsykoserna.

Jag förflyttades sedan till en liknande institution där jag bodde i 9 månader.
Sedan så flyttade jag hit till detta behandlingshem som jag har bott på i 3 år nu.
Jag var 17 år när jag hamnade på häktet så det har gått 5 år sen dess.

- Odosh