Kalv

Min stumhet myllrar fram ur livets barm,
lämnar frukter och beger sig ut på en irrfärd
emot de mörkaste delarna av Hades.

Jag gräver efter sol och stjärnor
men mina ögon fylls av jord och föruttnelse.
Min stumhet kväver mig, jordsmak känner jag
av varje matbit min tunga vidrör.

Jag hackar i det levande tills dess hud blir stel
som is och dess andetag av kall vind flyr.

Sedan ser jag att livet lämnar mig och kvar dröjer en skugga
som jag med mina sista krafter skär upp buken på.

När även skuggan har lämnat mig
är jag renad och smord.
Vacker inför döden.

-Odosh