Rosendöden (AB)

De bevingade bläckfiskarna ska en sista gång styra skeppet
vars segel består av denna enda dag timma för timma
Det är den enastående vakan efter vilken du känner solen
uppstiga vit och svart i ditt hår
Från fängelsehålorna ska framsippra en dryck starkare än
döden
När man begrundar den uppifrån en brant
Kometerna ska luta sig ömt över skogarna innan de förintar
dem
Och allt skall övergå i den odelbara kärleken
Om någonsin flodernas motiv försvinner
Innan natten fallit på lägg då märke till
Den stora vilan hos silvret
Över ett blommande persikoträd ska de händer uppenbara sig
Som dikterat dessa ord och som sländor av silver
Ska de framträda och även som svalor av silver i regnets
vävstol
Du ska se horisonten stilla öppna sig och med ens blir det
slut på rymdens omfamning
Men rädslan finns inte mer och rutor av himmel och hav
Virvlar runt i vinden starkare än vi
Vad gör jag åt skälvningen i din röst
Mus som dansar kring den enda ljuskrona som inte bleknar
Med tidens vinschar
Ska jag upplyfta människors hjärtan
Från en yttersta stenkastning
Min hunger ska rotera som en alltför slipad diamant
Och fläta håret på sitt barn elden
Tystnad och liv
Men de älskades namn ska glömmas
Som vallmon droppar sitt blod
I det vanvettiga ljuset
I morgon skall du beljuga din egen ungdom
Din eldfluga till storslagen ungdom
Endast ekot ska återskapa dessa trakter som funnits
Och de ändlösa genomskinliga växtligheten
Ska du genomströva med den hastighet
Som råder över skogens djur
Mina spillror kanske river upp ett sår hos dig
Utan att veta det som när man kastar sig över ett flytande
vapen
Jag kommer att tillhöra tomrummet liksom stegen
i en trappa
Vars rörelse kallas med möda
Hädanefter alla vällukter åt dig alla förbjudna vällukter
Under den ihåliga mossan och under dina fotspår som
inte finns
Ska mina drömmar vara formella och fåfänga som ljudet
av vattnets ögonlock i skuggan
Jag skall smyga mig in i dina drömmar för att mäta dina
tårars djup
Min vädjan ska lämna dig ljuvligt villrådig
Och på tåget som består av sköldpaddor av is
Behöver du inte dra i nödbromsen
Du ska hamna ensam på denna övergivna badstrand
Där en stjärna ska falla över dina resväskor av sand

- André Breton