Ingenstans (AB)

Leve dagen leve natten
Smärtornas jämvikt som kallas Förlåt
Röda vågskål känslig för tyngden av en fågels flykt
När sköldmör med snökragar och tomma händer
Framför sina stridsvagnar av ånga över ängarna
Denna vågskål ser jag ständigt i uppror
Jag ser ibisfågeln med dess utsökta rörelser
Som återkommer med den knutna skogstjärnen i mitt hjärta
Drömmens hjul behagar de storslagna hjulspåren
Som tornar upp sig i sina klädnaders snäckvindlingar
Och häpnaden studsar hit och dit över havet
Lämna mig älskade gryning glöm ingenting av mitt liv
Tag dessa rosor som klänger kring spegelbrunnen
Tag vingslagen från alla dessa ögonfransar
Ja tag till och med trådarna som bär upp lindansarens steg
och vattnets droppar
Leve dagen leve natten
Jag står vid fönstret långt borta i en stad fylld av fasa
Utanför passerar herrar i stormhatt med regelbundna
mellanrum
Likt regnen som jag älskade
Då vårvädret var så vackert
Vid guds vrede är namnet på en kabaret som jag besökte
i går
Det står skrivet på det vita fönstret i ännu blekare skrift
Men de kvinnliga sjömännen som glider bakom rutorna
Är alltför lyckliga att känna fruktan
Här gäller det aldrig kroppar alltid mord utan bevis
Aldrig himlen alltid tystnaden
Aldrig friheten utom för frihetens skull

- André Breton